Blogg

Jag vill inleda med några ord av den estniska poeten Doris Kareva om skönlitterärt översättande:

Jag är övertygad om att översättande innefattar ett element av alkemi; det är en fullständig transformation – eller, som alkemisterna säger, transmutation. Och det är inte bara texten som transfomeras. Under processen förvandlas också något i översättaren. För översättande handlar först och främst om förståelse på djupet; därför har det en stark förvandlande inverkan på den som åtar sig att genomföra en översättning. ≈≈≈≈≈≈≈≈

Doris Kareva – lånad bild

Men nu till nuet: Vad händer med översättarseminariet på Södertörn? Ännu vet vi inte men ett motstånd mot nedläggningen håller på att byggas upp och fler och fler texter till utbildningens försvar skrivs. Så här börjar Håkan Lindgren gårdagens inlägg på sin blogg Low life:

För att rädda översättarseminariet krävs inte mer än två miljoner kronor. Ingen stor summa jämfört med Södertörns högskolas totala utgifter på 659 miljoner (2010).

Detta betyder att det egentligen inte ens fordrar några större uppoffringar från Södertörns högskola för att rädda den, eller?

Lite längre in i texten berättar Håkan att prefekten för institutionen för genus, kultur och historia, Martin Wottle, för honom förklarat att han tvingats prioritera. Håkan funderar ett ögonblick över detta ords betydelse och fortsätter sin text så här:

Att prioritera betyder ju att ge företräde åt det mest värdefulla. En prioritering hade varit att säga att översättarseminariet är så viktigt att det ska fortsätta trots att högskolan måste skära ner. Gör man inte det har man prioriterat något annat. Vilka kriterier utgick du från när du stoppade seminariets verksamhet, frågar jag.

– Det här handlar om vår interna verksamhet och jag kan inte se att jag har anledning att förklara den, svarar Wottle.

När är en chef som mest arrogant? En svår fråga, men jag tror att det rätta svaret är: när hon inte bryr sig om att lära sig något om det hon har makt över.

Här är hela texten.

Vad mer har hänt?

Svenska PEN har skrivit till rektor Moira von Wright och bett henne ompröva sitt beslut.

En facebook-grupp med namnet Rädda Litterära översättarseminariet vid Södertörns högskola har bildats och medlemsantalet växer löpande.

EUNIC, föreningen för alla utländska kulturinstitut som är verksamma i Stockholm håller på att sätta ihop ett protestbrev mot nedläggningen.

Den slovenska kulturrörelsen har proklamerat sitt stöd för kampen för bevarandet av översättarseminariet.

Och – så här skriver översättaren Janina Orlov på "Rädda…"-sidan:

Det finns en opinion även utanför Sverige. I helgen deltog jag i TSWTCs ( Three Seas’ Writers’ and Translators’ Centers årsmöte på Rhodos och berättade om detta. Organisationen omfattar ett tjugotal översättar- och författarorganisationer i Europa och utanför. har kanske ett medlemsantal mellan 20-30.000. De som var på plats blev arga. Sverige och Södertörn har varit en förebild: Protest är att vänta.

En annan organsiation som ansluter sig till protesten är Baltic Writers’ Council med ca 20.000 medlemmar i Östersjöområdet. Frågan är bara hur vi gör detta mest effektivt.

°°

PS Salongen som naturligtvis i anden ansluter sig till denna rörelsen ligger fortfarande i koma. I dagarna görs ett nytt reparationsförsök.

Jag kan inte släppa det här med hotet om nedläggning av översättarseminariet vid Södertörns högskola. Så här skriver Jan Stolpe i DN i sin presentation av utbildningen:

Litterära översättarseminariet vid Södertörns högskola har fungerat i tretton år och blivit en alltmer uppmärksammad framgångssaga. Seminariet är välkänt och respekterat bland dem som sysslar med litteratur inte bara i Sverige.

Och så här berättar han om det som nu sannolikt kommer att hända och om vad denna tanklösa hantering av ett stort värde skulle innebära och ytterligare något om kursernas innehåll och form:

Men nu är det slut på det roliga. Seminariet hotas av nedläggning och det fyrtiotal personer som redan lämnat in sina ansökningar till hösten får nog se sig om efter något annat att göra. Jag undrar om medlemmarna av fakultetsnämnden, som inom kort kommer att hålla i yxan, riktigt fattar vad som står på spel. Seminariet är unikt i sin art. Översättarkurser finns det numera på flera håll i högskolevärlden, men utbildningen på Södertörn är ensam om sin renodlat skönlitterära inriktning. Till formen är det en konstnärsutbildning: för antagning krävs inga betyg, man söker på arbetsprov och ska alltså kunna visa att man har talang. Arbetsproven bedöms av erfarna översättare som sedan undervisar i små grupper om fem-sex deltagare.

Dessutom presenterar han något av vad översättarseminariets deltagare har åstadkommit efter att de avslutat utbildningen:

Många nu verksamma översättare har gått på Södertörn, några har startat egna förlag – Sekwa, som utger kvinnliga franska författare, är ett av dem, Aspekt, som utger tjeckiska verk, ett annat. Zbigniew Kruszynski är sedan många år handledare för en grupp som översätter från svenska till polska och genom hans studenter har långt över hundra svenska verk publicerats i Polen.

Jan Stolpe pekar på det självklara i att något kan vara dyrare än något annat utan att för dens skull vara för dyrt:

Men att vissa kurser är dyrare än genomsnittet torde inte vara något okänt i universitetsvärlden och leder inte alltid automatiskt till nedläggning.

Han visar på det trista faktum att Södertörns högskola behagar ignorera att den härbärgerar en pärla:

I en skrivelse till fakultetsnämnden om seminariets framtid konstaterar prefekten Martin Wottle sorgset att seminariet ”är mer känt utanför Södertörns högskola än inom”. Det är väl just där det sitter. Varför är inte högskoleledningen stolt över att hysa litterära översättarseminariet?

Hela artikeln.

I samma tidning finns också ett upprop från ett antal bokförlag i Sverige som ger ut översatt litteratur, ett upprop som ber Södertörns högskola att sansa sig och ompröva sitt förhastade beslut.

SvD har också en artikel om eländet. Jag citerar en passage ur den:

Översättaren Aimée Delblanc är projektledare för översättarseminariet och beskriver beskedet som chockartat.

–Det är ett kulturellt kapital som slås sönder. Det har grundats flera förlag av deltagare som har gått hos oss och förlagen tycker att det är en kvalitetsstämpel att anlita översättare som har gått Litterära översättarseminariet, säger Aimée Delblanc.

Och den här:

–Utan översättarseminariet hade vi till exempel inte haft Orhan Pamuk direktöversatt från turkiska till svenska, säger Aimée Delblanc.

Artikeln i dess helhet.

Vad göra? Är det viktigt att översättarseminariet finns just på Södertörns högskola? Egentligen inte, det viktiga är att det finns. Var i Sverige fins en värdig mottagare av detta kulturella guld? Ingenstans? Kunde man kanske låta seminariet ambulera mellan olika universitet? Nej, detta är ingen ideallösning, men om det inte finns någon värdig mottagare vore det kanske ändå värt ett försök.