Blogg

Björnar är klokare än livmedelsverket

Bland insändarna i SvD hittade jag för en vecka sedan en roligt skriven text – som jag förmodar innehåller en hel del sanning – undertecknad Christer Enkvist, läkare, Trollhättan. Jag återger texten i dess helhet:

När björnar äter för att bli feta inför vinterns ide äter de bär, gräs, blad och buskar, alltså bara kolhydrater. Jämför man med människor är det den sortens fettsnål kost livsmedelsverket rekommenderar och som är nyckelhålsmärkt.

När björnar på våren skall bli smala, smidiga och starka inför sommaren och parningen äter de smådjur, ägg och fisk. Alltså proteiner och fett.

På samma sätt har människorna blivit feta av den mat livsmedelverket rekommenderar, den nyckelhålsmärkta och fettkonsumtionen går ned. Gjorde i stället människorna tvärtemot livsmedelsverket och liksom björnarna på våren konsumerade mer proteiner och fett skulle de också bli smala.

Björnar är klokare än livsmedelsverket.

björn

Morgunkorn

Morgonstund – och guld i mun igen? Jag tittar på ett fat som jag köpte i keramikstaden Faenza en gång. (Ordet ”fajans” är förresten avlett från stadsnamnet Faenza.) Visst har fågeln guld i mun? Den här fågelprofilen lär vara en anrik adelsfamiljs emblem och jag har hört att det rödgula kornet symboliserar rikedom.

fågel

I Faenzatrakten har jag varit under flera somrar. Så här beskrev jag staden en gång:

Dagen därpå åker vi in till Faenza. Det är en besynnerlig stad, både fascinerande och tråkig. Den lovar mer än den håller, kan man säga, men den lovar gång på gång. I centrum ligger de två avlånga torgen Piazza del Popolo och Piazza della Libertà på rad efter varandra. De ser först intressanta och lockande ut med sina ändlösa draperiförsedda portiker på båda sidor, men efter en stund tar de liksom musten ur oss. Och i juli är det hett här. Londi vet ibland inte var hon ska sätta ner tassarna.

Vi tar vår tillflykt tlll en av de många keramikverkstäderna – därinne är det svalt och behagligt. En mystisk vadarfågel med graciöst böjd hals sneglar på oss från krus och fat. Den håller något litet och runt i näbben. Ett bär? En pärla?

Och här innanför finns en sommarmorgonsvandring längs floden Lamone som flyter förbi Faenza.

Hermann Hesse: Im Nebel

Im Nebel

Seltsam, im Nebel zu wandern!
Einsam ist jeder Busch und Stein,
Kein Baum sieht den anderen,
Jeder ist allein.

Voll von Freunden war mir die Welt,
Als noch mein Leben licht war;
Nun, da der Nebel fällt,
Ist keiner mehr sichtbar.

Wahrlich, keiner ist weise,
Der nicht das Dunkel kennt,
Das unentrinnbar und leise
Von allem ihn trennt.

Seltsam, im Nebel zu wandern!
Leben ist Einsamsein.
Kein Mensch kennt den andern,
Jeder ist allein.

Hermann Hesse

dimma

När jag läste Goethes ”Harfenspieler” härom dagen, så var det något i första strofen som lockade fram tredje strofen i Hesses ”Im Nebel” i mitt huvud. Se här:

Wer nie sein Brot mit Tränen aß,
Wer nie die kummervollen Nächte
Auf seinem Bette weinend saß.
Der kennt euch nicht, ihr himmlischen Mächte.

Och här:

Wahrlich, keiner ist weise,
Der nicht das Dunkel kennt,
Das unentrinnbar und leise
Von allem ihn trennt.

Den som inte känner mörkret och vågar se in i det också i den egna själen vet ingenting…

The High Sky Bird ……………………… Catches the Golden Word

Sedan en tid läser och tittar jag i Salzblog: Underbara bilder, underfundiga korttexter. Här är dagens bild och text:

fågel

Am Bergkamm sitzen mit einem angebissenen Apfel in der Hand. Unten das Tal wie ein Schrebergarten. Ein paar Halme zupfen, gedankenlos. Minztee aus der Thermosflasche, ungesüßt, aber heiß. Die Wegzehrung ist einzuteilen, eins für eben, eins am Gipfelkreuz, Butterbrot mit Camenbert. Schimmel wie Jünglingsflaum, der Käse. Für die Dohlen was abzwacken, den Apfelgrutzen den Ameisen, kameradschaftlich. Den Bändel am Stiefel nochmals festzurren. Inzwischen ist es heute geworden. Nachher wird es später sein. Oder später nachher. Jedenfalls Vergängnis.