Att tillsammans översätta dikter eller fundera över olika möjliga lösningar kan vara ett sätt att samtala likasinnande emellan. Det har funnits tider när detta var ganska vanligt här under pausträdet, men nu är det nog rätt länge sedan sist. Kanske är det dags igen.
För inte så länge sedan fick jag mig tillsänd Horst Samsons senaste diktsamling, som bär namnet Das Imaginäre und unsere Anwesenheit darin.
suddigt fotoutsnitt ur omslaget
Jag har läst lite på måfå hit och dit i samlingen och plockat ut två dikter som jag vill försöka mig på att ge en svensk språkdräkt. Det är den här:
Farbe bekennen
Im Namen des Apfels spreche ich
Uns schuldig. Wir schätzen ihn gering.
Er aber führte uns aus dem Garten
Der ewig gleichgestellten Uhren,
Würde Schiller sagen. Wir wissen nicht wie
Uns geschah, nur verführbar
Sind wir immer. Aber nichts haben wir
Begriffen. Und alles nahm seinen Gang.
°°
Mitt översättningsförslag:
Bekänna färg
I äpplets namn förklarar jag
Oss skyldiga. Vi ringaktar det.
Men det förde oss ut ur trädgården
Med ur som evigt visade på samma tid,
Skulle Schiller säga. Vi vet inte vad
Som skedde med oss, men förföra oss
Kan man alltid. Men inget har vi
Begripit. Och allt gick sin gång.
De ena stora problemet ser jag i rad fyra med de här ”gleichgestellte Uhren”. ”Likställda ur” betyder väl något annat, om alls något. ”Klockor” är möjligen bättre än ”ur”, men det är en bisak. Det andra stora problemet finns för mig i sista raden: ”Und alles nahm seinen Gang.” Finns det något motsvarande på svenska? ”Hade sin gång”?
Jag har som sagt valt två dikter och det här är nummer två:
Ode an die Gefangenen
Im Tal der Olivenhaine sind manche
Bäume über 2000 Jahre alt.
Eine ferne Vergangenheit hat sie
Uns hinterlassen als Erbe. Gerne würde ich
Mit ihnen sprechen, mit ihnen sprechen
Können, sie fragen, was sie täglich tun,
Ob sie die Flucht der Jahre spüren, ihre Wurzeln,
Was sie erlebt haben, verbrochen,
So tief verhaftet in felsigem Grund, was
Der Wind ihnen erzählt, das Meer im Rausch.
°°
Och här följer mitt första försök med den:
Ode till de fångna
I olivlundarnas dal är somliga
träd över 2000 år gamla.
Ett avlägset förgånget har efterlämnat
Dem till oss som arv. Gärna skulle jag vilja
Tala med dem, kunna tala med dem, fråga
Dem, vad de gör om dagarna,
Om de känner årens flykt, sina rötter,
Vad de har upplevt, förbrutit,
Så djupt fastgjorda i den steniga marken, vad
Vinden berättar för dem och havet i sitt rus.
Här finns flera tvivelaktiga ställen i min översättning. ”Verbrochen” till exempel är jag inte riktigt klar över om det kanske är flertydigt. Och ”verhaftet”, som väl har en tråd till ”verbrochen”, hur gör jag med det? Och ”bundna till” hur låter det? Sedan finns det kanske ett dolt ”hat” i slutet av ”was der Wind ihnen erzählt”. I så fall stämmer inte tempus i den svenska versionen. Och det sista ”das Meer im Rausch” hur hänger det ihop med resten.
