Ziher

En varm novemberdag går mot sitt slut. Jag har fortfarande fönstret mot parken vidöppet och luften som kommer in fortsätter att vara ljum. Termometern visar på 18 grader. Vad har vi gjort idag, Londi och jag? Ganska lite kanske. Förmiddagen tillbringade vi med Đurđica och Hajdi i Simpas uterum som just denna morgon fått en fjärde vägg av Ivan. Det kändes lite onödigt, men snart behövs den väl. Vi höll oss inne i uterummet eftersom det spöregnande nästan hela tiden, störtskur på störtskur plaskade ner. Dörren fick stå öppen, så att hundarna kunde göra som de ville. Hajdi for omkring under träden och grävde stora gropar i leran. Đurđica ropade om ”drek” och ”lajne” och jag njöt av de där lustiga Zagrebtyska orden. Tyskan har ett helt annat ansikte här än i Sverige, där det sällan erbjuds någon charm. Här är tyskan ett slags slangspråk som löper omkring inne i kroatiskan som ett slags liten drake. ”Ziher”, kan man säga med stöddig röst och jag glömmer aldrig skylten ”gemišt za cenera” i den där improviserade baren i Gornji grad härom sommaren. (”Blandat för en tia.” och ”blandat” betyder vin och vatten.) Och när arbetet är avklarat för dagen är det ”fajrunt” eller något liknande, hur man nu skriver ”Feierabend” på kroatiska. När solen till sist bröt igenom molnen gick var och en hem till sig. Plötsligt var det väldigt ljust och när vi kom in till oss stod jag en stund i fönstret.

bild1-68

Jag tittade ut över parken, både åt det hållet och åt det. Det dröjde en stund innan folk började komma ut ur husen och jag la märke till hur gröna hasselns löv ännu är.

bild2-68

Resten av dagen har vi gått ut och in ett par turer och jag har städat och Londi har ätit sin laxrätt som Đurđica hade med sig till Simpa. Hon lagar alltid lite extra till Londi när hon gör något särskilt fint till Hajdi.

Nyss gick vi en skymningsrunda i parken och vi eller jag såg hur hemtrevligt det lyste från Simpa. Både den yttre och den inre dörren var öppna och jag hörde och såg hur männen där inne kastade pil. Sedan i fredags kväll vet jag att de har vunnit många priser.

bild3-68

Läs mer

Torrboll

Härförleden stötte jag på ordet ”torrboll” i en text, minns inte vilken och det är inte viktigt. Smått road (ja, jag kan vara lättroad) började jag fundera över ordet, dess ursprung och användning. Jag googlade lite men fann mest bara textsnuttar om ett slags nyttoattiralj som används för att ”sluka fukt”. ”Torrboll Standard” dök upp liksom denna anvisning: ”Se alltså till att den torrboll du köper tillåter att saltet ligger fritt i behållaren.” Och denna fråga: ”Undrar om någon upplevt något negativt med att ha torrboll i bilen?” Jag vet inte om jag ska skratta eller bli besviken och jag byter taktik och tittar i ordböcker i stället. Bland exempelmeningarna har den här sekvensen hög frekvens: ”Hennes man var en torrboll.” Jag funderar över valet och tänker att ”hennes älskare var en torrboll” nog inte passat lika bra, för det vet ju alla att torrbollar kan inte vara älskare, eller? Jag testar vidare: ”Hennes sambo är en torrboll.” Ja, det går väl, fast är ”torrboll” möjligen lite gammaldags? Och hur blir detta: ”Hennes son är en torrboll.” Tja, kanske, fast hennes man är absolut den bästa torrbollen, känns det som. Nå, i vilket fall som helst är det väl något manligt med torrbollen. Är en torrboll en man som det är naturligt att vilja vara otrogen mot? Nej, detta glider visst över till torrsim, vad det nu är…

Tillbaka till torrbollen och frågan om ordets uppkomst. Hur rolig är till exempel en ”våtboll”? Eller är bollar tråkiga? Om de är torra… Eller kommer det sig av att det är torrt inne i någons huvud? Egentligen betraktas väl bollar snarare som roliga än tråkiga, fortsätter jag mina funderingar. Det är det torra som inte är bra. Kanske ligger det något slags djärv kontrastverkan i mötet mellan torr och boll, men hur tråkigt är det?

Läs mer

Svanprat om ”lätt” och ”enkelt”

Nej, nu kan jag inte suga på den där Krka-karamellen mer. Tillbaka till Simpa och varför inte till svanlivet vid och i Bundek. Härom dagen var jag vid min korvsjö igen. Jag valde ut ett bra ställe nära vattnet så att jag lätt och snabbt skulle kunna växla mellan bad och solbad. En stund dåsade jag till men väcktes strax av ett svagt väsande ljud. Jag tittade upp eller snarare ner mot vattnet och där såg jag dessa sex gestalter – två vita och fyra brungråa – på väg upp mot mig.

bild1-57

Jag satte mig upp och låtsades läsa. Ja, vad gör man inte när man vill blidka eller låtsas oberörd inför en svanfamilj? Svanbarnen såg visserligen rätt avslappnade ut med fötterna på tork i luften som små segel, men föräldrarna hade rätt stränga och liksom nyplystna ansiktsuttryck, tyckte jag. De skulle lätt kunna få för sig att knipa till, tänkte jag. Men med detta sagt vill jag hastigt byta spår. Vad har hänt med ordet ”lätt” i (den mediala) svenskan? Finns det alls längre? Allt som förr eller till och med nyss var lätt kallas nu ”enkelt”. ”Du kan enkelt byta leverantör.” ”Vi kan enkelt börja ett nytt liv.” Kan vi det? Är det verkligen så lätt? Och är det så lätt att byta ut varje ”lätt” mot ”enkelt”? Hur enkelt är det förresten att bli nupen av en svan vid Bundek?

Och – skräck! – det verkar som om ”underlätta” numera heter ”förenkla” eller att de två tanklöst blandas ihop i alla fall av vissa tv-röster och facebookkommentatorer. Jag anar här en psykologisk förskjutning, en själens ”förenkling”.

Läs mer

Ett ”obesvarat samtal” eller lite om ”support”

Jag vill ju inte tråka ut er, men det här blir nog inte så roligt. Det handlar om datorer, ett område jag inte har mycket vettigt att säga om. Nå, jag har en ny dator och det är en mac igen, eftersom jag inte orkar lära mig någon för mig ny typ av dator. I denna nya dator fungerar inte word, som ju inte är något mac-program, men som jag för ett antal år sedan tvingades att köpa, eftersom det är så utbrett. När innehållet i den gamla datorn fördes över till den nya upphörde word att fungera. Det fungerar alltså fortfarande i den gamla, men den vill jag ju lämna ifrån mig, för det blir löjligt att ha två datorer.

Är ni kvar? Tröttnat?

Igår förmiddag ringde jag till en microsoft-”support” för att försöka ta reda på vad jag kan göra för att lösa mitt problem. Inte oväntat hamnade jag i en kö med en förfärlig ”lugnande” röst som då och då avbröts av en enerverande musikslinga. Efter en kvart kände jag att jag måste skapa ett slags försvarsmur mot det olustiga och motbjudande inflödet som lät till exempel så här, ja, ni kan inte höra det otäcka ”lugnet” och inte den fåniga musiken, men orden:

Alla våra medarbetare är upptagna med kunder just nu men vi kommer snart att besvara ditt samtal.

Jag kände en stark olust inför ordet ”kunder” och funderade samtidigt på hur man gör när man ”besvarar ett samtal”. Jag vet något om hur man inleder, avbryter eller avslutar ett samtal, men ”besvara ett samtal” vad är det?

Samtalet kan komma att spelas in. Personlig information kan komma att spridas till länder där microsoft finns.

”Personlig information kan komma att spridas”? Vad är detta? Jag gick fram till fönstret för att lugna mig med en blick ut över parken.

bild-56

Nej, det hjälpte inte, i alla fall inte mycket. Jag grep då tag i Edith Södergrans Samlade dikter och började läsa dikter ur samlingarna högt mot den ”lugnande” pretentiösa rösten:

Ditt samtal är viktigt för oss, vi beklagar väntetiden men kommer snart att besvara ditt samtal.

Höstens bleka sjö
tunga drömmar drömmer
om en vårvit ö
som sjönk i havet.

Alla våra medarbetare är upptagna med kunder just nu men vi kommer snart att besvara ditt samtal.

Det skall vara obegripligt
hur det underbara sker, —
ingen väg till lyckan finnes,
ingen lycklig stigen minnes
som till lyckans lönndörr för.

Alla våra medarbetare är upptagna med kunder just nu men vi kommer snart att besvara ditt samtal.

Samtalet kan komma att spelas in. Personlig information kan komma att spridas till länder där microsoft finns.

Ditt samtal är viktigt för oss, vi beklagar väntetiden men kommer snart att besvara ditt samtal.

Min själ älskar så de främmande länderna,
som hade den intet hemland.
I fjärran land stå de stora stenarna
på vilka mina tankar vila.
Det var en främling som skrev de sällsamma orden
på den hårda tavla, som heter min själ.

Samtalet kan komma att spelas in. Personlig information kan komma att spridas till länder där microsoft finns.

Ditt samtal är viktigt för oss, vi beklagar väntetiden men kommer snart att besvara ditt samtal.

Sällsamma fiskar glida i djupen,
okända blommor lysa på stranden;
jag har sett rött och gult och alla andra färger, —
men det granna, granna havet är farligast att se,
det gör en törstig och vaken för väntande äventyr:
vad som har hänt i sagan, skall hända även mig!

Jag läste högre och högre och bruset från microsoft blev alltmer ”micro”, alltmer ”soft” för mina öron. Ja, fanns det alls? En timme gick (59 minuter stod det) och plötsligt stängde min hand av alltsammans och jag tänkte att jag ju vet bättre ord än ”word”.

Läs mer

Lek med sloj och slöja

Läste lite toalettpappersreklam: toaletni papir troslojni s mirisom breskve, treskiktstoalettpapper med persikodoft. Jag lämnar persikodoften därhän även om jag har mina invändningar mot parfymerat toapapper. Jag är intresserad av ordet ”sloj” som betyder skikt eller lager. Och jag tänker på ”slöja”; är inte en slöja ett tunt skikt av något, ett tygskikt? Jag har tittat i Hellquists ordbok men ingen förbindelse mellan ”slöja” och ”sloj” står att finna där, så vet ni, jag skapar den själv, naturligtvis med er tillåtelse och möjligen bara tillfälligt. Slöja och sloj är syster och bror sedan urminnes tiden, eller hur?

bild2-54

En bild ska man väl ha? Jag tar den här, lite beslöjad väl? Sloj.

Läs mer