Nyårslyktor
31/12 -2007
Se – detta är handikappbryggan vid Lilla Apelviken i Varberg. Här kommer man på slät plan betongmark, med rullstol eller till fots, över stenarna och klipporna långt ut i havet – också så här i natten. Och längst ute lyser det nya årets två lyktor mot oss.
Balans
30/12 -2007
Modig och stark håller den lilla stenkompositionen jämvikten genom årmiljonerna – ansikte mot ansikte med en världsrymd klädd i grått – öga mot öga med havets ändlösa rulle runt jorden, runt jorden.
Guldfiskar – pesci rossi
29/12 -2007
I pesci rossi nella palla di vetro nuotavano con uno slancio, un gusto di inflessioni nel loro corpo sodo, una varietà d’accostamenti a pinne tese, come se venissero liberi per un grande spazio. Erano prigionieri. Ma s’erano portati dietro in prigione l’infinito.
Emilio Cecchi (1884-1966)
Översättningsförsök:
Guldfiskarna i glasklotet simmade fram med lustfylld böjlighet i den fasta kroppen, med spända fenor växlade de mellan en mångfald av rörelser, som om de rört sig fritt över stora rymder. De var fångar. Men till fängelset hade de tagit med sig oändligheten.
Pausänglar
27/12 -2007
Jag låter änglarna sväva omkring här i lampskenet ett litet tag tills jag själv återtar min plats under pausträdet lite mer på riktigt.
Skogens ögon
24/12 -2007
De här ögonen såg på mig ur kvällsmörkret i skogsbrynet igår. De tillhör en av skogens vilda.
Jag tänker hålla mig borta ifrån pausträdet under några dagar nu, men jag är tillbaka före årets slut. God Jul!
Privat
23/12 -2007
”Privat” är ett egendomligt ord som i nästan exakt samma form finns i många europeiska språk. Det betyder väl ungefär ”icke-offentligt”, ”icke-allmänt” eller ”enskilt”, ”tillhörande enskild person”. På skyltar som ska hindra andra från närmande eller intrång har ordet fått stor spridning: ”Kom inte hit!”, betyder det då ofta. Roten till ordet finns i det latinska och italienska verbet ”privare” som betyder ”beröva” och perfektparticipformen ”privato” betyder ”berövad”. Privat är alltså berövad. Allmänheten är berövad ett stycke mark, ett stycke liv eller vad det nu är.
Ordet förekommer ofta i sammansättningar: Man är en ”privatperson” som vill ha ett ”privatliv” och man skyddar sin ”privatsfär”.
Igår på tåget
22/12 -2007
På tåget mellan Vänersborg och Göteborg: Från fönstret ser jag en första strimma av älvens vatten. Jag har min bok – ”Ach Glück” av Monika Maron – uppslagen på sidan 37:
Er schob die letzten Krümel des Mohnkuchens mit dem Zeigefinger auf den Löffel, überlegte, ob er einen zweiten bestellen sollte oder vielleicht lieber Spiegeleier wie die karamellhäutige Schönheit vom Tisch gegenüber, die so anmutig die kleinen Eiweißläppchen zwischen ihre rosigen Lippen schob, als würde sie dabei für eine Hühnerei-Reklame gefilmt.
Plötsligt kastas jag ur min läsarvärld av en gräll, ljudstark röst. En person, det verkar vara en kvinna, fast jag ser henne inte, nå, personen är dold bakom ryggen på sätet framför – och ”sitter inte vid skrivbordet” men ”har samtidigt fyra ärenden att bolla med i luften”. Hon sänker rösten lite, men min uppmärksamhet är infångad: ”vi provar det här för första gången nu – orora dig inte – det är min erfarenhet att det brukar fungera”.
”Första gången, det brukar fungera”, tänker jag irriterat och ser ut genom fönstret. Göta älv flyter stilla och mäktig i den grå förmiddagen – förbi de små industrierna som ligger uppradade längs älvstranden. Ängarna vid vattnet är vintergula, ljuset är mörkvitt och tungt. Jag blundar och drömmer.
Jag öppnar ögonen igen och läser vidare.
Er legte seinen Arm auch manchmal um die Schulter einer Frau, freundschaftlich oder sogar als Zitat eines früheren Begehrens.
”Als Zitat eines früheren Begehrens”, fastnar jag i texten och låter blicken glida ut över älven än en gång…
