På torsdag morgon lämnade jag Flensburg och åkte söderöver igen till Hamburg, min resas sista anhalt. Ungefär två timmar senare steg jag av tåget vid Hamburg-Dammtor och tvärs över gatan lite bakom universitetets huvudbyggnad (jag tror i alla fall att man kan kalla det huvudbyggnaden) hittade jag mitt hotell ”Wagner”. Från min lilla balkong tittade jag ut över en liten park – granna höstfärger i solskenet.
Lite senare kom Frau Müller-Reisener och hämtade mig till en ”Stadtrundfahrt”. Frau M-R är en högt bildad, mycket välorganiserad och fjäderlätt dam som kör bil som en gud eller i alla fall som en mycket skicklig och van taxichaufför. På de mest otroliga ställen liksom hängde hon upp bilen så att vi kunde promenera än här än där. Vi gick ett stycke längs Außenalster och Frau M-R berättade bland annat om den hamburgska regeln att höghusen inte får vara högre än de högsta kyrktornen – en regel som kanske är hotad nu…
Vi besökte Literaturhaus med adressen Schwanewik 38 vid Außenalster. Där drack vi kaffe och åt Käsekuchen och pratade om en aktuell inscenering av ”Effi Briest” och tittade på några scenbilder – tyvärr missade jag tillfället att se pjäsen ( man kan inte göra allt samtidigt).
Innan det var dags att rikta in sig på kvällens evenemang hann vi också slå en lov kring hamnområdet och ta några steg längs Landungsbrücken i St. Pauli.
På tillbakavägen fick jag tillfälle att titta ut över Außenalster ur ännu en vacker vinkel:
När jag kom till Buchhandlung Laatzen på Warburgstraße – inte långt från mitt hotell – såg jag den här affischen på dörren:
Jag kände mig stolt faktiskt. Inne i bokhandeln hade redan en del åhörare börjat samlas. Jag passade på att ta en bild över det inre rummet medan folk tog plats:
Min anknytningsfras till Hamburg kunde jag ta direkt ur ”Effi Briest”. Något kapitel före katastrofen gör Effi och Innstetten en sommarresa tillsammans till Rügen och till Danmark. Hemfärden beskrivs sedan så här:
So verlief denn die Reise. Drüben in Jütland fuhren sie den Limfjord hinauf, bis Schloß Aggerhuus, wo sie drei Tage bei der Penzschen Familie verblieben, und kehrten dann mit vielen Stationen und kürzeren und längeren Aufenthalten in Viborg, Flensburg, Kiel, über Hamburg (das ihnen ungemein gefiel) in die Heimat zurück.
Också i Hamburg var publiken väldigt stödjande och intresserad och frågestunden efteråt blev intensiv – det utbröt till och med ett slags diskussion åhörarna emellan. Som avslutning fick vi ett glas rödvin och efteråt gick jag och åt på ”Amadeus” tillsammans med Professor Andree och Frau Müller-Reisener. Professor Andree, medicinhistoriker, är en mycket vänlig man som har en uppsjö av makabra historier på sin repertoar.
På fredag morgon tog jag avsked av Hamburg och Nordtyskland ute på Fuhlsbüttel – lite vemodigt var det allt – och steg på planet mot Göteborg. Så här såg det svenska landskapet ut från flygplanet strax innan vi landade på Landvetter:
PS Fontaneansiktet på affischen är gjort av den store hamburgske konstnären Horst Janssen. För den som är intresserad skriver Frau Müller-Reisener mer om honom i sin kommentar här under.
Härligt att se dessa bilder. Själv var jag massor av gånger i Flensburg och Hamburg när jag var liten eftersom jag har släktingar där.
Tack, Chadie.
Tyskland, särskilt Nordtyskland, är nog annars väldigt underskattat bland svenskar.
Jag är medveten om att jag upprepar mig, men det är bara så underbart kulturellt och inspirerande! Skylten som annonserade ditt föredrag var ju mycket smakfullt gjord i gammaldags stil. Klart att du blev stolt över att läsa ditt namn på den!
Marita: Jag tror att Fontaneansiktet gjorts av en nu levande dansk (eller har han bara ett danskklingande namn?) tecknare, som det visst går en del historier om – fast nu minns jag inte riktigt vad det var som ansågs ha hänt… Något intressant/skandalöst var det i alla fall.
Liebe Frau Zalesky, nun bin ich im Bilde, was eine Bloggerin ist! Herzlichen Dank für die überraschende E-Mail mit Link zum Blog über die Reise, der Ihnen wirklich gut gelungen ist. Eine kleine Korrektur muß ich leider anbringen: Nach dem Vortrag saßen wir im ”Amadeus”, aber mit ”Mozart” waren Sie nicht weit vom richtigen Namen entfernt. – Zu dem Fontane-Porträt, das in der Korrespondenz erwähnt wird, möchte ich folgendes sagen: Der Künstler heißt Horst Janssen, er ist 1995 gestorben, er war Hamburgs bester Künstler. Dieses Aquarell hat er zwei Jahre vor seinem Tod für die Theodor Fontane Gesellschaft gemalt, und zwar für das Cover einer Publikation mit Fontanes Zeitungsartikeln aus seiner mittleren Lebensphase. Die Hamburger Sektion benutzt es als Logo, auch auf der Homepage der Gesellschaft. – Bleiben Sie weiter für Fontane aktiv und bloggen Sie mit wachsendem Erfolg im Interesse der großartigen Literatur aus der Feder unseres Dichters. – Vielen Dank für die Ankündigung Ihrer Dissertation. Schicken Sie das Paket an meine Adresse, bitte. – Mit den besten Grüßen
Liebe Frau Müller-Reisener,
das ist aber eine nette Überraschung, Sie hier zu finden! Vielen Dank für die Korrekturen und für das, was Sie über den Künstler Horst Janssen erzählen – ich hatte das, wie Sie gesehen haben, nicht so richtig mitgekriegt – wegen der ganzen Hektik. Ich werde jetzt einen kleinen Nachtrag über ihn in den obigen Text einfügen, damit die Leser etwas über Horst Janssen erfahren. Und ich werde ”Amadeus” statt ”Mozart” schreiben.
Liebe Grüße