Ordet ”ensam”

skog

Utan att fundera närmare över hur jag uttryckte mig, sa jag: ”Jag brukar ofta gå omkring ensam i skogen.” Efteråt tänkte jag: ”Det ju inte sant, jag brukar ju gå tillsammans med Londi… fast kanske kan man ändå säga så, för det finns väl plats för en hund i ett ’-sam’…”

10 tankar om “Ordet ”ensam”

  1. Att vara ensam är väl detsamma som att vara själv. Jag kände inte till denna betydelse av ordet och blev rätt ställd när jag nyligen blev tillfrågad på en restaurant: ”Är du själv?” Innan jag hann klura ut något bra svar på denna filosofiska fråga dök min hustru upp vid min sida så betjäningen kunde se att jag inte var själv. Inte mig själv heller vid det laget.

    Inte heller bor jag själv men det är inte heller någon annan som gör det åt mig. Jag är tvåsam. Du kanske är hundsam där du går i skogen?

  2. Bengt, tack för din roliga och uppfriskande kommentar. Jag fick mig verkligen ett gott skratt här för mig själv framför skärmen.

  3. ”Ensam” har ingen värdeladdning för mig personligen, men nog har ordet en negativ klang när man på svenska säger ”ensamstående”. Det låter så ödsligt.
    Visst kan man gå ensam i skogen, fast med hund. En ensam kvinna med hund låter kanske som något att föredra framför en kvinna tillsammans med en hund? Tänkte på djur…t.ex. ”jägaren såg en ensam älg i gläntan”, vilket ju inte innebär att älgen ständigt är helt ensam. Eller? Kan inte djur vara ensamma, kanske? Usch – jag vet inte.

    Också jag fick frågan ”Är du här själv?” när jag flyttat tillbaka till Sverige och var ute någonstans. Förstod först ingenting och tänkte att jag kanske såg mentalt frånvarande ut.
    Det måste vara ett nytt fenomen det där med att förväxla ”ensam” och ”själv”. ”Jag bor själv i villan där borta” torde vara en kommentar till någon som också bor i villa i närheten. ”Jag bor ensam i villan där borta” betyder ju något annat. Eller? Det är väl jag som är gammaldags…

  4. Ja, inte är det lätt att veta om man är ensam eller själv… eller om man själv är ensam… ensam om att vara (sig) själv…

  5. Just ordvalsslarvet med ”själv” istället för ”ensam” har vållat flera diskussioner i sommar, när jag försöker nöta in i mina barns huvuden att de inte är synonymer. Förmodligen ett fåfängt tjatande, eftersom ”själv” plötsligt finns överallt inte bara i talspråk utan också i skrift = tidningar. Visserligen i citat men vänta bara, snart är det accepterat överallt.

    Jag har blivit tillfrågad både om jag ska ”gå själv” och om jag ska ”äta själv”. När jag på den senare frågan förklarade att: ”Jo, tack, jag har ätit själv de senaste 40 åren”, så fick jag bara en oförstående blick tillbaka.

    Jag undrar om det här har någon djupare förklaring som handlar om det Marita är inne på, att ”ensam” låter negativt och då är man misslyckad på något vis (överbliven, övergiven) medan ”själv” låter kraftfullt, som att man valt det själv.

  6. ”Selbst ist die Frau säger man, åtminstone i Österrike, men det betyder ju inte att kvinnan är ensam utan att hon klarar sig själv. (Litet nedlåtande kanske eftersom man måste understryka det).

  7. Susanne, jag tycker att dina sista rader är en rimlig förklaring till den här underliga förskjutningen, om det nu finns en förklaring…

    Bengt: Allein der Mann ist einsam oder ist er er selbst?

  8. Vi går visserligen mot höst, men läsningen här fick dessa rader av Vilhelm Ekelund, »ensamhetens skald« att dyka upp i tankarna:

    Ensamhet

    Genom sluttningens täta blommande hasslar
    lyser havet vårligt mörkblått.
    Inne i snärjena
    slår vårdoften mot mig
    fin, svag,
    och de blåsippskantade rännilarne
    blixtra som silverstreck
    utefter sluttningarna.
    Ensamhet,
    smärteljuva!
    Vårdoft för min själ…

    Det är lite märkligt också att ett ord som gemensam innhåller sin motsats: ensam! Undrar just vilket som var först Einsam eller Gemeinsam? Eller har det inget med varandra att göra?

  9. Agneta, tack för Ekelund-dikten, som jag tyckte om att läsa: ”inne i snärjena…”

    Nu har vi tillsammans rullat den här ensam-strumpan båda inåt och utåt – till gemensam som omsluter ensam och till -sam-komponenten i ensam som innehåller ett litet (hund)-rum för samvaro.

  10. Vet ej hur jag hamnade på den här sidan. Men som gammal korrekturläsare och noggann med svenska språket retar jag mig på den allmänt dåliga svenskan idag. Man kan inte vara/bo själv t.ex. Man är/bor ensam. Jag blev tillfrågad om jag reste själv till utlandet. ”Visst, svarade jag – jag skickade ingen annan i mitt ställe”. Och ”telefonförsäljaren” från ett försäkringsbolag frågade mig om jag bodde själv i lägenheten. Jag svarade ”givetvis, jag ägnar mig inte åt någon urhyrningsverksamhet”. Att t.ex. säga ”vad synd att du inte kan komma på middag hos mig ikväll, då måste jag ju äta själv”, betyder att vederbörande i vanliga fall brukar matas.

Kommentera