Det har kommit några vackra dagar hit nu med sol och höstlönnens färger. I de här trakterna är lönnen det träd som har den vackraste dräkten om hösten. Inget av de andra träden kan vara både grönt, gult, brandgult och rött i en och samma stund såsom lönnen.
Varje dag vid denna tid gömmer i sig några kvartar av värme, inte mer, och under en sådan där värmekvart i förrgår tog Londi och jag årets sista bad (tror jag i alla fall). Jag valde Korseberg och inte vårt vanliga badställe vid Norskens Brygga, för jag är ingen fakir; det är för kallt för att balancera på tegelskärvor på vägen ner i vattnet. Vid Korseberg finns några plättar av sandbotten mellan klipporna; där är det lättare att ta sig ner snabbt, när vattnet känns så där brännande isigt.
Londi vet förstås ingenting om de här svårigheterna. Hon simmar ut i sin dubbelpäls och hämtar pinnen lika bra här som där.
Jag vet att det här med årets sista bad är ett återkommande motiv under pausträdet och kanske får det här vara sista gången, annars nöts nog upplevelsen ut till ett intet för mig. Och ni som läser kan i framtiden säkert lätt vara utan rapporter från ”årets sista bad”.
