Blogg

Ludwigslust

Bodil Z 2 kommentarer

Nej, det blir inget om Leipziger Buchmesse idag heller här under pausträdet, däremot finns det ett och annat om mässan att läsa i Salongen. Jag börjar i stället med hemresan eller rättare sagt med vårt uppehåll i den lilla staden Ludwigslust. Det här var mitt tredje besök där. Första gången ville jag hit för att jag just översatt en självbiografisk bok, Erika Riemanns ”Die Schleife an Stalins Bart”, som har en viss anknytning till den här staden. Det var här i Ludwigslust som Erikas odyssé genom de östtyska koncentrationslägren och fängelserna började, här blev hon som fjortonåring internerad i just det här huset på Kanalstraße 10:

Kanalstraße

Boken handlar om Erika Riemanns tid i stalinistiska fängelser mellan 1946 och 1954. Hon fängslades som fjortonåring för att hon ritat en rosett på Stalins mustasch på porträttet i skolan med sitt läppstift. Hon dömdes till tio års straffläger i Sibirien, men kom aldrig dit utan hamnade i stället i fängelser och koncentrationsläger i Östtyskland: Bautzen, Sachsenhausen, Oranienburg och flera andra. Under december och januari översatte jag hennes bok och hon var på besök här i Vänersborg i mitten av januari för att hjälpa mig med en del översättningsproblem.

(Här finns texten som utdraget härstammar från.)

Londi Kanalstraße

Morgonrundan med Londi utgick ifrån Kanalstraße, förbi hus nummer tio. En kvinna med hund som vi mötte utropade glatt: ”O, eine Hundedame am frühen Sonntagsmorgen!” Det var Londi som var die Hundedame och den som utropet var riktat till var kvinnans lilla ulliga hanhund.

Vi svängde in på den stora esplanden som för fram till slottet. Där står det i sin vinterkappa.

slottet

Vår pensionatsvärd hade kvällen innan berättat att man nu kan bese slottet inifrån, åtminstone vissa rum. Slottet började byggas 1725, det trodde i alla fall pensionatsvärdinnan, och värden berättade att det bästa där är ”das goldene Zimmer”, ett rum av låtsasguld, väggarna är täckta av guldfärgad papier-maché. Nästa gång kanske vi kan pröva att titta in. Parkanläggningarna är gjorda efter franskt mönster med springbrunnar och många konstgjorda vattendrag.

stora dammen

Den största delen av parken finns på slottets baksida. Här finns en liten Caspar-David-Friedrich-värld med en drömmande kyrka på en konstgjord ö:

kyrka

Och ön förbinds med resten av parken med en liten romantisk bro.

bro

Greifswald, DDR 20.3 1982

Bodil Z 2 kommentarer

![Greifswald](/wp-content/PICT1/PICT1451_03.jpg @alignright)Nu väntar ni er kanske att jag ska tala om bokmässan i Leipzig eller åtminstone om resan, men jag har inte kommit mer än nätt och jämnt inom dörren och behöver sortera mina intryck lite först. Här finns i alla fall en tjugofyra år gammal dagboksanteckning från Greifswald:

20.3 1982

Miljöförstöring är väl ett ämne som berör oss alla och som de flesta väl har något att säga om. Ungefär så tänkte jag ännu imorse på vägen till institutionen. Nu vet jag bättre. I DDR finns det inga miljöfrågor att diskutera, förklarade studenterna för mig. ”Hos oss finns det ingen miljöförstöring.” ”I socialismen har man löst dessa problem eller så har man aldrig haft dem.”

Salongen

Bodil Z 5 kommentarer

Kära läsare, de av er som också läser ”Notiser från en ö” vet redan om det här och några av er har fått reda på det på andra vägar. Nåväl, idag – eller var det igår eller i förrgår – öppnar Jelena och jag Salongen, en plats för möten kring europeisk litteratur. Varmt välkomna att läsa och delta i samtalen!

Salongen

Tidigt imorgon bär det för mig av söderut. De närmaste dagarna kommer jag att ägna åt bokmässan i Leipzig, så det här får bli ett slags pausbild tills jag är tillbaka.

Leipziger Buchmesse eller det blev visst mest om Irina Liebmann

Bodil Z

Imorgon kväll slår Leipziger Buchmesse upp sina portar och evenemanget pågår till och med söndagen. Förra året var jag där och skrev bland annat det här om bokmässan och Leipzig. Det som speciellt finns kvar i mitt minne är mitt möte med författarinnan Irina Liebmann efter hennes läsning ur den senaste romanen ”Die freien Frauen” och reseromanen ”Letzten Sommer in Deutschland”. När jag kom hem från Leipzig sträckläste jag båda två. Här kommer några smakprov ur dem: På första sidan i ”Die freien Frauen” fångar Liebmann in sin huvudperson med det här inzoomningssvepet:

In der Straßenzeile gegenüber fällt ein altes, grünliches Haus auf, darin ist ein Fenster erleuchtet, dahinter ein Schreibtisch, daran eine Frau.

Frau

De här svepande rörelserna verkar vara något karakteristiskt för hennes sätt att skriva. Jag hittar dem också i ”Letzten Sommer in Deutschland”, ja, ännu mer, för där släpper hon allt emellanåt sina ord nästan helt fria och låter dem rinna över sidorna i ett slags glatt ombytliga vågrörelser. Det här är lite om hennes besök i Frankfurt/Oder:

Die
Straßen waren alle menschenleer,
die Süßkirschbäume dagegen voll, und ihre
Äste hingen tief, ich griff in einen rein und fasste
einer Frau beinahe ins Gesicht, die schrie vor Schreck,
da rief ich Guten Tag!
worauf die Frau noch mal erschrak. Ich musste
meinen Arm zurückziehen, und tats, indem ich schnell
mit großen Schritten weiterging, hörte dabei
die Frau im Garten
vor sich hin reden, sie sagte: Nein. Nein!
Na ja, das war
also so ein Erlebnis in Frankfurt/Oder, ich hoffte auf den
Sonnabend, der kam.

Sommer

Det är en lätthet i hennes sätt att skriva och ändå finns där allt allvar man kan önska sig.

Snart bär det av till Leipzig igen – fast jag hinner dyka upp här imorgon också – jag håller på och skriver en liten lista över författare jag vill lyssna på. Här finns programmet för författarframträdandena i årets ”Leipzig liest” om ni vill titta.

Fotfoto

Bodil Z 2 kommentarer

Efter två dagars intensivt, ja, nästan frenetiskt tänkande och skrivande om en flickas svindlande, blödande förvandlingar vill jag nu stanna upp. Denna morgonstund ägnar jag åt stilla betraktan av en fot – ett fotfragment – ett fotbrott – ett fotfoto:

fot