Jag håller just på att översätta Freya Kliers senaste essä om DDR (från augusti i år) och idag vill jag visa ett utdrag ur texten, ett utdrag som handlar om händelserna Leipzig för exakt på dagen tjugo år sedan:
På kvällen den 9 oktober upplever Leipzig den största protestdemonstrationen i DDR sedan den 17 juni 1953. Omkring 70 000 människor från Leipzig och många andra städer marscherar från Nikolaikyrkan genom stadens centrala delar. Demonstranterna räknar med att det kan bli skottlossning – men nu är för första gången sedan många år viljan till förändring större än rädslan. Vi är folket! ropar de och Inget våld!…
Inget våld? Erich Mielke håller ust på att organisera ett fullständigt krossande av oppositionen: alla kommunala förvaltningar och Stasis underavdelningar i området uppmanas att hålla tät kontakt med SED:s representanter på olika nivåer, med polischeferna i de olika stadsdelarna och med de inrikespolitiska kadrerna. Spionerna på basnivå kallas in.
Det finns många i partiet, Stasi, polisen och rättsväsendet som nu väldigt gärna skulle vilja slå till.
Varför kommer det då ingen order om attack?
DDR-ledningen känner att den under hösten 1989 förlorat stödet från Sovjetunionen: ”Utslaget”, konstaterar före detta DDR-funktionärer i en insiderpublikation 2007, ”fällde bortfallet av den skyddande skölden genom den kontarevolutionära likvideringen av Sovjetunionen genomförd av det lömska Gorbatjov-gänget och den brottsliga Jeltsin-klanen, vilket också förde till slutet för Warszawapaktens länder. 1989/90 och därefter kulminerade den smygande kontrarevolutionen i en öppen attack med målet att kuva socialismen. Den pågående erosionen i DDR-samhället bidrog till angriparnas snabba framgång…”
Det där är ett språk och ett tänkesätt som tack och lov redan ligger två decennier bakom oss. Och ändå mullrar ur de socialistiska PIUS-brödernas led fortfarande budskapet om att DDR inte varit något ”orättsstat”.
…
Här finns en samling länkar till Klier-text i min översättning.
…
PS Igår fick vi veta att Herta Müller blivit årets Nobelpristagare i litteratur. Som ivrig läsare av hennes böcker blev jag naturligtvis mycket glad över beskedet. På mina bilder nedan ser ni Herta Müller på bokmässan i Leipzig 2007 där hon berättar om det romanprojekt hon då höll på med, det om rumänientyskarnas deportation till Sovjetunionen (nuvarande Ukraina) efter kriget och deras umbäranden i fångenskapen. Den romanen kom nyligen ut under namnet Atemschaukel (Andningsgunga) och den svenska översättningen kommer sannolikt ganska snart.
Länkar till några texter om Herta Müller från Pausträdet:
Bokmässan 2008 – rumänska montern, en stund med Herta Müller
Arvet från kommunismen – en rumänsk-tysk angiverihistoria
Utdrag ur en text av Herta Müller
Och till några från Salongen:
Leipziger Buchmesse 2007 – glimtar från centrum och periferi
Intervju med Herta Müller: Språket finns inte (av Håkan Lindgren)
Vad är ”de socialistiska PIUS-bröderna”? Jag trodde Piusbröderna var sekten som härstammade från kardinal Lefevbre och där en av medlemmarna förnekade förintelsen i svensk TV. Skulle de vara ’socialister’? Men kanske har du något helt annat i tankarna.
Det är väl snarare Freya Klier än jag som har något i tankarna här. Jag översätter bara, fast egentligen tycker jag inte det är svårt att förstå hur hon menar. Hon menar att DDR-pamparna eller deras hantlangare på ett liknande sätt som PIUS-bröderna ägnar sig åt att förneka uppenbara och grova brott.
Ursäkta, jag gick vilse mellan citattecknen eller snarare bristen på sådana. Med all respekt vet jag inte om det var en så lyckad metafor: finns det alltså en organiserad grupp som försvarar DDR? Kanske är det så, jag vet inte tillräckligt. Syftar det på ”Die Linke”?
Såg just en film ”Die Frau von Checkpoint Charlie” (med Veronica Ferres, min favorit bland tyska skådespelare…) En ganska skrämmande bild av DDR med just den där känslan av att man inte kunde lita på någon. Men nu var det ju en västtysk spelfilm så jag vet inte hur realistisk den var.
”Goodbye Lenin” framställde ju däremot DDR snarast i ett försonat ljus, i vart fall att så farligt var det inte där och nu är det ju hur som helst länge sedan…
Jag nämner detta därför att jag just läst en sociologisk undersökning som visar hur bilden av ”Tredje riket” hos den nutida ungdomsgenerationen i hög grad präglats av TV och film snarare än vad föräldrar och farföräldrar berättat.
Önskar att du ville skriva mer om Greifswald.
Jag funderade nu på att föra in lite fler citattecken, men jag släpper det. Det blir för plottrigt, tror jag. Dagarna runt den 9 november tänker jag publicera hela texten uppdelad på fyra direkt på varandra följande avsnitt. Det blir nog klarare då.
Kanske skulle jag gräva fram min verkliga dagbok från Greifswald igen och plocka fram texter jag aldrig visat här. Eller så får jag leta fram episoder ur minnet. Det finns många men det oskrivna är ganska ”osorterat”. Det finns alltså en del mer att berätta, bland annat om hur jag själv deformerades av systemet.
Jag kan bara säga att ämnet är ju ytterst aktuellt i dessa dagar och det jag minns från de texter du publicerat får en verkligen att önska att få se fler