Wismar

Wismar grundades 1226 och under 1200-talet kom staden att bli en del i den vendiska Hansan (tillsammans med bland andra städerna Lübeck, Rostock, Greifswald och Stettin), som var en betydelsefull del av Hansan som helhet. Wismar kom tidigt att få en ledande roll inom Hansan och en av stadens viktigaste exportartiklar var ölet. I slutet av medeltiden var Wismar ölets europeiska huvudstad:

Mitte des 15. Jahrhunderts gab es in Wismar nicht weniger als 182 Brauer, die damit am Ausgang des Mittelalters ihre Heimatstadt zur europäischen Hauptstadt des Bieres gemacht hatten. (ur ”Die Ostsee” av Dieter Maier)

Frische Grube från St N
Frische Grube sedd från St. Nikolai

Under trettioåriga kriget förstördes staden och en stor del av dess invånare dog antingen i kriget eller i pesten som följde i krigets spår. Därför blev staden ett lätt byte för svenskarna, som erövrade den 1631.

Kein Wunder, daß die Schweden 1631 leichtes Spiel mit der Einnahme der Stadt hatten. (Dieter Maier)

Vid westfaliska freden 1648 blev den svenska erövringen av staden också juridiskt godkänd. Det svenska styret blev inte ”alltför hårt” (Dieter Maier), bland annat tillerkände drottning Christina år 1653 staden dess gamla privilegier. Wismar kom sedan att tillhöra Sverige ända fram till 1903. (1803 pantsattes staden av Sverige på 100 år till hertigen av Mecklenburg och inlöstes sedan aldrig.)

Markt

Torget i Wismar hör till de största i hela Nordtyskland och under medeltiden var det bland annat spelplats för riddartorneringar:

Zentrum Wismars war von Anfang an der mit 10 000 Quadratmeter größte Marktplatz des norddeutschen Raumes. Hier fanden im Mittelalter Jahrmärkte und Ritterturniere statt. (Dieter Maier)

Wasserkunst

I sydösthörnet av torget finns den berömda brunnen ”Wismarer Wasserkunst” som är ett verk från 1602 av holländaren Philipp Brandin. Fram till 1897 försörjdes staden med vatten från denna brunn.

St Marien

Inte långt från torget befinner sig kyrkan St. Mariens torn – man ser det egentligen från vilken punkt som helst i staden. Kyrkan byggdes på 1200-talet. Under andra världskriget blev den till stora delar förstörd och 1960 sprängdes själva kyrkobyggnaden och enbart tornet har sedan restaurerats.

Wenig westlich vom Markplatz erinnert nur noch der mächtige Turm an die 1945 zerstörte Ratskirche St. Marien. Sie entstand in der ersten Hälfte des 13. Jahrhunderts als spätgotische Hallenkriche und wurde im frühen 15. Jahrhundert um Seitenhallen erweitert. (Dieter Maier)

Frische Grube - St. Nikolai

Stadens norra del avdelas från stadens centrala delar genom kanalen Frische Grube. På den norra sidan ligger den stora sengotiska kyrkan St. Nikolai. (Alldeles vid St. Nikolai korsar Schweinsbrücke kanalen.)

Die von West nach Ost mitten durch die nördliche Altstadt verlaufende Grube war im 13. Jahrhundert als künstlicher Wasserverlauf angelegt worden. Unmittelbar dahinter steht die kolossale, spätgotische Nikolaikirche, die Kirche der Seefahrer und Fischer. (Dieter Maier)

röd vy
Röd gränd – i fonden skymtar St. Georgen

I de centrala delarna av staden finns en del nybyggda hus som på ett intressant sätt har anpassats till det gamla både när det gäller färg och form utan att de därför reducerats till kopior av äldre byggnader.

Gewölbe

Strax intill den punkt där Frische Grube mynnar ut i hamnen sträcker sig en pittoresk byggnad tvärs över vattnet. Den går under namnet ”Das Gewölbe” (först nämnd 1406).

Wassertor

Parallellt med och lite norr om Frische Grube löper gatan Spiegelberg som har sin ändpunkt vid den sista bevarade stadsporten i staden, ”Das Wassertor”. Om man går igenom Wassertor kommer man ut i den gamla hamnen.

![Schwedenköpfe](/wp-content/136_806_1_k.jpg @alignright)Das Wassertor im Westen, das letzte der einst fünf Stadttore, vermittelt den Zugang zum Alten Hafen mit seinen historischen Speichern und dem Baumhaus am Ende des Piers. (Dieter Maier)

Längst ute på piren står det så kallade ”Baumhaus” och framför det finns två ”massiva svenskhuvuden av lackerat trä”.

Hier erinnern zwei massige Schwedenköpfe aus bunt lackiertem Holz an die Schwedenzeit. (Dieter Maier)

Hafen
Blick in mot staden med Wassertor och St. Nikolai

6 kommentarer till “Wismar”

  1. Ser man på! Wismar skulle alltså ha varit det sista icke-svenska territoriet i riket (om man inte räknar Skåne förstås). St. Barthélemy förlorades ju 1870 någon gång tror jag. Eller hur var det med ”Rügen, Usedom och Wollin”?

    Kan man fortfarande lösa in panten eller har den förfallit? Av dina vackra bilder att döma verkar det ju vara en juvel. Och då bleve väl CG äntligen ”Vendes” konung på riktigt?

  2. Så vitt jag vet – och här är jag i det närmaste helt säker – var Wismar den sista svenska besittningen ”i Tyskland”. Panten var på hundra år (1803-1903), så jag tror inte vi kan lösa in den längre. Vi får väl köpa oss en kopia av ett massivt lackerat svenskhuvud som tröst – och CG får väl nöja sig med att även fortsättningsvis vara Vendes konung på låtsas.

    Ja, det är en mycket vacker stad och vid en ljusare årstid märks det ännu tydligare.

  3. Oj nu längtar jag efter att resa någonstans där jag aldrig varit. Att promenera iväg längst något vatten och gå över en bro för att se vad som finns på andra sidan. Att beställa kaffe på något språk som man inte riktigt behärskar.

    Den här helgen blir det dock vare sig Liège, Koblenz eller Rennes. Det blir Skellefteå och på söndag tänker jag ta presskaffe och morotskaka på Kåffe in. Inte dumt det heller. (jag talar inte skelleftemål men förstår det hjälpligt)

  4. Det är något särskilt med bilder från platser där man inte har varit, men som ändå har något bekant över sig, alltså något obekant-bekant. Jag minns några bilder från din luxemburgska landsbyggd som såg så lockande ut på just det där sättet…

    Skelleftemål är det väldigt olikt ditt vad är det nu – Ammarnäsmål? ? Ja, det är det nog.

  5. Jag pratar inte Ammarnäsbondska, egentligen tror jag inte jag pratar någon dialekt alls. Utslätad rikssvenska med norrländsk svårplacerad accent.

    Skelleftemål från 1962: http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_6458895.asp
    (och där har jag också lite svårt att hänga med…) Vokalljuden är väldigt typiska.

    Vill du höra något som nästan låter som Sorselebondska (det är i Sorsele, 9 mil från Ammarnäs, som jag är uppväxt) rekommenderar jag Fredrik Lindströms program från Blattnicksele: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=45247&a=514631

    Man kan tycka vad man vill om hans teorier men klippen från trakten är vackra och roliga.

  6. Spännande lyssning! Nej, jag trodde väl inte att du pratar någon bondska alls så där till vardags, fast jag tänkte att du kanske hade någon ”underliggande” dialekt som du bara tar fram vid speciella utvalda tillfällen. Jag vill minnas att du och en syster till dig hade ett fascinerande nordligt ord eller flera för mjölkört/rallarros/rövarompa…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *