Mossringen

Det har regnat mycket här på sista tiden och dikena har fyllts nästan till randen. Det blir svårare och svårare att hoppa över dem:

dike

Och mossringen har blivit till en simring – en simring klädd med ljusgrön plysch!

simring

Vintern för två år sedan åkte jag skidor i nästan tre månader här med Londi skuttande efter mig i spåret. Så småningom blev mina skidspår fulla av märken från rådjur, rävar och harar som hellre ville springa där det var hårt och bärigt än pulsa omkring i den lösa djupsnön. Den här vintern vadar vi i stället, både djuren och jag.

7 tankar om “Mossringen

  1. Även jag minns att vintern för två år sedan var mycket snörik och att jag kunde åka skidor här i utkanten av Berlin många gånger. Nu i år är det bara blött, blött, blött… Ingen vinter, bara en ändlös höst. Vad synd!

    Men mossringen – den ser ut som om den kommer ur en saga. Wow! Vad man väl kan förtrolla eller förhäxa med den?

  2. Det kanske är en luciakrona från den snörika vintern ni talar om som ekologifierats…eller Lady Macbeths brudkrona…eller hålet i ozonlagret som till slut tröttnat på att aldrig bli sett och tagit steget ned från den atmosfäriska garderoben…

    Vad heter det om en förfilm filmatiserats? Förförfilmas? Är man då inte ute på djupt vatten? Även i S-län är vintern en saga, inte ens rådjuren ids fram till morötterna. Det porlar i pölar och de enda pärlor man ser är skogens egna påfåglar, domherrar och fruar. Pikant pudrade posörer.

  3. Lady Macbeths brudkrona är ett suggestivt förslag tycker jag, men kanske är det just hålet i ozonlagret som tittar fram i mitten, ett grönbrämat hål, skenbart oförargligt mitt i strömmen.

    Tja, det finns ju ”förfördela” och till och med ”förförståelse” också, så då ska det väl gå med ”förförfilma” också. Jaså, ingen vinter uppe i värmlandsskogarna heller? Då är det nog ozonhålet som stirrar på oss.

    PS Keri, tack för din mossring!

Kommentera