Det är november så jag läser ”November”. Det finns många texter som heter just ”November”, men jag väljer just den här, som finns i den schweiziske författaren Peter Bichsels prosatextsamling ”Eigentlich möchte Frau Blum den Milchmann kennenlernen”:
November
Er fürchtete sich und wenn er zu jemandem sagte: ”Es ist kälter geworden”, erwartete er Trost.
"Ja, November”, sagte der andere.
”Bald ist es Weihnachten”, sagte er.
Er hatte Heizöl eingekauft, er besaß einen Wintermantel, aber er fürchtete sich. Im Winter ist alles Schrechliche möglich, Krieg zum Beispiel. Im Winter kann die Stelle gekündigt werden, im Winter erkältet man sich. Man kann sich schützen gegen die Kälte, Halstuch, Mantelkragen, Handschuhe. Aber es könnte noch kälter werden.
Es nützt nichts, jetzt ”Frühling” zu sagen.
Die Schaufenster sind beleuchtet, sie täuschen Wärme vor. Aber die Kirchglocken klirren. In den Wirtschaften ist es heiß, zu Hause öffnen die KInder die Fenster und lassen die Wohnungstür offen, im Geschäft vergißt man seinen Hut.
Man bemerkt nicht, wir die Bäume Blätter fallen lassen. Plötzlich haben sie keine mehr. Im April haben sie wieder Blätter, im März vielleicht schon. Man wird sehen, wie sie Blätter bekommen.
Bevor er das Haus verläßt, zählt er sein Geld nach.
Schnee wird es keinen geben, Schnee gibt es nicht mehr.
Frierende Frauen sind schön, Frauen sind schön.
”Man muß sich an die Kälte gewöhnen”, sagte er, ”man muß tiefer atmen und schneller gehen.” –
”Was soll ich den Kindern zu Weihnachten kaufen?” fragte er.
”Man wird sich an die Kälte gewöhnen”, sagte er zum andern. ”Ja, es ist kälter geworden, November”, sagte der andere.
Kanske finns den här texten i svensk översättning, men jag har den i alla fall inte här, så jag sätter ihop en översättning som ett slags fingerövning för att värma upp de frusna novemberfingrarna:
November
Han var rädd och när han sade till någon: ”Det har blivit kallare”, förväntade han sig tröst.
”Ja, november”, sade den andre.
”Snart är det jul”, sade han.
Han hade köpt eldningsolja, han ägde en vinterrock, han hade vad han behövde för vintern, men han var rädd. På vintern är man förlorad. På vintern är allt hemskt möjligt, krig till exempel. På vintern kan man bli uppsagd, på vintern blir man förkyld. Man kan skydda sig mot kölden: halsduk, rockkrage, handskar. Men det kanske blir kallare.
Det tjänar ingenting till att säga ”vår” nu.
Skyltfönstren är belysta, de förespeglar värme. Men kyrkklockorna klirrar. I restaurangerna är det varmt, hemma öppnar barnen fönstren och lämnar ytterdörren öppen, i affären glömmer man sin hatt.
Man märker inte hur träden tappar löven. Plötsligt har de inga längre. I april har de löv igen, kanske redan i mars. Man kommer att se hur de får löv.
Innan han lämnar huset, räknar han igenom sina pengar.
Snö blir det ingen, snö finns det inte mer.
Frysande kvinnor är vackra, kvinnor är vackra.
”Man måste vänja sig vid kölden”, sade han, ”man måste andas djupare och gå snabbare.” –
”Vad ska jag köpa till barnen till jul?”, frågade han sig.
”Man kommer att vänja sig vid kölden”, sade han till den andre. ”Ja, det har blivit kallare – november”, sade den andre.
PS I Salongen finns nu en ny text i vår novemberserie om eller kring Kerstin Ekmans "Herrarna i skogen". Stig in och läs! Och vill du bidra med en egen herrarna-i-skogen-inspirerad text, så hör av dig.
Bodil, du har nu påmint mig om två författare som jag läste för ganska länge sedan. Tack för det! Jag minns båda med stor förtjusning.
Peter Bichsel (lever han ännu?) med sina underfundiga berättelser. Jag hittar tyvärr bara en bok av honom i hyllan nu, Jahreszeiten”, vet inte var den på svenska tagit vägen. Jag minns särskilt en berättelse om en man som leker med orden, kallar ett bord för en stol os.v. Måste försöka hitta den igen.
George Steiner läste jag också en essäsamling av i slutet av 70-talet: On Difficulty. Jag såg hans senaste bok om tänkandet på Berlins flygplats i somras och köpte den. Nu ska det bli av att läsa den också!
Ibland blir man tacksam över att dessa lite mer djuplodande essäister – eller berättare – fortfarande finns. De som tar sig tid att fundera över mycket grundläggande saker.
Hej Einar,
är det kanske den här du menar? Här finns den (på tyska):[Ein Tisch ist ein Tisch](http://www.yolanthe.de/stories/bichsel01.htm)
Steiners bok om tänkandet har jag använt som ett slags icke-religiös andaktsbok de senaste morgnarna. Nu har jag bara den tionde texten kvar, men det finns inget som säger att jag inte kan börja om igen från början.
PS Här har jag skrivit lite om en annan bok av Bichsel: [Des Schweizers Schweiz](http://www.bodilzalesky.com/blog/2007/12/05/om-att-vara-schweizare-och-kanske-om-att-vara-svensk/)
Javisst var det den berättelsen (av Bichsel)!
Tack för länken!