Syner och drömmar – Näkyjä ja haaveita

Det blåser från havet idag, tänkte hon och vände ansiktet mot saltlukten, gick över kanalen, stannade ett ögonblick mitt på bron, men orkade inte söka sin spegelbild i vattnet. – Jag vill lära mig att bo igen… kanske här? Men genom hennes tankar gled andra platser som syntes henne vackrare, där bakom avståndens slöjor. Ansikten, hans ansikte därborta i försommaren på andra sidan havet. – Vi hade kunnat leva tillsammans, hade vi sagt till varandra i det bländande solljuset den sista dagen. Ljuset var så starkt att tårarna inte syntes. Och nu är en gräns nerskuren mellan oss, igenom det som hade kunnat vara ”vi”, och tiden skjuter oss ifrån varandra som kontinenter på drift över världshaven. Sakta går hon längs en halvtom gata, försöker känna närvaro, men ingenting verkade höja sig över plattheten.

Hon kom ut på ett torg, ödsligt trots människorna, stentyngt. – Hej, hörde hon plötsligt bakom sig; det var en röst från andra platser. De log lite osäkert mot varandra. – Vad gör du här? – Vad gör du här? – Bor här. – Bor här i närheten. Hon såg upp i det septemberblåa ovanför taken och hon såg att hans hår ännu var sommarblont, när han sneddade bort över torget.

Det är för fem år sedan:
Du är fri att gå över gränsen

*När du står mitt upp på bron:

  • Sök inte din spegelbild i vattnet
    Den är ännu inte där
    Och himlen ovanför träden är en annan novembers*

*Om du hör röster över vattnet:

  • Minns att de tillhör din glömda framtid*

När du når den andra stranden kommer luften att omsluta dig
Och aldrig mer ska tiden vidröra dig

Du viskar: Jag kom inte hit

himmelhav

2 tankar om “Syner och drömmar – Näkyjä ja haaveita

  1. Så vemodigt! Vad gör vi med våra liv…? Lever vi i nuet, ”dået” eller i den framtid som skulle ha kunnat vara?
    ”Jag vill lära mig bo igen…” Orden gick rakt in i själen.

  2. Det här är små bildfragment av det som var, det som hade kunnat bli – minnen och önskningar lagrade på varandra utan någon särskild ordning.

    Vemodigt? Ja, fast det är ändå mycket ljus i det här, även om ljuset kanske ter sig flyktigt.

Kommentera