Hon sitter där i den mjuka mossan vid tjärnen under ljumma – så märkligt ljumma – vinterkvällar och begrundar sin spegelbild i djupet.
6 kommentarer till “Skogsrået”
Kommentarer är stängda.
Hon sitter där i den mjuka mossan vid tjärnen under ljumma – så märkligt ljumma – vinterkvällar och begrundar sin spegelbild i djupet.
Kommentarer är stängda.
åååh vilken längtan jag fylls med!
Ja, skogsrået är något särskilt, hon är en hemlighetsfull del av det här landskapet. Vilket sagoväsen i den engelska naturen kan det vara som är närmast besläktad med henne?
Tänker snarare på Tintomara, är inte det en underbart romantisk och samtidigt modern gestaltning av skogsrået ?
Tintomara, jo, det kan nog vara hon(han) som speglar sig i det dunkla vattnet. Fast här i mossan sitter ett tidlöst mörkt skogsrå – varken människa eller djur.
… är det [hon](http://www.heimskringla.no/svensk/dikt/skogsraet.php)?
Usch, vad kusligt!
Ja… fast det här är förstås bara en bild och hon som är på bilden är bara skogsrå på bilden.