Bruno Schulz – en röst från Galiziens djupaste ficka

För en tid sedan fick jag några texter om och av den polsk-judiske författaren Bruno Schulz av en god vän. De här texterna är dels på tyska dels på italienska. Jag har nu upptäckt att två av hans böcker finns på svenska ”Sanatoriet timglaset” (som jag har beställt från ett antikvariat) och ”Kanelbutikerna” (vet någon var jag kan få tag i den?).

BS

Bruno Schulz föddes 1892 i Drohobycz i Galizien. Han sköts ner på öppen gata av en SS-officer 1942. Han var förutom författare också en framstående tecknare, men de flesta av hans teckningar har gått förlorade. En del av hans texter är också försvunna. Jag läser att Schulz hade en längre brevväxling med Thomas Mann. Tyvärr har alla dessa brev gått förlorade, men man vet att Schulz 1937 skickade Mann berättelsen ”Die Heimkehr” som han skrivit på tyska och som han ville att Mann skulle hjälpa honom att få publicerad. (Var?)

par

Ofta jämförs Schulz med Kafka, förvandlingsnumret och motivet med labyrinten eller vilsegåendet hör till exempel till deras gemensamma idégods, men Schulz är i sina texter vildare och mera frisvävande ut i det fantastiska.

rådhus

Med Schulz glider jag som läsare ner i en av det gamla Galiziens djupaste och dunklaste fickor. Därinne lyser mörkret. Jag skymtar i ”Kanelbutikerna” berättarens far som en man som genom sina övernaturligt skärpta sinnen befinner sig i intensiv kontakt med ”en osynlig värld av mörka gömställen, råtthål, förfallna, tomma skrymslen under golven”. Platserna är labyrintiska gångar och gränder som ändrar form allteftersom vandrarna rör sig i dem. Ljuset är ett vagt skymningsskimmer, ett slags ljusmörker. Och människorna sover eller halvslumrar eller är försänkta i trance. Ljuden är ofta dämpade och dova eller mumlande som om man hörde dem genom lager efter lager av tunga tygdraperier.

hav

Vid ett nattligt biografbesök andas bioduken som en mystisk himmel eller en flimrande hemlighet mot åskådarna. Och utanför i natten byter gränderna plats och fördubblas och rinner bort runt hörnen. En pojke går ut i mörkret och sugs iväg från plats till plats. Plötsligt befinner han sig i ett varmt snölandskap som doftar av viol. Himlen löser upp sig och månen fördubblas och tredubblas. Pojken drivs genom snön och gatorna utan att kunna styra sina steg och så är han inne i ett hus, i en skola där en märklig professor håller nattliga teckningslektioner för halvslumrande elever: ”Det var tyst och sömnigt. Här och där la sig mina skolkamrater ner för att sova. Ljusen i flaskorna slocknade undan för undan.”

snölandskap

Tiden förflöt omärkligt i sömniga samtal; den flöt fram i oregelbunden takt samtidigt som den gjorde knutar för timmarnas gång och emellanåt svalde den tomma intervaller i sitt förlopp.

svart himmel

Och så är han ute igen, på väg någonstans dit han inte kan nå fram. Tiden och rummet böjer ihop sig till en glidande rörelse. Nu har han sällskap av några andra pojkar. De går längs ”mörkrets toviga strand” och stryker emot ”buskars björnfäll”. De sätter sig i den ”sommaraktigt mjuka snön” och äter nötter som de plockat från buskarna. De tittar på mårdar, illrar och vesslor som springer omkring i halvdunklet:

Vi misstänkte att det bland dessa fanns exemplar från skolans biologisal, som både urtagna och kala i denna vita natt i sitt tomma inre hade hört den gamla instinktens röst, brunstens röster och för ett kort illusoriskt liv hade återvänt till urskogen.

Sedan somnar några av pojkarna i snön, men så småningom reser de sig igen och beger sig famlande och trevande hemåt i det svaga gryningsljuset.

Pojken jag följer i spåren kommer sedan in i ett palats med underbara prunkande gemak. Han är ensam men känner närvaron av andra varelser från andra dimensioner.

salong

Den djupa stillheten i dessa tomma salonger var full av hemliga blickar som speglarna kastade till varandra och av paniken hos arabeskerna som högt upp mot friserna flydde längs väggarna och förlorade sig i de vita takens stuckatur.

Förflyttningarna och förvandlingarna fortsätter längs slingrande oändligt tänjbara drömspår. Tid och rum, ljus och mörker böljar och buktar, går in i varandra, går isär, flyter ihop, stiger, sjunker, suddas ut, blir till stoft och lätta moln. Bruno Schulz har skapat en värld av drömmar och tyngdlöshet, en värld som kanske är ungdomligare (det vill säga äldre) och ursprungligare än den här.

röd himmel

14 tankar om “Bruno Schulz – en röst från Galiziens djupaste ficka

  1. Hej Agneta och tack,

    jag spar den länken och passar på att fråga en annan sak: Om man vill veta om en bok finns i svensk översättning och den dessutom är så ny att den inte kan ha hamnat på bibilioteken vart vänder man sig bäst då?

  2. Det är nog här man har störst chans att hitta nyutgivet:

    http://websok.libris.kb.se/websearch/form?type=nbm#

    Nationalbibliografin – Böcker

    I Nationalbibliografin – Böcker förtecknas böcker och kartor som givits ut i Sverige. Syftet är att redovisa alla publikationer som säljs i bokhandeln, samt andra skrifter som är av allmänt intresse. Nationalbibliografin – Böcker är en del av den totala LIBRIS-databasen och innehåller referenser till samtliga svenska böcker utgivna fr.o.m. 1976 fram till idag, och kartor fr.o.m. 1986.

    I Nationalbibliografin – Böcker redovisas:

    monografier utgivna i Sverige
    delar i monografiserier utgivna i Sverige
    kartor och atlaser utgivna i Sverige

    I Nationalbibliografin – Böcker redovisas inte:

    smärre skrifter med mycket begränsad, ofta lokal, spridning
    publikationer på färre än 16 sidor (förlagsutgivna skrifter på färre än 16 sidor tas dock med)
    statligt och kommunalt förvaltningstryck, till exempel riksdags- och fullmäktigeprotokoll
    bruksanvisningar
    musikalier
    kassettböcker
    handskrifter
    tidningar och tidskrifter (dessa redovisas i Nationalbibliografin – Tidskrifter)

    Nationalbibliografin – Böcker produceras av Nationalbibliografin. Monografienheten på Kungl. biblioteket. För mer information, se Svensk bokförteckning respektive Kartsamlingar.

  3. Agneta,

    tack för att du tagit dig tid att leta åt mig (som är lite klantig). Jag sparar alla länkarna. Det här är saker jag verkligen har glädje av.

    Hoppas inte Bruno Schulz i sin himmel känner sig förbigången genom allt det här praktiska…

  4. LIBRIS brukar vara rätt väl uppdaterat. Annars kan man komplettera med att söka i någon av internetbokhandlarna, förslagsvis AdLibris.

    Kommer du förresten ihåg att jag apropå Stasiuk frågade om man kunde tänka sig någon traditionssammanhörighet med Schultz?

    Jag kan för övrigt tipsa om Witold Gombrowicz föga vördnadsfulla anmärkningar om sin vän Schultz i ”Dagboken”.

  5. Din text och dina bilder härovan fick mig nyfiken på ett författarskap jag inte kände till. Så Bruno kan nog sträcka på sig över den uppmärksamhet av honom som du åstadkommit. och jag är ju inte ensam läsare av din Blog.

    Lite till praktiskt får du i alla fall här:
    Svensk bokförteckning http://www.kb.se/nbm/svb.htm

    som också skriver att Svensk Bokhandel lägger ut listor veckovis på sin Internetsida. De har också något som heter

    Titelskydd

    Under Titelskydd berättar förlagen vilka titlar de planerar att ge ut inom det närmsta året. Titelskydd innebär inget juridiskt skydd i sig, men fungerar som en revirmarkering gentemot andra förlag så att inte flera böcker med samma eller liknande titel kommer ut samtidigt.
    http://www.svb.se/Nya_titler/65996

  6. Malte, tack, och ja, jag minns det lite flimmervagt, fast jag nu när jag börjat läsa in mig på Schulz så tycker jag att det är något helt annat, trots att väl båda med ganska lätta steg kliver ut och in mellan den invanda verkligheten och en annan. Det här är ju bara rent intuitivt tyckande förstås… Det är som om deras texters atomer eller minsta beståndsdelar vore gjorda av helt olika substanser… Du får gärna säga emot mig och jag är väl medveten hur fullständigt objektivitetsfrämmande subjektiv jag är i detta.

    Gombrowicz’ dagbok står här i hyllan – kan du kanske säga var den där anmärkningen står?

    Agneta: tack för fortsättningen av upplysningarna. jag tar till mig allt.

  7. Nej, jag har ingen anledning att invända; i vart fall inte utan att utforska dem båda vidare. Det var mest en hypotes som kom för mig när jag läste ”Världen bortom Dukla”.

    Dagboken: 1961.

  8. Tack Malte, då ska jag titta.

    Nu tänkte jag på Isaac Babel – kanske har han någon likhet med Schulz… Jag skrev om Babel för inte så länge sedan… om hans ”Berättelser från Odessa”.

  9. Vet du att i David Grossmans roman ”Se Kärlek” som kom på svenska 1989 handlar ett av de fyra långa avsnitten om Bruno Schulz. Jag recenserade boken när den kom och min artikel slutade så här:
    ”I berättelsen, skriver Grossman (och han visar det), möts
    levande och döda. Offren, ja t o m bödeln omsluts av dess
    barmhärtighet. Den rymmer och uthärdar alla motstridiga
    känslor, fasa och finurlig humor, kärlek och förhärdande,
    insikt och rådlöshet. Den tar till sig vad den behöver från
    nutid lika väl som från dåtid, från den som lyssnar lika väl
    som från den talande. Varje människa bringar vad hon har,
    ”slamsor av sitt liv, sina minnen, sina kära”.
    ”Ty”, för att citera Bruno Schulz, ”håller vi inte alla
    varandra hemligen i handen under bordet som skiljer oss åt?”

  10. Madeleine: Tack för din-Grossman-inblick i Schulzvärlden. Det strömmar ut mycket värme ur den världen, fast ibland skrämmer Schulz mig lite – jag känner mig som ett såll.

    Det där som Schulz säger om att växa tillbaka till barndomen (eller hur han uttrycker det) består kanske mycket i återvända till det stora kontinuum som det lilla lilla barnet upplever världen som, en värld som inte är uppdelad eller definierad i sina beståndsdelar.

Kommentera