Zigenare – romer

![bok](/wp-content/PICT6/PICT6611_02.jpg @alignright)I en av de sista essäerna i boken ”Hunger und Seide” tar Herta Müller upp zigenarnas svåra belägenhet i dagens (eller 1990-talets) Rumänien. Jag ska inte gå in på själva innehållet i den här essän nu, utan jag nöjer mig med att citera det appendix som följer på huvudtexten, eftersom jag tycker att det tar upp något nog så intressant:

Ich bin mit dem Wort ”Roma” nach Rumänien gefahren, habe es in den Gesprächen anfangs benutzt und bin damit überall auf Unverständnis gestoßen. ”Das Wort ist scheinheilig”, hat man mir gesagt, ”wir sind Zigeuner, und das Wort ist gut, wenn man uns gut behandelt.”

Jag reste till Rumänien med ordet ”rom” och jag använde det till en början i samtalen men jag möttes överallt med oförståelse när jag yttrade det. ”Ordet är skenheligt” sa man till mig, ”vi är zigenare, och ordet är bra, om man behandlar oss väl.”

8 tankar om “Zigenare – romer

  1. Tack Bodil, jag tänker ofta på saker som denna. Men zigenaren som blir rom är väl som städerskan som blir lokalvårdare. Språkligt hyckleri. Jag skrev ju för nån månad som sedan om den ”romska nationaldagen”. Hur kan så många olika folk som alla på ett eller annat sätt stammar från olika zigenarklaner fira en nation som inte finns? Det har jag svårt att begripa. Kan du tänka dig en romsk nation? Den skulle inte överleva sitt tioårsjubileum utan förmodligen gå under i inbördskrig. Av det enkla skälet att en finsk och en spansk zigenare knappast har mer gemensamt än andra människor som bor och lever i helt olika kulturer. Vägen måste vara integration. Separatismen är en olycka, vem som än väljer den. ”Romsk nationalism” är separatism.

  2. Thomas,
    det här med att byta ord för saker och människor i stället för att, där det behövs, byta förhållningssätt till företeelser eller människor är en gammal historia som innehåller mycket strutsighet och ibland värre saker.

    När det gäller en zigensk/romsk nationaldag så förhåller jag mig avvaktande, eftersom jag inte vet vad en sådan innebär. Så vitt jag vet så talar de flesta zigenare var de än lever romani (med ett ganska stort gemensamt grundordförråd, men tillräckligt stora skillnader för att det ska inverka menligt på förståelsen dem emellan om de kommer från vitt skilda geografiska områden) och det är väl något gemensamt man kan vilja samlas kring tillsammans med olika seder och traditioner. Om en nationaldag är nödvändig eller betydelsefull för den här möjligheten till sammanhållning vet jag inte. Jag kan egentligen inte se varför inte integration kan gå hand i hand med att olika folkgrupper (exempelvis zigenare) håller fast vid språk och traditioner.

  3. Jo Bodil, självklart måste integration gå hand i hand med språk och tradition från ett annat ursprung. Problemet med europeisk ”integrations”-politik är väl annars den totala bristen på just integration? Och jag tror att man kan säga att zigenarna utgör ett särfall. Gruppens fasthållande vid särarten gör ju all integration omöjlig. Jag känner till det från min uppväxt i Malmö. Narkotikan har tagit strupgrepp på zigenarna där. Varför? OM man jämför med det judiska folket, måste man konstatera att de har i högsta grad integrerats, talar språken i de länder där de bor, ingår i sociala sammanhang, trots att man i hög grad håller fast vid t.ex. seden att gifta sig judiskt etc. Å andra sidan sägs det ju att judarna i USA håller på att utplånas som folkgrupp därför att sekulariseringen gått väldigt långt. Det här är svåra frågor som i lika hög grad som integration handlar om religion, seder och skick, fasthållandet av vissa traditioner etc. Det jag reagerade på i ditt citat var just det språkliga hyckleriet. Kom mig att tänka på en annan fin judisk vits. Herr A frågar herr B på tåget: Är du jude? Herr B svarar: Ja, det är jag faktiskt, varpå Herr A säger: Konstigt, ni ser inte alls judisk ut.

  4. Thomas,
    det var ju förstås det där språkliga strutseriet som var temat i mitt inlägg/i Herta Mülllers apendix. De andra problemen som du tar upp är svårlösta eller sitter i alla fall i ett slags klister. Hur ser förklaringarna till zigenarnas marginalisering ut? Historiskt och i nuet? Vilka drivkrafter finns? Vilka kommer utifrån och hur ser dessa i detalj ut? Vilka kommer inifrån och hur ser dessa ut?

  5. Även värdeladdade ord är dock bara ord… ”Words, words, mere words, no matter from the heart.” Att man tar sig rätten att beteckna andra folkgrupper än sin egen med ”eufemismer” av ”välvilja” innebär ju redan i sig själv en djup fördomsfullhet och en latent? uppfattning att man själv är bättre än den andra folkgruppen. Obehagligt! Kanske är det bättre att kalla allt vid sitt rätta namn och helt enkelt respektera och välkomna de skillnader och likheter som finns mellan olika folkgrupper. Att förändra orden gör ju ingenting åt de underliggande uppfattningarna…precis som du säger i texten.

  6. Längesen någon kommenterade här men stör mig lite.

    Ibland används i Sverige termen zigenare om romer. Ordet kommer ursprungligen från ordet ”tsigan” som i sin tur härrör från den gamla grekiska benämningen på romer, atsigan. Grekiskans athyinganis betyder ”de som inte rör”, eftersom romerna på den tiden hälsade med sina händer tillsammans.
    Både termen gypsy och termen zigenare anses av de flesta romer vara oacceptabla benämningar på dem, eftersom det är utifrån tillförda benämningar som refererar till fördomar och stereotyper som påförts romer från andra befolkningsgrupper och visst är det typiskt européer att hitta på benämningar på andra folkslag…

    Rom är helt enkelt romani för ”man” eller ”människa”. Vi andra som inte har zigenarblod på något sätt i våra ådror är ”gajé” (främlingar) eller kanske till och med marimé (orena).

    Om ett folkslag som har bott i Sverige under de senaste 500 åren ber om att få bli kallade romer så kan vi väl lyssna på detta och ändra på oss. Förändring är bra, man ska inte vara fast i det förgångna.
    Förresten! Anledningen till att romerna firar nationaldag är för att man firar datumet då man hade den första romska kongressen i London den 8 april 1971, då infördes också den romska flaggan med ett rött hjul mot ett blått och ett grönt fält.

Kommentera