Lukavec

Detta är en dag utan resor och förflyttningar så jag syr några stygn bakåt och hamnar i förrgår i färden genom Turopolje. Bland alla trähusen vi tittade på, stötte vi på ett hus av sten, slottet Lukavec vid Velika Gorica. Bilderna jag tog där lade jag efteråt åt sidan för en annan dag och nu är det den dagen. Slottet är gult och mycket kompakt och liksom slutet i sig självt, en barsk liten fästning. Det ser i all sin nästan överdrivna regelbundenhet och handfasthet inte riktigt verkligt ut.

1. IMG_3723

Runt slottet finns en förvildad park med halvt uttorkade vattendrag där vassruggarna trängs och skjuter i höjden och här och där välver sig en ranglig grånad träbro över vatten och vass.

2. IMG_3719

Träden i parken börjar skifta i höstfärger, men det mesta är ännu grönt.

3. IMG_3720

Jag lät Vesna, Nilla och Miki catwalka över broarnas bräder för att ge lite liv åt bilderna.

4. IMG_3724

Och slottet fick slipa av något av sin fyrkantighet genom att till hälften beslöjas av trädens grenar.

5. IMG_3726

Just när vi skulle lämna härligheten dök ett brudpar med följe upp för romantisk fotografering och det var förstås helt riktigt.

Läs mer

Hrvatska Kostajnica

Hrvatska Kostajnica är en liten stad i centrala Kroatien på gränsen mot Bosnien. Ett ganska långt stycke av floden Una utgör gräns mellan Kroatien och Bosnien&Hercegovina och här i Hrvatska Kostajnica är det officiellt så, men i verkligheten flyter hela floden numera genom kroatiskt territorium. Om man korsar bron till borgen är man alltså fortfarande i Kroatien och gränsövergången till Bosnien eller snarare Republika Srpska är först bakom borgen.

1. IMG_3785

Staden skadades svårt under kriget och på många ställen ser man fortfarande kulhål i husväggarna. Före kriget var närmare 55 procent av befolkningen serber och drygt 30 procent av befolkningen kroater. Under kriget blev staden inkorporerad i den serbiska republiken Krajina och många kroater fördrevs eller dödades och många hus förstördes. 1995 kom staden tillbaka under kroatiskt herravälde och serbiska hus förstördes och serber fördrevs eller gav sig av. Idag är de två folkgrupperna ungefär lika stora. Med tanke på den våldsfyllda historien är det märkligt att se hur den katolska och den ortodoxa kyrkan står bara några meter ifrån varandra. De står bland vackert vildvinsövervuxna ruiner.

2. IMG_3784

Idag var vi där, Vesna, Nilla, Miki och jag, för att man i vid denna tid på året håller Kestenijada, kastanjefestival. Den lilla staden som egentligen inte har mer än knappt 3000 invånare var full av människor och stämningen var hög och festlig. Man hörde musik på gatan och inifrån de olika tälten där man kunde äta och dricka och dansa. Längs gatorna stod stånden tätt och man sålde kastanjer i olika form, pumpor och pumpolja, tyger, kläder, prydnadssaker, vin och kastanjer. Jag stannade fascinerad inför Hotel Centrals märkligt rundade byggnad. Kanske är den inte hotell längre men spännande ser den ut.

3. IMG_3800

Efter mycket vandrande längs floden och genom staden bestämde vi oss för att gå upp på berget till restaurangen Djed för att äta och för att se på utsikten över staden, kullarna och floden.

4. IMG_3807

Vi åt olika rätter med kastanjesås och njöt av den friska skogsluften från vårt bord i uteserveringen. Och så blev det dags att ta oss ner igen och vandra en sista gång genom människovimlet i staden och sedan utmed floden igen.

5. IMG_3818

Läs mer

Lokvišće

Under de sista dagarna i Jadranovo höll vi till i en vik vid Lokvišće där det finns ruiner från stenåldern. Dessa ruiner anses vara mellan 8500 och 6000 år gamla, en svindlande tidsrymd som förde min tanke till förra sommarens upplevelser på Sardinien och Federicos mammas alla berättelser om nuragherna. Så vitt jag kunde se är de här ruinerna ganska ”handfast” restaurerade, så detaljerna kanske man inte ska ta helt på allvar, men dimensionerna och grundlinjerna borde vara riktiga och de är fascinerande kraftfulla och storslagna. Men vilka var det som levde här och vilkas amforor är det som ligger på vikens botten? Meningslösa frågor antagligen, men svåra att inte ställa.

Vi ägnade det mesta av de här dagarna åt att simma runt i viken, klättra upp på andra sidan och att ligga och dåsa i solen eller skuggan. Miki låg mest i skuggan av en stor mediterran ek och knäckte ekollon med sina starka tänder.

Och utanför vår vik reste sig Krk i solljuset.

1. IMG_3466

2. IMG_3469

3IMG_3475

4IMG_3476

5IMG_3477

Läs mer

Jadranovo

Byn Jadranovo ligger vid Kvarnerbukten strax norr om den lilla staden Crikvenica. I september är det lugnt här men på sommaren är stränderna och strandpromenaden fulla av turister. Miki och jag upplevde ett knippe septemberdagar i det där huset.

4IMG_3450

På dagarna badade vi ofta nedanför huset och vattnet där var en märklig upplevelse, eftersom en mängd källor flödar ut i viken. Vattnet är liksom randigt i varmt och kallt och sött och salt. Ibland gick vi längs stigarna på halvön mittemot, en del av dem löper genom skogen och någon längs havet. Från strandstigen ser om över till Krk och kanske kan man simma tvärs över sundet, fast det gjorde vi aldrig.

1IMG_3441

2IMG_3443

Vi höll till i någon av vikarna och simmade runt eller hit och dit och sedan låg vi på klipporna och dåsade.

3IMG_3445

Men Miki simmade aldrig och inte solade han heller mer än möjligen helt. Mest låg han i skuggan och spanade.

5IMG_3451

Läs mer

Kastav

En dag denna sommar kom jag till den lilla staden Kastav som ligger ungefär en mil nordväst om Rijeka. Ett annat sätt att beskriva stadens läge är att säga att den ligger ovanför Rijeka och att den har en magnifik utsikt över Kvarnerbukten. Mina reskamrater var Vesna och Miki och det var Vesna som ledde expeditionen. Staden har rötter i medeltiden och kanske ännu djupare bakåt i tiden och stämningen i den påminner något om den i en del italienska städer i närheten och historiskt har det funnits en stark italiensk komponent här, men den har också varit del i habsburgarnas välde.

När vi kom dit blev jag genast tagen av de smala gatorna och gränderna, de låga valven och den vida utblicken över havet. Jag vet inte hur något så avgörande kan gå så snabbt, men efter att vi gått runt där kanske i en halvtimme kom tanken: Här vill jag bo. Jag tittade på husen som om jag direkt på stubben ville hitta en lägenhet. Sedan undersökte vi bussförbindelserna med Rijeka och de visade sig vara tillräckligt täta för att inte bli till något hinder. Nästa steg är att jag ska åka dit till vintern för att se hur livet ser ut under den kalla årstiden. Jag vet inte riktigt hur möjligt det är men jag vet att det är värt att undersöka allt mycket noga. Drömmar är inte bara något man drömmer utan också något man bygger.

1IMG_3365

Blick ut över Kvarnerbukten med ön Cres eller är det Krk?

2IMG_3368

3IMG_3376

Ett särskilt intryck på mig gjorde stadens loggia och på en liten mässingsskylt läste jag att den uppfördes 1571 och att den länge användes för offentliga evenemang och möten och att den när den byggdes var den enda betydelsefulla byggnaden utanför stadens murar.

5IMG_3394

Och Miki förstod sig också på den.

4IMG_3390

Läs mer