Greifswald, DDR 6.3 1982

![Greifswald](/wp-content/PICT1/PICT1452_02.jpg @alignright)Antecknandet var glest under februari (och jag tar inte upp allt jag skrev här, exempelvis inte sådant som bara handlar om hur jag kände mig), men i början av mars finns en notis som kanske kan vara av ett visst intresse även för andra än mig själv och mina närmaste. Som en liten inledning till dagens text kan jag berätta att jag hade två bulgariska studenter i mina undervisningsgrupper, den ene var ambassadörens son och den andre var son till ambassadörens chaufför. Båda dessa verkade kunna röra sig något friare än de vanliga östtyska studenterna.

6.3 1982

En av de bulgariska studenterna här (han verkar ha större rörelsefrihet än de flesta andra) har idag berättat för mig att alla norsk- och svenskstudenter inför höstterminsstarten kallades till ett infomationsmöte för att få veta hur de skulle förhålla sig till de kapitalistiska lektorerna (Jan och jag är de enda kapitalistiska lektorerna.) De fick till exempel veta att de inte skulle tro ett ord av vad dessa eventuellt skulle komma att säga om det politiska läget i Norge eller Sverige eller västvärlden i övrigt; allt sådant skulle bara vara propaganda. Dessutom skulle de vara uppmärksamma på att dessa lektorer kunde tänkas spionera för sina hemländers räkning.

Introduktionstexten till min Greifswalddagbok finns här.

3 tankar om “Greifswald, DDR 6.3 1982

  1. Propaganda verkar vara (ha varit) ett populärt uttryck i kommunistländerna – nästan som om allt skulle vara propaganda åt nåt håll….

  2. Ja, på något vis var väl den omfattande användningen av det här ordet när man talade om ”Fienden” ett slags ofrivilligt avslöjande av de egna tankemönstren och handlingssätten.

    Jag tror det var först under min tid i Greifswald som ordet på allvar trängde in i min vokabulär.

Kommentera