So bist du denn geworden
wie ich dich nie gekannt:
dein Herz schlägt allerorten
in einem Brunnenland,
wo kein Mund trinkt und keine
Gestalt die Schatten säumt,
wo Wasser quillt zum Scheine
und Schein wie Wasser schäumt.
Du steigst in alle Brunnen,
du schwebst durch jeden Schein.
Du hast ein Spiel ersonnen,
das will vergessen sein.
Paul Celan (ur ”Mohn und Gedächtnis”)
Jag behöver tystnad
och ensamhet
och en språkdräkt med god passform.
Jag behöver en hemlighet
och ett slitstarkt verklighetsunderlag.
Min arbetsupgift just nu
är att försöka ta mig ut
ur mina egna formuleringar.
Det är ett sorgearbete att leva.
Om man inte förstår det
blir man aldrig glad.
Kristina Lugn
Det tyska ordet ”mutterseelenallein” är mäktigt och djupt, det verkar gräva innanför allt. Ensammare och övergivnare än så kan ingen vara – moderssjälsensam. Till svenska översätter man det med ”mol allena”, men det blir något annat, fast ”mol” är dunkelt och hemlighetsfullt och kan kanske härbärgera åtminstone en strimma av det här moderssjälsensamma. Engelskans ”all alone” (finns det något bättre uttryck där?) och italienskans ”solo soletto” låter tunna eller lättviktiga bredvid den här djupa ensamheten.
Vad har det här ordet ”mutterseelenallein” för ursprung? Varför är moderssjälen så ensam? Och ”mol”, vad betyder det egentligen?
Hon sitter där i den mjuka mossan vid tjärnen under ljumma – så märkligt ljumma – vinterkvällar och begrundar sin spegelbild i djupet.
Jag minns ett tillfälle från när Rudolf var knappt tre år – nu är han snart 19: Han sitter i mitt knä och dricker sin välling. Plötsligt gör han ett litet uppehåll och säger fundersamt: ”Tänk om jag var mamman och du var Rudolf…”
bild från ungefär samma tid