Kanske minns någon av er, som läser det här ett litet diktband av Karl Kraus som heter ”Wiese im Park”, som jag talade lite om ganska nyss. Jag har valt ut titeldikten för den här dagen; översätta den vågar jag mig inte på och jag hittar inte heller någon annans. Det är en stilla oroande dikt, kan jag säga och kanske förmedlar bilden något av stämningen i den. Möjligen:
Wiese im Park
Wie wird mir zeitlos. Rückwärts hingebannt
weil’ ich und stehe fest im Wiesenplan,
wie in dem grünen Spiegel hier der Schwan.
Und dieses war mein Land.
Die vielen Glockenblumen! Horch und schau!
Wie lange steht er schon auf diesem Stein,
der Admiral. Es muß ein Sonntag sein
und alles läutet blau.
Nicht weiter will ich. Eitler Fuß, mach Halt!
Vor diesem Wunder ende deinen Lauf.
Ein toter Tag schlägt seine Augen auf.
Und alles bleibt so alt.
What a wonderful thing to wake up to! Thanks.
Vilken disciplin, vilken knapphet i uttrycksmedlen, formellt perfekt och inte en onödig eller konstlad stavelse! En dikt att minnas. Av någon anledning -säkert helt irrelevant och och oförståelig- kommer jag att tänka på Bertil Malmberg och ”Slagrörd” som vi diskuterade en gång på den gamla goda tiden.
”Und dieses war mein Land”; det skär i hjärtat. Och ett motto att använda.
(Men vad är ”Admiral”? En fågel? Jag har inga ordböcker här.)
Andrew, det gläder mig att se dig här.
Bengt,
”Admiral” får jag till en fjäril, men jag är inte säker, fjärilar står väl inte, men det gör å andra sidan amiraler.
Bertil Malmberg, ”Slagrörd” – nu sviker minnet mig och inte hjälper det att jag letar runt i Bertil-Malmberg-anknutna texter här. Det var nog hos dig det samtalet utspann sig, på en nu kanske raderad sida. Men du får gärna påminna mig.
Vad vore livet utan Google? ”Der Admiral (Vanessa atalanta) ist ein Schmetterling aus der Familie der Edelfalter (Nymphalidae).
Vanessa atalanta (Linnaeus, 1758). Amiral är en årlig invandrare från Sydeuropa som möjligen kan övervintra i södra Sverige, den är påträffad tämligen allmänt från Sk till To. Vingbredd 60-78 mm. Larven lever på nässlor och väggört, förpuppning som hängpuppa i anslutning till näringsväxten.”
I övrigt hänvisar jag till:
http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/12/11/konstantin-kavafis-joniskt (kommentarerna) samt
http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/12/14/greklands-gudar/
Då är fjärilen eller amiralen vederbörligt identifierad.
Och inte bara av nostalgiska skäl vill jag nu lägga in Malmberg-citatet du gav mig då där bland Greklands gudar:
*Det snöar över mig: thessalisk snö.*
*Omkring mig har jag ett hov
av vargskuggor. Dunkla ögon brinna.
Och detta hände under det jag sov.*
*Jag hette Artemis. Jag var gudinna.*
Hm. Men jag tror, Kraus menar [den här amiralen](http://de.wikipedia.org/wiki/Praterstern). Den står på en sten – och ängar tycks också finnas i närheten.
Dock även utan gåtans lösning är dikten mycket rörande…
Keri,
nu hinner du kanske inte se det här innan du ger dig av på din finska resa, men kanske tittar du sedan:
Om det skulle vara en riktig amiral så blir verbet ”steht” lättare att förstå, men jag vet inte om det inte ändå är en fjäril. Se här vad jag hittade bland noterna i slutet av diktsamlingen det här om dikten ”Wiese im Park”:
Entstanden: [Wien] ”16. Nov. 15”. – ”Es ist die Wiese bei dem oberen Parkteich. – Wir hatten Schwäne am Teich. – Nichts liebte er mehr als Glockenblumen u. Schmetterlinge u. wie oft sah ich ihn auf der Wiese sie betrachten, in Glück versunken. Oft waren wir nachts dort.” (Blaues Heft)
Det är Sidonie Nádherný som gjort anteckningen i sitt blåa häfte. (”Nichts liebte er mehr als Glockenblumen u. Schmetterlinge”)
Nja, jag är nog ganska säker på att Bodil har rätt och Sidonies not bevisar väl detta. Tegethoffstatyn står mitt i Praterstern, där ligger ju Pratern alldeles i närheten men Kraus beskrivning verkar inte passa in på dessa parkanläggningar. Några svanar finns det nog knappast där heller. Och tanken att Kraus skulle skriva om Tegethoff utan att skälla ut honom efter noter verkar också litet främmande.
Annars vore det mycket att berätta om T. som bl.a. krigade mot Danmark under det s.k. dansk-tyska kriget. Ett berömt upptäckarskepp som frös fast i nordpolsisen var också uppkallat efter honom medan nutidens ”Admiral Tegethoff” är en behaglig dagkryssningsbåt som går mellan Wien och Wachau. God mat lär serveras.
Mellan Klosterneuburg och Wien ligger vad som nu är kvar av den stora ärorika (s.a.s.) österrikiska flottan i en liten arm av Donau. ”Sic transit gloria mundi” skulle man kunna säga. Jag säger det.
Tack Bengt, för denna lilla exkurs om Tegetthoff. Nu kan vi lugnt lämna honom och låta Kraus betrakta blåklockor och fjärilar ”in Glück versunken”.
PS Du har alltså inte gjort någon kryssning med ”Admiral Tegetthoff” mellan Wien och Wachau eller har du gjort det utan att äta på båten?