Äta i Wismar

Till berömda wismarska restauranger som ”Alter Schwede” och ”Zum Weinberg” hittar ni själva, så dit ska vi inte gå nu. Kanske är ”Brauhaus am Lohberg” också lätt att finna, men vi kan kanske ändå titta in lite hastigt:

Här har man bryggt och serverat öl i 555 år. Lokalerna är inbjudande och mycket behagliga, mycket trä – och humle. Byggnaden är tre våningar hög och man når de övre våningarna via knarriga trätrappor. Mat och dryck är bra (fast jag ska snart visa er var de är ännu bättre) och hundar är naturligtvis välkomna. (Det enda stället Londi inte blev insläppt på var en riktigt snaskig och fullrökt sylta.)

Men nu går vi till det bästa matstället. Det ligger inte långt från torget vid den lilla gatan Bei der Klosterkirche och det heter Klosterstube. Här lagas husmanskost med omsorg och fantasi – ordet ”mikra” existerar inte, allt är färskt och tillagat just nu. Innehavaren Holger Sauer serverar själv och tappar upp ölet med kännarhand. Han och kocken ses då och då i hemlighetsfullt samspråk i bardisken.

Det blev en väldigt suddig bild, men jag lägger in den ändå. Ni anar Holger i baren.

Varje måltig inleds med att man får ett stycke fullkornbröd och lite hemlagad Schmalz att bre på det. Vi åt Gebratene Geflügelleber (med underbara potatisplättar till) (5.70) och Heringsklopse (5.70). Oerhört gott – och rikligt. Till det drack vi Bitburger, möjligen kan det betraktas som ett litet svek mot hemtrakten, men gott är det. Holger tittade på Londi och sa: ”Und für den Hund? Wasser?” Ja, vi tog vatten till Londi; jag vet inte vad Holger tänkte sig för alternativ…

Och vill man inte sitta på restaurang och äta finns det mycket gott att köpa från fiskebåtarna i gamla hamnen: Schillerlocken, rökt makrill, ål och rom till exempel. Försäljningen pågår också på söndagar.

Vill man ha bröd till, så finns det en brödbutik med färskt bröd i varje kvarter.