Blogg

Kväll i Hradec Kralové

Bodil Z 2 kommentarer

En varm och ovädersladdad kväll i början av den här sommaren råkade vi befinna oss i Hradec Kralové (Königgrätz på tyska; här stod 1866 ett stort slag i Bismarcks tysk-österrikiska krig, vilket resulterade i att Österrike lämnade Tyska Förbundet) i norra Tjeckien mitt under en stor internationell teaterfestival:

divadlo

Nej, jag kan inte bry mig om att bilden är suddig. Jag tycker så mycket om det tjeckiska ordet för teater att jag måste visa den enda bilden jag tog i Hradec Kralové där detta ord syns: divadlo. Mitt andra tjeckiska favoritord är ”hudba” som betyder musik.

Kvällen rann ut i ett strövande mellan hudba och divadlo allt medan himlaskinnet spändes allt hårdare. En märklig skimrande kvinna höll oss fångna en stund vid sina fötter. Den nedgående solen färgade hennes hår i guld.

kvinna 1

I luften ovanför henne svävade lätta figurer. Den nedgående solen färgade hennes kind i guldbrons.

kvinna 2

Någon bjöd henne på en cigarett. Den nedgående solen – eller var det ett annat ljus – färgade hennes kind och axel i brons.

kvinna 3

Hjalmar Gullberg: Bön i bärnsten

Bodil Z

Hjalmar Gullberg går inte alls att läsa i lugn och ro. Han har alltid ett blodigt inre piskrapp i beredskap. Det är som om varje hans dikt tvingar läsaren att i tanken spränga sig igenom gränsen till den egna döden.

Bön i bärnsten

Du som hugger stjärnornas abstrakta
mönster in i natten med ditt stål,
skrapa också detta mansbröst sakta
rent att offras under din kupol.

Lös mig ur de fem sinnenas förorening
och behåll min form som flugan i
bärnsten, vinglätt, drabbad av förstening
i den bruna natt som skall förbli.

bärnsten

Jelenia Góra

Bodil Z 1 kommentar

Två gånger den här sommaren förde min/vår väg till Jelenia Góra i Polens sydvästhörn, inte långt från Riesengebirge/Karkonosze/Krkonoše. Hirschberg hette staden en gång, ja, den heter väl fortfarande så på tyska. Hjortberget alltså och emblemet med hjorten syns på många ställen i staden bland annat här på passagen mellan rådhuset och ett annat viktigt hus på det stora torget.

hjort

Den här vinkeln av torget ser man om man står ungefär mitt för den här ”hjortpassagen” och tittar lite åt höger – vackra mjukt pastellfärgade hus som liksom gnider sig mot varandra:

torghörn

Och här är en annan husrad vid samma torg:

husrad

Tätt ovanför de här husen skymtar den som har ett villigt öga några vingvarelser som skulle kunna vara de två fåglarna från den förra pausträdstexten – fast här flyger de inte längre så tätt tillsammans…

hus + fåglar

Ute vid stadsmuren visar staden andra och slitnare ansiktsuttryck:

ruckel

ruin

Ta mig under vingen

Bodil Z 4 kommentarer

fåglar

Jag vet inte vilken av de här två fåglarna som är jag, men visst flyger vi högt och visst bär våra vingar och nog kan vi nå bortom alla horisonter – våra blickar är riktade mot avlägsna ljuspunkter och mot det stora mörkret. Tar du mig under din vinge, så når vi nog fram och när du flackar eller tvekar så bär jag – världen – och luften bär oss även om vi störtar.

Ordet ”ensam”

Bodil Z 10 kommentarer

skog

Utan att fundera närmare över hur jag uttryckte mig, sa jag: ”Jag brukar ofta gå omkring ensam i skogen.” Efteråt tänkte jag: ”Det ju inte sant, jag brukar ju gå tillsammans med Londi… fast kanske kan man ändå säga så, för det finns väl plats för en hund i ett ’-sam’…”