Fritz Reuter – Wismar

I sydösthörnet av Wismars stora torg mitt emot den berömda brunnen står ett harmoniskt format gult hus med texten Reuterhaus över porten.

Reuterhaus

Vem var då Reuter eller mera exakt Fritz Reuter? Plattyskans störste författare eller berättare. Jag känner bland annat till honom från Theodor Fontanes roman ”Effi Briest” (som jag ju ägnat år åt att närläsa). I romanen finns en kantor Jahnke i byn intill herrgården där Effi växer upp. Jahnke är en stor beundrare av Fritz Reuter. Så här introduceras han och hans båda döttrar i romanens första kapitel:

Zwei der jungen Mädchen – kleine, rundliche Persönchen, zu deren krausem, rotblondem Haar ihre Sommersprossen und ihre gute Laune ganz vorzüglich paßten – waren Töchter des auf Hansa, Skandinavien und Fritz Reuter eingeschworenen Kantors Jahnke, der denn auch, unter Anlehnung an seinen mecklenburgischen Landsmann und Lieblingsdichter und nach dem Vorbilde von Mining und Lining, seinen eigenen Zwillingen die Namen Bertha und Hertha gegeben hatte.

Reuter mest bekanta berättarverk heter ”Ut mine Stromtid” (ungefär ”Från min tid som lantbrukselev”). En gestalt ur den som fortfarande är ett begrepp i åtminstone vissa nordtyska kretsar är Onkel Bräsig. Så här beskrivs han på ett ställe (på plattyska förstås):

Dor kamm in’t Dur en lütten Mann r’inne mit en rödlich Gesicht un ’ne recht staatsche rode Näs’, de hei wat in de Luft höll; up den Kopp hadd hei ’ne virtimpige Mütz, vör mit ’ne Troddel, äwer ’ne eigentliche Kalür hadd sei nich; up den Liw hadd hei en grisen, linnen Kittel mit langen Slippen, un sine korten Beinings, die hellschen utwarts stunnen un so leten, as wiren sei in dat lange Babenliw verkihrt inschrawen worden, staken in ’ne korte blagstripige Drellhos’ un in lange Stäweln mit gele Stulpen. Hei was grad ’nich vüllig; äwers mager was hei ok nich, un Eener kunn seihn, dat hei all anfung, sick en lütten Buk stahn tau laten…

Strax bredvid porten till Reuterhaus i Wismar finns en liten skylt fastskruvad i väggen. Nu ska vi se vad det står på den:

Reuter

I februari 1865 besökte den kände plattyske författaren Fritz Reuter sin förläggaren Dethloff Carl Hinstorff i dennes huvudkontor i Wismar och blev glansfullt hyllad. (Eller hur man nu ska översätta det pampiga ”triumphal gefeiert”…)

Äta i Wismar

Till berömda wismarska restauranger som ”Alter Schwede” och ”Zum Weinberg” hittar ni själva, så dit ska vi inte gå nu. Kanske är ”Brauhaus am Lohberg” också lätt att finna, men vi kan kanske ändå titta in lite hastigt:

Lohberg

Här har man bryggt och serverat öl i 555 år. Lokalerna är inbjudande och mycket behagliga, mycket trä – och humle. Byggnaden är tre våningar hög och man når de övre våningarna via knarriga trätrappor. Mat och dryck är bra (fast jag ska snart visa er var de är ännu bättre) och hundar är naturligtvis välkomna. (Det enda stället Londi inte blev insläppt på var en riktigt snaskig och fullrökt sylta.)

Londi

Men nu går vi till det bästa matstället. Det ligger inte långt från torget vid den lilla gatan Bei der Klosterkirche och det heter Klosterstube. Här lagas husmanskost med omsorg och fantasi – ordet ”mikra” existerar inte, allt är färskt och tillagat just nu. Innehavaren Holger Sauer serverar själv och tappar upp ölet med kännarhand. Han och kocken ses då och då i hemlighetsfullt samspråk i bardisken.

interiör
Det blev en väldigt suddig bild, men jag lägger in den ändå. Ni anar Holger i baren.

Varje måltig inleds med att man får ett stycke fullkornbröd och lite hemlagad Schmalz att bre på det. Vi åt Gebratene Geflügelleber (med underbara potatisplättar till) (5.70) och Heringsklopse (5.70). Oerhört gott – och rikligt. Till det drack vi Bitburger, möjligen kan det betraktas som ett litet svek mot hemtrakten, men gott är det. Holger tittade på Londi och sa: ”Und für den Hund? Wasser?” Ja, vi tog vatten till Londi; jag vet inte vad Holger tänkte sig för alternativ…

Klosterstube

Och vill man inte sitta på restaurang och äta finns det mycket gott att köpa från fiskebåtarna i gamla hamnen: Schillerlocken, rökt makrill, ål och rom till exempel. Försäljningen pågår också på söndagar.

fiskebåt

Vill man ha bröd till, så finns det en brödbutik med färskt bröd i varje kvarter.

Wismar

Wismar grundades 1226 och under 1200-talet kom staden att bli en del i den vendiska Hansan (tillsammans med bland andra städerna Lübeck, Rostock, Greifswald och Stettin), som var en betydelsefull del av Hansan som helhet. Wismar kom tidigt att få en ledande roll inom Hansan och en av stadens viktigaste exportartiklar var ölet. I slutet av medeltiden var Wismar ölets europeiska huvudstad:

Mitte des 15. Jahrhunderts gab es in Wismar nicht weniger als 182 Brauer, die damit am Ausgang des Mittelalters ihre Heimatstadt zur europäischen Hauptstadt des Bieres gemacht hatten. (ur ”Die Ostsee” av Dieter Maier)

Frische Grube från St N
Frische Grube sedd från St. Nikolai

Under trettioåriga kriget förstördes staden och en stor del av dess invånare dog antingen i kriget eller i pesten som följde i krigets spår. Därför blev staden ett lätt byte för svenskarna, som erövrade den 1631.

Kein Wunder, daß die Schweden 1631 leichtes Spiel mit der Einnahme der Stadt hatten. (Dieter Maier)

Vid westfaliska freden 1648 blev den svenska erövringen av staden också juridiskt godkänd. Det svenska styret blev inte ”alltför hårt” (Dieter Maier), bland annat tillerkände drottning Christina år 1653 staden dess gamla privilegier. Wismar kom sedan att tillhöra Sverige ända fram till 1903. (1803 pantsattes staden av Sverige på 100 år till hertigen av Mecklenburg och inlöstes sedan aldrig.)

Markt

Torget i Wismar hör till de största i hela Nordtyskland och under medeltiden var det bland annat spelplats för riddartorneringar:

Zentrum Wismars war von Anfang an der mit 10 000 Quadratmeter größte Marktplatz des norddeutschen Raumes. Hier fanden im Mittelalter Jahrmärkte und Ritterturniere statt. (Dieter Maier)

Wasserkunst

I sydösthörnet av torget finns den berömda brunnen ”Wismarer Wasserkunst” som är ett verk från 1602 av holländaren Philipp Brandin. Fram till 1897 försörjdes staden med vatten från denna brunn.

St Marien

Inte långt från torget befinner sig kyrkan St. Mariens torn – man ser det egentligen från vilken punkt som helst i staden. Kyrkan byggdes på 1200-talet. Under andra världskriget blev den till stora delar förstörd och 1960 sprängdes själva kyrkobyggnaden och enbart tornet har sedan restaurerats.

Wenig westlich vom Markplatz erinnert nur noch der mächtige Turm an die 1945 zerstörte Ratskirche St. Marien. Sie entstand in der ersten Hälfte des 13. Jahrhunderts als spätgotische Hallenkriche und wurde im frühen 15. Jahrhundert um Seitenhallen erweitert. (Dieter Maier)

Frische Grube - St. Nikolai

Stadens norra del avdelas från stadens centrala delar genom kanalen Frische Grube. På den norra sidan ligger den stora sengotiska kyrkan St. Nikolai. (Alldeles vid St. Nikolai korsar Schweinsbrücke kanalen.)

Die von West nach Ost mitten durch die nördliche Altstadt verlaufende Grube war im 13. Jahrhundert als künstlicher Wasserverlauf angelegt worden. Unmittelbar dahinter steht die kolossale, spätgotische Nikolaikirche, die Kirche der Seefahrer und Fischer. (Dieter Maier)

röd vy
Röd gränd – i fonden skymtar St. Georgen

I de centrala delarna av staden finns en del nybyggda hus som på ett intressant sätt har anpassats till det gamla både när det gäller färg och form utan att de därför reducerats till kopior av äldre byggnader.

Gewölbe

Strax intill den punkt där Frische Grube mynnar ut i hamnen sträcker sig en pittoresk byggnad tvärs över vattnet. Den går under namnet ”Das Gewölbe” (först nämnd 1406).

Wassertor

Parallellt med och lite norr om Frische Grube löper gatan Spiegelberg som har sin ändpunkt vid den sista bevarade stadsporten i staden, ”Das Wassertor”. Om man går igenom Wassertor kommer man ut i den gamla hamnen.

![Schwedenköpfe](/wp-content/136_806_1_k.jpg @alignright)Das Wassertor im Westen, das letzte der einst fünf Stadttore, vermittelt den Zugang zum Alten Hafen mit seinen historischen Speichern und dem Baumhaus am Ende des Piers. (Dieter Maier)

Längst ute på piren står det så kallade ”Baumhaus” och framför det finns två ”massiva svenskhuvuden av lackerat trä”.

Hier erinnern zwei massige Schwedenköpfe aus bunt lackiertem Holz an die Schwedenzeit. (Dieter Maier)

Hafen
Blick in mot staden med Wassertor och St. Nikolai