Nej, det blir inget om Leipziger Buchmesse idag heller här under pausträdet, däremot finns det ett och annat om mässan att läsa i Salongen. Jag börjar i stället med hemresan eller rättare sagt med vårt uppehåll i den lilla staden Ludwigslust. Det här var mitt tredje besök där. Första gången ville jag hit för att jag just översatt en självbiografisk bok, Erika Riemanns ”Die Schleife an Stalins Bart”, som har en viss anknytning till den här staden. Det var här i Ludwigslust som Erikas odyssé genom de östtyska koncentrationslägren och fängelserna började, här blev hon som fjortonåring internerad i just det här huset på Kanalstraße 10:
Boken handlar om Erika Riemanns tid i stalinistiska fängelser mellan 1946 och 1954. Hon fängslades som fjortonåring för att hon ritat en rosett på Stalins mustasch på porträttet i skolan med sitt läppstift. Hon dömdes till tio års straffläger i Sibirien, men kom aldrig dit utan hamnade i stället i fängelser och koncentrationsläger i Östtyskland: Bautzen, Sachsenhausen, Oranienburg och flera andra. Under december och januari översatte jag hennes bok och hon var på besök här i Vänersborg i mitten av januari för att hjälpa mig med en del översättningsproblem.
(Här finns texten som utdraget härstammar från.)
Morgonrundan med Londi utgick ifrån Kanalstraße, förbi hus nummer tio. En kvinna med hund som vi mötte utropade glatt: ”O, eine Hundedame am frühen Sonntagsmorgen!” Det var Londi som var die Hundedame och den som utropet var riktat till var kvinnans lilla ulliga hanhund.
Vi svängde in på den stora esplanden som för fram till slottet. Där står det i sin vinterkappa.
Vår pensionatsvärd hade kvällen innan berättat att man nu kan bese slottet inifrån, åtminstone vissa rum. Slottet började byggas 1725, det trodde i alla fall pensionatsvärdinnan, och värden berättade att det bästa där är ”das goldene Zimmer”, ett rum av låtsasguld, väggarna är täckta av guldfärgad papier-maché. Nästa gång kanske vi kan pröva att titta in. Parkanläggningarna är gjorda efter franskt mönster med springbrunnar och många konstgjorda vattendrag.
Den största delen av parken finns på slottets baksida. Här finns en liten Caspar-David-Friedrich-värld med en drömmande kyrka på en konstgjord ö:
Och ön förbinds med resten av parken med en liten romantisk bro.
Bodil, din text i salongen idag är briljant, och din bildberättelse här fyller mig med stor lust: reslust, läslust, livslust. tack, stort tack!
Hej Thomas, tack, det gläder mig att höra för just nu snurrar det i huvudet av allt jag vill göra och inte kan – rent tekniskt har jag tummen mitt i handen eller huvudet under armen eller ögonen korslagda i nacken…
PS De oskickligt hopklumpade bilderna bredvid min mässtext i Salongen är naturligtvis mitt verk…