Från bokmässan – om språk och identitet

Idag vill jag göra en återblick på bokmässan, men inte min egen, utan en som Håkan Lindgren har givit sin läsekrets. Texten han har skrivit bygger på det han hörde vid ett seminarium om språk och identitet, ett samtal mellan Herta Müller och Vaira Vike-Freiberga. ”Sådant blir lätt ett utbyte av allmänna, innehållslösa fraser”, skriver Håkan i inledningen, ”men inte om Herta Müller sitter där”, fortsätter han.

Inte av ointresse för Herta Müller – det framgår lätt att något sådant inte finns, om ni ser er om i den här bloggen – utan för att jag genom den här texten upptäckt att jag tidigare nästan inte vetat något alls om hennes intressanta samtalspartner, Vaira Vike-Freiberga, har jag valt ut ett avsnitt om henne:

VV-F
Vaira Vike-Freiberga (foto Håkan Lindgren)

Vaira Vike-Freiberga tar också avstånd från fraserna om språket som tillflyktsort.

-Det som vissa har kallat min språkbegåvning var ren desperation, säger hon.

Hennes familj flydde från den sovjetiska ockupationen, först till Tyskland, därefter bodde hon i Marocko och Canada innan hon återvände för att bli det befriade Lettlands andra president 1999. På grund av det liv hon levt talar hon fem språk.

-När jag var president, säger hon, fick jag ibland ta emot delegationer av unga ryssar som klagade över att de var tvungna att lära sig lettiska för att få fullt medborgarskap.

I Lettland bor en stor andel ryssar och det kan vara värt att minnas varför. Under sovjettiden deporterades letter till Sibirien medan ryssar flyttades in, detta var en medveten politik för att försvaga de länder som inlemmats i Sovjetunionen.

-Ryssarna påstod att de blev mentalt skadade av att lära sig ett främmande språk, berättar hon, och man kan föreställa sig hur det kändes för någon med hennes erfarenheter att lyssna till något sådant.

-I själva verket är det ju tvärtom, det är berikande att lära sig ett andra språk, det finns vetenskapliga studier som bekräftar det. Det är som att börja se världen tredimensionellt, med två ögon istället för med ett, man förstår att saker kunde vara annorlunda.

Hon hänvisar, som om det var en självklarhet att politiker kunde göra sådant, till vad Saussure sagt om språket, varpå man kommer att tänka på svenska politiker, som har börjat förstå att det är dags att tala respektfullt om bildning, utan att kunna göra något annat än att upprepa ordet "bildning".

Hela texten är mycket läsvärd och här finns den.

PS Sedan kan man, tycker jag, ändå fundera över detta med språket som tillflyktsort. Trots de båda talandes välmotiverade avvvisande av ett sådant synsätt, kan det nog i alla fall ligga något i det, möjligen på ett annat plan än det som de vänder sig emot befinner sig på.

12 tankar om “Från bokmässan – om språk och identitet

  1. ”Det som vissa har kallat min språkbegåvning var ren desperation.” Mycket intressant vad Vaira Vike-Freiberga sade. Jag läser rätt mycket om Estland just nu. Där finns ju en liknande situation som i Lettland.

    Apropå Herta Müller: Det finns en riktigt kontrovers diskussion om hennes förflutna i Rumänien just nu. Har du hört om detta?

  2. Hej Constanze,
    nej, jag tror inte jag vet vad du menar för en diskussion. Kan du berätta något om den det här? Jag tror att fler än jag skulle vara intresserade av att läsa.

  3. Hej Bodil,
    jag följade diskussionen inte så nogrant, men det finns en filosof och författaren med namn Carl Gibson som beskriver henne som ”politischer Wendehals” som teg under Ceausescu-regimen för att nu uppträder som politisk dissident. Jag hittade en radiointervju med honom där han kommenterar sin bok om den tyska folksgruppen i Rumänien.

  4. Tack Constanze,
    jag har inte hunnit lyssna igenom intervjun ännu, man jag ska försöka idag. Säger Gibson förresten något om Herta Müller där? Eller vet du annars var jag kan hitta något om det där uttalandet?

  5. God morgon, jag kikade lite på Wikipedia och där finns en hel del informationer. Jag kände inte till bakgrundsinformationerna förrän nu faktiskt. Diskussionerna ”geisterten” iaf runt i diversa kulturbilaga. Jag blev iaf intresserad att kolla upp hans bok som satt sten i rullning. Jag tror dock att bakom det hela står en personlig konflikt på något sätt.

  6. Jag vill också veta mer om det här, och hittade bland annat denna artikel, som gör det lite klarare:

    http://www.siebenbuerger.de/zeitung/artikel/kultur/8033-spitzelaffaere-in-berlin.html

    Såvitt jag vet har Müller aldrig framställt sig själv som någon sorts motståndshjälte under Ceausescutiden; sin kritik mot Rumänien riktade hon väl främst från Väst (vilket inte är något fel). Kanske ligger en del av förklaringen i det hon själv sade i Göteborg – att hon inte bara har beskrivit rumänientyskarna som offer (de förvisades till arbetsläger i Sovjet efter kriget) utan också påmint om att de sympatiserade med Hitler under kriget. Gibsons kritik, som sammanfattas på Wikipedia, verkar ganska överdriven (om man nu kan lita på Wikipedia).

    Der ebenso aus dem Banat stammende Historiker, Philosoph und Literat Carl Gibson erwähnt 2008 die Schriftstellerin Herta Müller mehrfach in seinem Buch Symphonie der Freiheit [9], in dem er ihr Systemloyalität unter dem Ceauşescu-Regime vorwirft. Er habe Müller dort als Schweigende erlebt, die er dann Jahre später plötzlich als Oppositionelle geehrt wiedergefunden hätte. Herta Müller sei ”ihren eigenen Landsleuten in den Rücken gefallen” und hätte in ihrem Frühwerk Niederungen ”gegen sie gehetzt, zu einer Zeit, als die deutschstämmige Gemeinde sich bereits in einem regelrechten Exodus befand.”

    Jetzt sonne sich Müller im Mythos der Dissidenz, opponiert hätten aber andere. Gibson beschreibt Müller ”als eine Art Chamäleon”, und einen ”bis heute polarisierenden Wendehals”. In der Verleihung des Literaturpreises der Konrad-Adenauer-Stiftung 2004 an Herta Müller erkennt Gibson einen ”schwerwiegenden politischen Fehler”, da sich die Autorin bis heute noch nicht von der ”verhängnisvollen Botschaft” ihres Frühwerks distanziert habe. Er fordert Müller dazu auf, die für Dissidenz erhaltenen Preise zurückzugeben.

  7. Ett tillägg: ”Niederungen” har jag läst på svenska (”Flackland”) och där finns ingen hets, det är ett absurt påstående.

  8. Tack Håkan,
    för länken och utdraget. Jag har nu läst allt utom kommentarerna till länktexten. Intressant och det rör sig om mycket svåra frågor som man i Västeuropa förstår förhållandevis lite av och därför kanske tenderar att ”verharmlosen”. Att Herta Müller under sin tid i Rumänien inte kritiserade regimen öppet är inte mycket att säga om, sådan kritik betalade man dyrt eller mycket dyrt för. Och detta betyder inte att hon inte skulle ha lidit under förtrycket. När det gäller Gibsons uttalande:

    Herta Müller sei “ihren eigenen Landsleuten in den Rücken gefallen” und hätte in ihrem Frühwerk Niederungen “gegen sie gehetzt, zu einer Zeit, als die deutschstämmige Gemeinde sich bereits in einem regelrechten Exodus befand.”

    så går han naturligtvis alldeles för långt i det, någon hets är det inte fråga om, men människorna i den här byn i Banatet är utan tvivel skoningslöst skildrade och för den som identifierar sig med eller själv är en av dessa bybor av tysk härkomst i Banatet eller Siebenbürgen är det naturligtvis en skildring som kan kännas plågsam, inte minst för att så lite av det yttre diktatoriska trycket kommer till ytan i boken.

Kommentera