Det är höst med höga himlar och under vissa av dagens timmar kan det bli riktigt varmt, men just ingenting mer än höstvarmt. Kliv över linjen mellan sol och skugga och du märkar att värmen bara finns på solsidan. Men visst är den blå denna himmel och vad är det som flyger där uppe, inte en mås väl, nej, det är nog ett flygplan på väg till fjärran platser.
Och på marken går Londi och jag och solstrålarna ligger låga och skuggorna faller långa, men ljuset finns där och värmen i ljuset.
I dessa dagar av oro och kamp för svenskämnets överlevnad internationellt vill jag peka på fem studenttexter av rang från kursen Kulturk(r)amp här i Zagreb, en kurs som vill vara en kamp mot det tillstånd av kramp som kulturen tvingats in i på många håll. Texterna har just publicerats på bloggen MojUppsats. Min förhoppning är att dessa texter ska vara till glädje för alla läsare och att de ska mana till eftertanke hos dem som har makt att bestämma.
Analys av ”Låt den rätte komma in” – Eli som en modern Tintomara Dorotea Đurić
martial arts/borilačka vještina/kampsport Dominik Tujmer
Masskultur gestaltar en begränsande världsbild Elena Rajsz
Vad var det som gick fel? Romana Babić
Kroatiska flaggskepp med Vergilius ombord Helena Dobrosavljević
För några dagar sedan fick jag som gåva en liten behållare med hemgjord serbisk kajmak. Tidigare har jag mest stött på kajmaken som tillbehör till ćevapi och då antagligen oftast industritillverkad sådan, men nu har jag haft denna hemgjorda på smörgåsarna om morgnarna ett tag. Kajmak görs av opastöriserad komjölk som värms upp till en viss inte alltför hög temperatur och sedan skummar man av den gula hinna som uppstår och processen upprepas sedan gång på gång. Nå, nu är jag inte någon kökskonstnär, även om just sådana här långdragna procedurer har något, åtminstone abstrakt, lockande över sig, så jag hänvisar till den här texten, om ni vill veta detaljerna.
Ja, jag vet, det ligger ett hundhår där, men i verkligheten har jag tagit bort det.
Kajmaksmaken är av det slag som balanserar farligt nära avgrunden. Kajmak är underbart, nästan förhäxande gott, men smaken kan slå över i något kväljande om det uppstår minsta lilla förorening.
Kajmak skapas och används på hela Balkan och ingår i det turkiska köket och i en rad österländska kök. Namnet har sitt ursprung i mongoliskan och betyder ungefär ”fet hinna som simmar på ytan av upphettad mjölk”. Mongoliskan verkar vara ett språk som på ett virtuost sätt inverterar kort och långt. Jag har sett långa ringlade mongoliska ord som betyder sådant som ”knapp” eller ”katt”, men ordet ”kajmak” kompenserar i sin knapphet rikligen för detta.
Det pågår två namninsamlingar för att rädda svenskundervisningen och undervisningen om svensk kultur och svenskt samhälle i världen. Regeringen har som många vet beslutat att avveckla stödet till svenskstudier runt om i världen, men det finns inget som pekar på att man har insett konsekvenserna av denna i förhållande till det som går förlorat genom denna i pengar mycket begränsade besparing. Det som kostade stora pengar (och som skapats av och med hög kompentens, sann entusiasm och träget arbetet genom årtionden) var att bygga upp dessa institutioner. Driftskostnaderna är däremot förhållandevis små och det som skulle sparas vid en indragning är alltså bara dessa driftskostnader. Ja, och tas stödet till verksamheten bort, så kommer själva strukturerna snart att vittra undan eller så köps allt av någon kommersiell inrättning och risken finns att kunskapsspridningen om svenska språket och kulturen kommer att vara underordnad reklamen för en produkt.
Förutom att man på utbildningsdepartementet inte verkar ha tänkt igenom den ekonomiska aspekten av saken, har man sannolikt en mycket vag bild av konsekvenserna mera i detalj på en rad nivåer och ur en rad perspektiv.
Jag vill uppmana alla som tycker det är viktigt att hindra att dessa värden förstörs och slösas bort att skriva under dessa petitioner.
Här är en länk till Rädda svenskundervisningen i utlandet
Och här är en till Maintain Support For International Swedish Instruction and Education About Sweden Abroad
Och naturligtvis är det värdefullt om vi skickar mer detaljerade konsekvensbeskrivningar till utbildningsdepartementet.
PS Låt mig veta om länkarna inte funkar!
Blev plötsligt trött på aktivismen – ja, den syns väl i och för sig mer på andra ställen än just här. Jag känner en sådan leda över mig själv, när jag så där envist intar en ståndpunkt. Nej, missförstå mig nu inte: jag tycker det jag tycker, alltså att regeringen har fattat ett oklokt och destruktivt beslut om svenskundervisningen i världen, men jag är trött på att höra mig själv säga saker om detta. Så nu vill jag visa en akvarell ur Ein weites Land. Den föreställer – eller säger sig föreställa för detta är en vag bild – Kleists grav vid Dreilinden vid Wannsee.
Här, alldeles invid vattnet, begick Heinrich von Kleist och Henriette Vogel ett gemensamt självmord. Man tror att det var för att hon led av en obotligt sjukdom. Theodor Fontane skriver i Wanderungen durch die Mark Brandenburg (i bandet Fünf Schlösser) om vägen till graven från en hållplats vid Grunewaldbahn, om människor som gör ett besök vid graven till ett slags söndagsnöje. Fontane skojar med ”pilgrimerna” på ett lätt och mycket fontaneaktigt sätt. Här – för den som kan tyska.