Ett ”obesvarat samtal” eller lite om ”support”

Jag vill ju inte tråka ut er, men det här blir nog inte så roligt. Det handlar om datorer, ett område jag inte har mycket vettigt att säga om. Nå, jag har en ny dator och det är en mac igen, eftersom jag inte orkar lära mig någon för mig ny typ av dator. I denna nya dator fungerar inte word, som ju inte är något mac-program, men som jag för ett antal år sedan tvingades att köpa, eftersom det är så utbrett. När innehållet i den gamla datorn fördes över till den nya upphörde word att fungera. Det fungerar alltså fortfarande i den gamla, men den vill jag ju lämna ifrån mig, för det blir löjligt att ha två datorer.

Är ni kvar? Tröttnat?

Igår förmiddag ringde jag till en microsoft-”support” för att försöka ta reda på vad jag kan göra för att lösa mitt problem. Inte oväntat hamnade jag i en kö med en förfärlig ”lugnande” röst som då och då avbröts av en enerverande musikslinga. Efter en kvart kände jag att jag måste skapa ett slags försvarsmur mot det olustiga och motbjudande inflödet som lät till exempel så här, ja, ni kan inte höra det otäcka ”lugnet” och inte den fåniga musiken, men orden:

Alla våra medarbetare är upptagna med kunder just nu men vi kommer snart att besvara ditt samtal.

Jag kände en stark olust inför ordet ”kunder” och funderade samtidigt på hur man gör när man ”besvarar ett samtal”. Jag vet något om hur man inleder, avbryter eller avslutar ett samtal, men ”besvara ett samtal” vad är det?

Samtalet kan komma att spelas in. Personlig information kan komma att spridas till länder där microsoft finns.

”Personlig information kan komma att spridas”? Vad är detta? Jag gick fram till fönstret för att lugna mig med en blick ut över parken.

bild-56

Nej, det hjälpte inte, i alla fall inte mycket. Jag grep då tag i Edith Södergrans Samlade dikter och började läsa dikter ur samlingarna högt mot den ”lugnande” pretentiösa rösten:

Ditt samtal är viktigt för oss, vi beklagar väntetiden men kommer snart att besvara ditt samtal.

Höstens bleka sjö
tunga drömmar drömmer
om en vårvit ö
som sjönk i havet.

Alla våra medarbetare är upptagna med kunder just nu men vi kommer snart att besvara ditt samtal.

Det skall vara obegripligt
hur det underbara sker, —
ingen väg till lyckan finnes,
ingen lycklig stigen minnes
som till lyckans lönndörr för.

Alla våra medarbetare är upptagna med kunder just nu men vi kommer snart att besvara ditt samtal.

Samtalet kan komma att spelas in. Personlig information kan komma att spridas till länder där microsoft finns.

Ditt samtal är viktigt för oss, vi beklagar väntetiden men kommer snart att besvara ditt samtal.

Min själ älskar så de främmande länderna,
som hade den intet hemland.
I fjärran land stå de stora stenarna
på vilka mina tankar vila.
Det var en främling som skrev de sällsamma orden
på den hårda tavla, som heter min själ.

Samtalet kan komma att spelas in. Personlig information kan komma att spridas till länder där microsoft finns.

Ditt samtal är viktigt för oss, vi beklagar väntetiden men kommer snart att besvara ditt samtal.

Sällsamma fiskar glida i djupen,
okända blommor lysa på stranden;
jag har sett rött och gult och alla andra färger, —
men det granna, granna havet är farligast att se,
det gör en törstig och vaken för väntande äventyr:
vad som har hänt i sagan, skall hända även mig!

Jag läste högre och högre och bruset från microsoft blev alltmer ”micro”, alltmer ”soft” för mina öron. Ja, fanns det alls? En timme gick (59 minuter stod det) och plötsligt stängde min hand av alltsammans och jag tänkte att jag ju vet bättre ord än ”word”.

Läs mer

Lek med sloj och slöja

Läste lite toalettpappersreklam: toaletni papir troslojni s mirisom breskve, treskiktstoalettpapper med persikodoft. Jag lämnar persikodoften därhän även om jag har mina invändningar mot parfymerat toapapper. Jag är intresserad av ordet ”sloj” som betyder skikt eller lager. Och jag tänker på ”slöja”; är inte en slöja ett tunt skikt av något, ett tygskikt? Jag har tittat i Hellquists ordbok men ingen förbindelse mellan ”slöja” och ”sloj” står att finna där, så vet ni, jag skapar den själv, naturligtvis med er tillåtelse och möjligen bara tillfälligt. Slöja och sloj är syster och bror sedan urminnes tiden, eller hur?

bild2-54

En bild ska man väl ha? Jag tar den här, lite beslöjad väl? Sloj.

Läs mer

Ett slags sommardag

Dagen började rätt omöjlig med att jag tappade ett av glasen ur glasögonen någonstans i gräset bakom ”Patriotens hus”. Varför jag hade på mig glasögonen så där utomhus? Jo, jag skulle skicka ett meddelande till någon och när jag tittar på så små saker som mobilens texter behöver jag dem. Underligt nog märkte jag först inte att jag tappat det ena glaset utan jag funderade i stället på varför jag hade så olika syn på ögonen. Det ena såg klart och det andra ganska suddigt. Men så körde jag fingret i det suddiga hålet och insåg att det var tomt.

Londi och jag gick hem med bröd och frukt men glasögat var halvt och gnagde i mitt sinne. Jag skrev till min optiker i Varberg och beställde en tid. Och så gick jag ut en runda bakom Patrioten utan Londi. Jag gick som en maskin som mäter av ett område decimeter för decimeter. Och ja, så blänkte det till och där låg glasbiten, lite immig av gräsets fukt men hel.

Nästa steg blev ett besök hos optikern härom hörnet. ”Kan ni sätta fast det?”. Ja, det kunde han och när jag ville betala viftade han avvärjande med handen och sa ”ništa, ništa” och vände ryggen åt mig och försvann in i ett inre rum.

Ja, så såg början av dagen ut. Mitten minns jag inte men kvällen utspelade sig på Krivi put, denna perfekta Biergarten, tillsammans med Lana och vi genomförde den sista kroatisklektionen före sommaruppehållet. Ja, egentligen har det varit mest uppehåll hela våren, men nema veze… Vi satt på höga pallar i den varma kvällssolen och gick igenom plural av vissa feminina substantiv. Vi var lite osäkra på vad som var regel och vad som var undantag, men sådan osäkerhet kan man lätt leva med. Låt mig visa två representanter, den ena – osäkert vilken – är ett exempel på regeln, den andra på undantaget:

hus (plural alltså):

n kuće
g kuća (obs! lång första vokal, den döljer nämligen en annan svald vokal)
d kućama
a kuće
v kuće
l kućama
i kućama

katter:

n mačke
g mačaka (se här! här är den andra vokalen ännu vid liv!)
d mačkama
a mačke
v mačke
l mačkama
i mačkama

Ett ovanligt enkelt system egentligen, om jag tänker på vad som kan finnas. Men det gäller att veta till vilken av de två grupperna ett feminint substantiv hör och det kan man inte. Om man inte redan vet det genom ett kroatiskt liv.

Nå, vi avslutade med att läsa den första sidan i Miroslav Krležas roman Povratak Filipa Latinovicza, varvid jag lärde mig det märkliga verbet ”prhnuti” som enligt Lana betyder att ”något händer snabbt med lite ljud”. Känn på det! En fantastisk förstasida i alla fall och jag planerar att läsa den flera gånger innan jag stiger in i boken på allvar.

bild-54

Två steg utanför Krivi put tog jag sedan en bild så där halvt i backspegeln och fick väl med ett slags utsida.

Läs mer

De unga robotrösterna

Allt oftare stöter jag på röster i svenska media som låter som robotar. Jag syftar nu inte på innehållet, som ju också gärna tenderar att bli besynnerligt substanslöst och ofta klamrar sig fast runt floskler som ”vara tydlig” och ”visa tydlighet” och liknande tomheter, jag menar själva tonfallen. Ofta är det unga röster som låter så här. Talet är bemängt med märkliga pauser och okänsliga och överdrivna betoningar och detta tal verkar ha sina förebilder bland talsimulatorer och annat konstgjort tal. När jag lyssnar får jag en känsla av det inte finns någon förbindelse mellan en verklig mänsklig varelses tankar och de utströmmande ljuden. Det enda åtminstone skenbart levande är ett slags ungdomlighet, men inte en individuell ungdomlighet utan något som ter sig som en form av ung materia, som verkar ha en obegränsad förmåga att producera övertydlighet, en övertydlighet som distraherar lyssnaren från innehållet och orden och i stället placerar fokus på de enskilda stavelserna, som fyller rummet med själlöshet.

Läs mer

Hemlighållaren

Mer än en gång genom åren har jag funderat lite över yrkestiteln ”sekreterare”; engelskans ordpar secret-secretary har blåst in frågor i mitt huvud och kanske ännu mer italienskans förbindelse segreto-segretario/a. Består sekreterarens arbete i ett sysslande med hemligheter eller är orden bara lika av en tillfällighet? Något sådant har det hänt att jag frågat mig, men sedan har jag låtit tanken fara igen och börjat rota någon annanstans i stället. Det finns alltid något att rota i.

Så nu är marken beredd.

För två eller tre år sedan kom jag i kontakt med en text om gömda skatter på karga kroatiska öar. Jag tror att texten ingick i en översättningskurs. I texten fanns det vackra ordet ”tajna” instucket och jag blev genast förtjust i det för själva ljudbilden och inte blev det sämre när jag fick veta att detta ord betydde ”hemlighet”. Så jag lärde mig det. En tid senare blev jag kallad till någon som kallade sig ”tajnik”, kanske var det dekanens ”tajnik”, jag är inte säker. Nå, inget roligt hände där eller det är snarare så att jag har glömt allt om detta besök. Men ordet fastnade, fast jag lustigt nog först inte förstod det. Men så öppnade sig denna hemlighet med ens i ett stort ”aha!”. Ja, en tajnik vaktar förstås en tajna! Och där stod med ens den hemlighetsfulla sekreteraren från helt andra tider framför mig och jag hade fått visshet.

Jag är min egen hemlighållare. Och Londi sin, misstänker jag.

bild1-50

Läs mer