Fritz Reuter – Wismar

I sydösthörnet av Wismars stora torg mitt emot den berömda brunnen står ett harmoniskt format gult hus med texten Reuterhaus över porten.

Reuterhaus

Vem var då Reuter eller mera exakt Fritz Reuter? Plattyskans störste författare eller berättare. Jag känner bland annat till honom från Theodor Fontanes roman ”Effi Briest” (som jag ju ägnat år åt att närläsa). I romanen finns en kantor Jahnke i byn intill herrgården där Effi växer upp. Jahnke är en stor beundrare av Fritz Reuter. Så här introduceras han och hans båda döttrar i romanens första kapitel:

Zwei der jungen Mädchen – kleine, rundliche Persönchen, zu deren krausem, rotblondem Haar ihre Sommersprossen und ihre gute Laune ganz vorzüglich paßten – waren Töchter des auf Hansa, Skandinavien und Fritz Reuter eingeschworenen Kantors Jahnke, der denn auch, unter Anlehnung an seinen mecklenburgischen Landsmann und Lieblingsdichter und nach dem Vorbilde von Mining und Lining, seinen eigenen Zwillingen die Namen Bertha und Hertha gegeben hatte.

Reuter mest bekanta berättarverk heter ”Ut mine Stromtid” (ungefär ”Från min tid som lantbrukselev”). En gestalt ur den som fortfarande är ett begrepp i åtminstone vissa nordtyska kretsar är Onkel Bräsig. Så här beskrivs han på ett ställe (på plattyska förstås):

Dor kamm in’t Dur en lütten Mann r’inne mit en rödlich Gesicht un ’ne recht staatsche rode Näs’, de hei wat in de Luft höll; up den Kopp hadd hei ’ne virtimpige Mütz, vör mit ’ne Troddel, äwer ’ne eigentliche Kalür hadd sei nich; up den Liw hadd hei en grisen, linnen Kittel mit langen Slippen, un sine korten Beinings, die hellschen utwarts stunnen un so leten, as wiren sei in dat lange Babenliw verkihrt inschrawen worden, staken in ’ne korte blagstripige Drellhos’ un in lange Stäweln mit gele Stulpen. Hei was grad ’nich vüllig; äwers mager was hei ok nich, un Eener kunn seihn, dat hei all anfung, sick en lütten Buk stahn tau laten…

Strax bredvid porten till Reuterhaus i Wismar finns en liten skylt fastskruvad i väggen. Nu ska vi se vad det står på den:

Reuter

I februari 1865 besökte den kände plattyske författaren Fritz Reuter sin förläggaren Dethloff Carl Hinstorff i dennes huvudkontor i Wismar och blev glansfullt hyllad. (Eller hur man nu ska översätta det pampiga ”triumphal gefeiert”…)

4 tankar om “Fritz Reuter – Wismar

  1. Det är en fröjd att läsa dina reseintryck och det kan inte hjälpas både att reslust väcks och att associationsbanorna aktiveras. Naturligtvis gillar jag det faktum att skylten inte påminner om någon födsel eller dödsel utan om ett besök som dessutom firades ‘glansfullt.’ Kanske kommer du ihåg att på det hus i Wien där jag bor sitter det en skylt som berättar att en berömd kabarettartist och professor ofta tillbringade glada kvällar i goda vänners lag där. En skillnad mellan de tyska och de österrikiska skyltarna är dock att man i Österrike aldrig skulle försummat att i väl så stora bokstäver tala om vem som satt upp skylten, ofta också vem som var borgmästare, stadsplaneringråd eller innehade andra ‘glansfulla’ positioner vid tillfället och dessutom var pengarna kom ifrån. I Wismar är man tydligen mera modest.

    Så till ”Onkel Bräsig” – återigen knäppte det till i bakhuvudet. En snabbsök på IMDB bekräftar att en film med detta namn spelades in år 1936 med den senare så beryktade Kristina Söderbaum i en av rollerna. (KS är en av de personer som jag ur eftervärldens enkla och klara perspektiv uttryckt mig nedvärderande om – enkelt när man inte var med själv). Men -och det är en bonus- så hittar jag också en svensk film från 1924 kallad ”Livet på landet” (svartvit stumfilm förstås?) där ”Onkel Zakarias Bräsig, inspektor” spelas av ”Axel Ringwall.”

    Så kan det bli. Det får bli en sväng förbi Wismar vid tillfälle. Men hur kan ”Stromtid” betyda ”lantbrukselev”?

  2. Tack Bengt,

    ärligt talat så hade jag dig som ”tänkt läsare” till dagens text.

    Ja, just orden ”triumphal gefeiert” var det som lockade mig att ta bilden på den lilla skylten och där tog sedan det här inlägget sitt avstamp.

    Du har rätt i att översättningen av ”Ut mine Stromtid” till ”Min tid som lantbrukselev” inte var någon höjdare. Jag slog upp ordet ”Strom” nu på flera ställen och hittade då att det kan motsvaras av ordet ”Volontär” på tyska, fast det har en anknytning till just lantbruket – ”Från min volontärtid”, ”Från min lantbruksvolontärtid”: fula översättningar de också, men kanske en aning bättre. Jag såg att den första svenska översättningen hette ”Lifvet på landet” (1872) – som filmtiteln du nämner – och den andra ”Lantmannalif” (1884).

    PS Kan du kanske hjälpa mitt minne lite på traven beträffande kabarettisten och professorn som en gång tillbringade glada kvällar i ditt hus i Wien?

  3. Så gärna så. Det var i november 2005 som jag skrev ett inlägg med rubriken Röta i vingården där jag fick många fina kommentarer bl.a. från dig om betydelsen av ordet ”farkas” som också var professorns namn. Själva skylten finns på Flickr i uppsättningen Mina berömda grannar.

    Naturligtvis menade jag inte att översättningen var mindre lyckad – jag blev bara förvånad och ännu mera så när du faktiskt bekräftar att ”Strom” kan betyda ”volontär.” Vad heter då t.ex. ‘elektrikervolontär’ på plattyska?…Nej, usch, det var dåligt.

  4. Tack för den trevliga påminnelsen om ”gamla tider” med komikern professor Farkas, limerickar och haikuförsök!

    När det gäller ”Strom” ser det nästan ut som om detta ord håller på att bli ett nytt område att gräva i. Och ”elektrikervolontär” (det är nästan så att jag tycker att ”Strom” skulle passa bättre som plattysk översättning till det än till lantbruksdito) lägger jag dessutom till min ordbok – vem vet när ett sådant ord kan komma till användning?

Kommentera