Kanske är drakdödarmyten något som i urtider funnits hos de flesta folk på jorden – en bild av kampen mot hotet och faran. I Gilgamesheposet finns historien om odjuret Humbaba i cederskogen som dödades av Gilgamesh, konung av Uruk. Femtusenåriga sumeriska texter på lertavlor berättar (bland annat) om detta.
I Ola Wikanders bok om de indoeurpoeiska språken finns några sidor där författaren letar bland spår av en eventuell protoindoeuropeisk drakdödarsaga. Det urgamla vediska uttrycket ”ahann ahim”, som betyder ”han dödade ormen”, finns bevarat i skrift. ”Ahann ahim” låter som en formel, en ordhandske som sluter tätt kring idén. Man hör att den kan ha bildat kulmen i en gastkramande berättelse. Enligt ett försök till en rekonstruktion kan denna formel på protoindoeuropeiska ha haft lydelsen: ”eg(wh)ent og(wh)im” – om de gamla protoindoeuropéerna nu alls berättade den här sagan.
ahann ahim
Tavlan är målad av Vitale d’Aimo de Cavalli (1289-1369).
Annan drakiana här under pausträdet:
Mignon eller vart drakspåret tog mig
Och i någon mån här:
Här – i stället för en kommentar – en snabb suddig drakdödarbild från Palazzo San Giorgio i Genova idag vid middagstid:
