Längs Gradec’ frånsida
31/10 -2011
Gradec är egentligen en stram och vårdad stadsdel som representerar snarare än är. Här sitter riksdag och regering, här finns rader av representationsbyggnader och museer. Det är mycket rensopat och det finns många vakter uppställda vid husknutar eller bredvid portar. Och så har vi Markuskyrkan med sitt färgglatt blänkande helkroatiska tak och den passar som hand i handske i den här stadsdelen.
Men Gradec har också vrår, charmfulla luggslitenheter och lite lätt förkomna bakgårdar:
Kalksee – juli 2011
27/10 -2011
Nu när det är alldeles tydligt och oemotsägligt att sommaren givit sig av, så söker sig min tanke då och då liksom i hemlighet till minnena av den. Ja, det går att tänka på den men det blir lätt aningen abstrakt, dess verklighet är ”unvorstellbar”, ofattbar. Med bilder kan man komma lite närmare den direkta upplevelsen, men samtidigt visar bilderna på gapet mellan nu och då, på att det jag ser inte är nu. Det är detta som är saknad och känsla av förlust. För mig är sommaren tillvarons mitt. Jag kan aldrig känna samma längtan efter en vinter, hur vackra vissa vita vinterdagar än kan vara.
Det här är Kalksee i Brandenburg, den översta eller bortersta av de fem sjöar som radar upp sig i nordlig riktning från Neuruppin, den vildaste och kanske vackraste, en släkting till Fontanes Stechlin. En mörk sjö i en mytisk trakt.
Blick över Kalksee från Binenwalde (ja, Bine, platsen är benämnd efter en flicka och inte efter något bi):
Och Londi förstod sig på att bada i sjöns vatten:
Konstgalleriet obeslöjat
16/10 -2011
Så, nu har äntligen ”Umjetnički paviljon u Zagrebu” (Zagrebs konstgalleri) krängt av sig alla slöjorna och kastat undan den sista byggnadsställningen så att man kan se henne i all hennes smörgula glans. Och allra överst blänker glashatten i höstsolen.
Byggnaden befinner sig i den ”övre” änden av Trg kralja Tomislava (Kung Tomislavs torg). Om man står framför centralstationen och riktar blicken in mot centrum ser man i rät linje den mäktiga Tomislavstatyn, en fontän och sedan konstgalleriet.
blick från Tomislavstatyn
lite hundliv i ett hörn av parken
Sava-tider igen
12/10 -2011
Ja, nu går det på nytt att strosa omkring längs Sava. Under sommaren, ja, också genom hela september, slog solen för obarmhärtigt på strandbankarna – nasip – för att jag skulle vilja ta Londi med mig hit ner. Men sedan hösten klev in och skruvade ner temperaturen med 15 grader i ett slag är det behagligt att gå här igen.
Nybadad och våtpälsad stryker Londi fram i gräset och rullar, småspringer och trivs.
Och jag låter blicken vila på det breda strömmande vattnet och jag gillar mitt vilda Balkan-Sibirien.
Här finns inga vackra byggnader utmed floden, inga romantiska broar som i Florens eller Pisa – allt är så stort och så öppet.
Så här ser vår värld ut: I norr finns bergen, i söder floden. Där emellan staden, men ur denna nasip-vinkel anar vi den bara.
Medan aftonen sänker sig över Omišalj
4/10 -2011
Ni som brukar komma hit vet att jag har en särskild svaghet för den lilla staden Omišalj på Krk. Liten, välskött utan något som helst pedanteri och liksom oantastlig för all grövre turism, vänd in mot sig själv sitter den där uppe på sin skogsklädda klippa och blickar ut över havet.
Här ville jag gärna leva…
Jag låter husväggarna tala till er i kvällssolen:
Och nu ser vi ner på havet med Omišaljs ögon, först under lugg och sedan med öppnare sikte:
En dag vid Mrežnica
5/9 -2011
Igår var Londi och jag vid den vackra floden Mrežnica från morgon till kväll tillsammans med vårt vanliga ”utflyktsgäng”. Det blev en dag av sköna gröna vatten och solsken silat genom lövverket.
Här är vi på väg mot vårt ”basläger” i morgonsolen:
Londi gled ner i vattnet direkt (och fort upp igen med grön ansiktsmask) medan Buba som vanligt var mer skeptisk mot det där med att sänka ner sin kropp i vattnet. Han badade faktiskt bara en gång och det av misstag. Han föll från en lutande trädstam han klättrat ut på.
Och detta platsen där vi höll till och som vi simmade upp till vattenfallet ifrån och sedan ner igen. Buba skällde högt så fort någon hoppade i vattnet. Det är därför den här scenen ser ut som den gör: Draženka håller honom i uppfostrande syfte i ena benet. Det hjälpte inte.
Londi simmade vant omkring och vi människor också. För mig kändes det lite som att simma i Vassbotten fast ytvattnet var varmare här.
Det var en upplevelse att sitta eller ligga i vattenfallen. Så mycket vatten och vattenbrus överallt.
Dagen gick med bad, solbad, skuggbad, läsning, måltider, samtal och slummer och ännu när kvällen kom låg värmen kvar och flodvattnet kluckade rofyllt och rogivande.
Det var nog ungefär så här jag tänkte mig de här gröna slingrande sydslaviska floderna, när jag då och då läste något om någon av dem förr om åren. Så här inåtvända och försjunkna i sig själva.
Härliga dagar
25/3 -2011
Jag vill ju inte trötta er, men så här underbart är det här i dessa dagar. Det går inte att skilja dagarna åt, tro mig! De är alla en stor solskensdag.
Trg bana Jelačića
Längs Tkalčićeva:
Ner från Gradec:
Ryggen av Fra Andriji Kačiću (Vem var han?):
Trg bana Jelačića igen – Londi släcker törsten
fontäner i parken Zrinjevac