Längs bäcken uppför berget

Så är vi då tillbaka i Svatý Petr/Sankt Peter i Krkonoše/Riesengebirge igen och det är dags för sommarens första vandring. Vi går den vanliga vägen längs bäcken. Ormbunksskogarna är grönare än någonsin. Vid den gamla gruvan gör vi en liten paus och jag kikar in i mörkret. Silver och koppar bröt man därinne en gång i tiden – och arsenik!

p1040931

längs bäcken

p1040921

ingången till gruvan

p1040923

för den som kan tjeckiska och vill veta lite mer om detta

Vägarna i de här bergen är stenlagda och ofta när jag går här funderar jag över hur dessa vägbyggen egentligen kan ha gått till.

p1040935

Vägen löper utmed bäcken. På lite avstånd ser den ut som en stenbäck:

p1040938 p1040937

mina medvandrare tar sig en rast

Den här gången bryr vi oss inte om att ta oss upp till den högsta toppen Schneekoppe/Sněžka/Śnieżka, men vi ser gång på gång dess märkliga silhuett mot himlen:

p1040954

PS Här finns en liten introduktionstext till Riesengebirge/Krkonoše/Karkonosze från en tidigare vandring.

6 tankar om “Längs bäcken uppför berget

  1. Kul att se att det där berget finns i ”verkligheten” och inte bara hos google, alltså.

    Och kul att höra din röst igen.

  2. Hej Karin,
    ja, berget finns allt, fast det här året lät vi bli själva toppen. Annars brukar åtminstone jag knata upp den sista biten dit. Finast är det egentligen lite längre ner på de gröna bulliga ”lågbergen”.

  3. Välkommen hem, Bodil!

    Dina vandringar med hund i Riesengebirge, får mig alltid att tänka på min uppväxts hund som var en Riesenschnauzer.

    Du undrar över hur man stensatte stigar. Jag antar att de som gjorde det hade tillgång till dragdjur för att forsla lämpliga stenar till anläggandet. Det finns såväl stigar som hela breda vägar som stensatts sedan romartiden och framåt. Kanske tidigare ändå. Än i dag stensätts ju en del gator.

    I Sverige nämns stensättare som tillnamn 1590. Det finns nog här och var rester av stensatta stigar även hos oss. Kanske går det att finna uppgifter om när stigarna i Riesengebirge anlades.

  4. Tack Agneta,
    riesenschnauzer är fina hundar tycker jag, trots min särskilda och väl självklara sympati för labradorer.

    Det speciella med Riesengebirges stenväger jämfört med andra stenvägar jag sett i bergstrakter är att de är så ovanligt väl utbyggda och ”vägaktiga”. På vissa ställen har de något rent stadsmässigt över sig. Fast å andra sidan har jag ju inte alls sett alla stensatta bergsvägar i världen. Andra har säkert mer att jämföra med.

  5. Här i Vilnius finns många stensatta (tänk om det finns ett ord på tyska som ”steinsatt”) gator, hela gamla stan är i princip stensatt (än en gång, vad hade Celan sagt?).
    Men jag funderade i min fjärran ungdom på dessa namn: Schneekoppe och Altvater, det är väl berg i dessa regioner? Men vilka namn, hur kommer man på dylika? Jägerndorf? Vackra tyska namn, men varur?
    Hoppas någon såg att det fylldes tusen år här i måndags, detta hedendomens sista fäste (nästan) i Europa?
    Freue mich auch dass du wieder da bist..

  6. Hej Michael,
    ja, ”stensatt” är ett bra ord och egentligen var det Agneta som fick mig att använda det ordet i stället för ”stenlagd”(som väl egentligen också är bra).

    När det gäller de tyska bergsnamnen i Riesengebirge, så tycker jag också att de är vackra, fast jag undrar nog inte så mycket över hur man kom på dem…

    Tack för påpekandet att Vilnius just blivit 1000 år!

Kommentera