Utdrag ur en novell av Kafka

Lundaförlaget Bakhåll ger nu undan för undan ut Kafkas samlade verk i nyöversättning. Nyss fick jag en bok i min hand med fyra noveller av Kafka utgiven av detta förlag, en liten vacker bok, som inte hör till denna stora serie, utan som räknas som en introducerande ”sidobok”.

bild
Det inte samma urval i de här båda utgåvorna, men här och där möts de.

Redan efter läsningen av den första novellen, ”Domen”, i den här lilla samlingen, tänkte jag att det här är en mycket lyckad översättning. Egentligen brukar jag läsa Kafka på tyska, men i bokhyllorna här finns hans böcker dessutom både på svenska och tjeckiska. Efter läsningen av ”I straffkolonin och andra noveller” fick jag idén att göra en liten jämförelse mellan någon text i originalet och de båda svenska översättningarna av denna, den gamla av Teddy Brunius och Arne Hägglund och Bakhålls nya av Hans Blomqvist och Erik Ågren. Jag valde novellen ”En läkare på landet”. Eftersom jag inte har tid att skriva av hela novellen tre gånger och ni inte heller har tid eller lust att läsa alltsammans här på skärmen, så har jag tagit ut ett mindre stycke. Jag har inte valt det för att peka ut några svagheter i den gamla översättningen, det lockar mig inte att göra så. Man kan säga att jag tagit ut ett avsnitt på måfå eller att jag tagit ut ett spännande textställe. Stycket börjar där läkaren efter en färd genom snöstorm just kommit fram till den sjuke och jag har skrivit av de tre versionerna efter varandra här. Vad jag vill med det här? Dels vill jag visa hur svårt det är att översätta Kafka, trots att han egentligen inte har något särskilt komplicerat språk, men det smiter på ett svårefterhärmligt sätt som en handske kring tanken. Dels vill jag tillsammans med er titta på vad det är som skiljer de två översättningarna åt.

Mager, ohne Fieber, nicht kalt, nicht warm, mit leeren Augen, ohne Hemd hebt sich der Junge unter dem Federbett, hängt sich an meinen Hals, flüstert mir ins Ohr: ”Doktor, laß mich sterben.” Ich sehe mich um; niemand hat es gehört; die Eltern stehen stumm vorgebeugt und erwarten mein Urteil; die Schwester hat einen Stuhl für meine Handtasche gebracht. Ich öffne die Tasche und suche unter meinen Instrumenten; der Junge tastet immerfort aus dem Bett nach mir hin, um mich an seine Bitte zu erinnern; ich fasse eine Pinzette, prüfe sie im Kerzenlicht und lege sie wieder hin. ”Ja”, denke ich lästernd; ”in solchen Fällen helfen die Götter, schicken das fehlende Pferd, fügen der Eile wegen noch ein zweites hinzu, spenden zum Übermaß noch den Pferdeknecht -” Jetzt erst fällt mir wieder Rosa ein; was tue ich, wie rette ich sie, wie ziehe ich sie unter diesem Pferdeknecht hervor, zehn Meilen von ihr entfernt, unbeherrschbare Pferde vor meinem Wagen? Diese Pferde, die jetzt die Riemen irgendwie gelockert haben; die Fenster, ich weiß nicht wie, von außen aufgestoßen; jedes durch ein Fenster den Kopf stecken und, unbeirrt durch den Aufschrei der Familie, den Kranken betrachten.

Den äldre översättningen:

Pojken som är mager, feberfri, varken kall eller varm och med tom blick, lyfter sig mot mig under fjäderbolstern, griper mig om halsen och viskar mig i örat:

-Låt mig dö, doktorn.

Jag ser mig om, men ingen har hört det. Föräldrarna böjer sig tysta fram och väntar på min dom. Systern har tagit fram en stol för min handväska. Jag öppnar väskan och söker bland mina instrument. Pojken trevar alltjämt i sängen efter mig för att påminna mig om sin bön. Jag tar fram en pincett, granskar den i ljusskenet och lägger tillbaka den igen.

Ja, tänker jag hädiskt, i sådana här fall hjälper gudarna, sänder en häst när det är omöjligt att få en på annat sätt, skaffar för brådskans skull ännu en häst och bidrar dessutom i sin omåttlighet med en dräng.

Först nu kommer jag att tänka på Rosa. Vad kan jag göra, hur skall jag rädda henne, hur skall jag kunna slita henne från denne dräng som är tio mil från mig, när jag dessutom framför vagnen har hästar som jag inte behärskar? Dessa hästar som nu på något sätt spänts från. Fönsterna har på något sätt slagits upp utifrån. Genom var sitt fönster sticker hästarna in huvudena och betraktar den sjuke utan att förbluffas av familjens rop.

Bakhålls översättning:

Mager, ingen feber, varken särskilt varm eller kall, med tom blick och bar överkropp reser sig pojken under täcket, slår armen om min hals och viskar i mitt öra:

-Doktorn, låt mig dö!

Jag vänder mig om, ingen har hört det, föräldrarna står tysta och framåtböjda i avvaktan på mitt utlåtande, systern har ställt fram en stol till min väska. Jag öppnar väskan och letar bland mina instrument, pojken famlar efter mig från sängkanten för att påminna mig om sin bön, jag plockar upp en picett, granskar den i skenet av ett vaxljus och stoppar ner den igen. ”Ja”, tänker jag hädiskt, ”i sådana här fall hjälper gudarna till, skaffar fram hästen som saknas, ja, i brådskan skickar de ytterligare en, och till råga på allt den där drängen…” Först nu kommer jag att tänka på Rosa igen, vad ska jag göra, hur ska jag kunna rädda henne, hur ska jag kunna dra fram henne där hon ligger under drängen, när jag har tio mil hem och oregerliga hästar spända för min vagn? Dessa hästar som på något underligt sätt slitit sig, slagit upp fönstren utifrån – jag vet inte hur det gått till – och nu sticker in huvudet genom varsitt fönster och tittar på den sjuke utan att bekymra sig om att familjen börjar skrika.

Låt oss läsa och begrunda. Och kanske vill någon sedan också säga något…

8 tankar om “Utdrag ur en novell av Kafka

  1. Håller med dig om att den andra översättningen känns bättre. Smidigare, och i det här lilla stycket bara, lättare att förstå.
    Fast jag tycker nog att ordet feberfri är bättre än ingen feber. Även om det står ingen feber på tyska, finns fö ordet fieberfrei?
    Sen är det där med drängar, Rosa och hästarna lätt obegripligt i båda varianterna.

  2. Jag vill förstås ändra saker i båda versionerna (det är lätt att anmärka på småfel i så här korta stycken jämfört med att översätta något själv).

    Doktorn, låt mig dö! / Låt mig dö, doktorn.

    Att sluta så att det mest dramatiska ordet, ”dö”, betonas är starkare, och så har ju Kafka gjort själv.

    ”utan feber” vore bättre än ”ingen feber” i version 2.

    ”och till råga på allt den där drängen” är inte samma sak som ”spenden zum Übermaß noch den Pferdeknecht” – till råga på allt uttrycker något som är jobbigt, inte en överdriven generositet.

    ”Dessa hästar som nu på något sätt spänts från. Fönsterna har på något sätt slagits upp utifrån. ”

    Här förstår man inte att hästarna har tagit sig loss själva (vem har ”spänt ifrån” dem?) och att de själva har petat upp fönstren.

    Bakhålls version slutar med ett skrik, men Kafka väljer att låta meningen klinga ut på ett annat sätt, med hästarnas betraktande. Den omständiga meningsbyggnaden är inte bara till för att försvåra för översättaren, den är också till för att ge vissa dramatiska effekter.

    I hast,
    Håkan

  3. Nu är det i och för sig lite vanskligt att göra den här typen av inlägg. Vad vill jag säga med det här, kan man undra. Så här försöker jag svara: min tanke var att tillsammans med dem av er läsare som har lust (tyskkunniga eller ej) fundera lite kring en konkret översättningstext. Vad är särskilt svåröversatt? Vad blev bra, vad blev mindre bra? Hur låter de båda översättningarna om jämför själva deras svenska klang?

    Ett problem med textvalet, Karin, är att texten blir onödigt svårtillgänglig genom att den är ”urklippt”(, men hade jag skrivit av hela så hade vi storknat allihop). Det är därför det där med Rosa och hästarna blir så extra kryptiskt. Jag hade kunnat ta början av texten i stället, men jag tyckte att det här utsnittet var mer spännande, så därför fick begripligheten stryka på foten något. ”Fieberfrei” finns på tyska, men så vitt jag känner det på mig, så är frekvensen för ordet något lägre än det svenska ”feberfri”.

    Håkan,
    tack för dina anmärkningar. Hur skulle vi då kunna göra med ”spenden zum Übermaß noch den Pferdeknecht”? ”Dessutom”? ”Till på köpet”? ”Ovanpå allt”?

    Slutmeningen kanske kunde få lyda:”var och en sticker in sitt huvud genom ett fönster och, utan att låta sig störas av familjens skrik, betraktar de den sjuke.” Tja…

    En annan mening som inte är lätt att översätta är ”der Junge tastet immerfort aus dem Bett nach mir hin”.

    Om inte annat så visar de här små sakerna hur svårt det är att översätta Kafka.

  4. bjuder dessutom på…?
    bjuder med ett övermått av generositet dessutom på…?

    trevar hela tiden efter mig från sängen?

  5. Håkan,
    jag har funderat lite på textstället: *”Ja”, denke ich lästernd; ”in solchen Fällen helfen die Götter, schicken das fehlende Pferd, fügen der Eile wegen noch ein zweites hinzu, spenden zum Übermaß noch den Pferdeknecht -”* Alltför positivt är väl inte det här med generositeten. Han tänker ju ”lästernd” på det hela, ungefär som ”nu när det är helt onödigt eller meningslöst, nu när den sjuke inte alls vill bli frisk, då – då hjälper de där gudarna plötsligt (efter att ha lämnat mig i sticket tusentals gånger) till och det med övermått”. Det är allt ett besvärligt ställe det här.

  6. Hej allihop!

    Vad roligt att ni diskuterar Eriks och min översättning! Det är uppfostrande att se sin egen översättning så här i efterhand och ta del av alla kloka synpunkter. Bara en kommentar till ”feberfri”, ”utan feber” och ”ingen feber”. Jag föreställer mig att ”feberfri” är ett uttryck man skulle välja om patienten först konstaterats ha feber och sedan konstaterats inte längre ha feber. Man skulle väl kunna säga om en sjukling att han hade feber igår men idag är han feberfri. Men om man för första gången möter patienten är det väl naturligare att göra sin undersökning och därefter konstatera att patienten inte har någon feber. Jag föreställer mig att läkaren lägger handen mot pojkens panna och för sig själv konstaterar ”ingen feber”. ”Utan feber” låter direktöversatt. Jag har svårt att tänka mig det uttrycket i det här sammanhanget.

  7. Hej Hans,
    trevligt att du lämnar ett spår efter dig när du tittar in här. Det var naturligtvis inte min mening att ”uppfostra” och det kan jag inte heller i sådant här. ”Feberfri”-saken har jag ju inte grävt i, så den lämnar jag åt den som eventuellt vill tala vidare om detta.

    Det innebär naturligtvis en risk att göra ett inlägg av den här typen, för det kan se ut som om man vill sätta sig till doms över andras arbete. Å andra sidan så tror jag att det finns mycket gott att utvinna ur detta att kasta åtminstone lite ljus över översättandets mödor. Alltför ofta kommer ju översättarens arbete i skymundan. Om du är intresserad så finns det en del texter som berör just skönlitterärt översättande i nättidskriften [Salongen](http://salongen.de/) där jag är en av redaktörerna.

  8. Hej Bodil!

    Tack för tipset att titta in i Salongen! Och för undvikande av alla missförstånd: jag är uppriktigt glad över er diskussion. Det är precis som du säger, översättandet är något som sällan uppmärksammas och än mer sällan problematiseras. Någon avsikt från din sida att uppfostra spårar jag verkligen inte. Jag borde uttryckt mig annorlunda. ”Lärorikt” hade varit ett bättre ordval!

Kommentarer avstängda.