Körsbärsrullen

Jag har i dagarna fått tre ”körsbärskakor” och tackar därför Lennart, Gunnar och Karin ödmjukast. Jag visar också den medskickade kakbilden:

Och så läser jag upp reglerna och nu börjar det allt klia lite i kedjebrevs-ni-vet-var:

1 Tacka den du har mottagit priset av.
2 Kopiera prismärket till din blogg.
3 Berätta vilka tre författare du räknar bland dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare.
4 Skicka priset vidare till fem mottagare som du tycker förtjänar det.

Vill jag svara på frågan om böckerna? Nej, fast jag kan göra det ändå och sedan ändrar jag mig och lägger tills den dag då jag inte läser något mer:

Il giardino dei Finzi-Contini Giorgio Bassani
Faust I Johann Wolfgang Goethe
Der König verneigt sich und tötet Herta Müller

Eller något annat av dessa författare eller något av några andra författare: Grindstolpe Berättelser av Tage Aurell, Törst av Adam Zagajewski, Casa d’altri av Silvio D’Arzo, allt möjligt av Else Lasker-Schüler, Theodor Fontane, Hjalmar Gullberg, Olga Tokarczuk, Italo Svevo, Edith Södergran… eller Claudio Magris eller någon helt annan.

Och så nu det här med runtskickningen; jag knorrar och rasslar med kedjorna. Hur ska jag göra? Så här kanske: Jag ser att det blir tre bord, som jag får rulta runt med rulltårtsrullen mellan.

Lennarts bord:

Blott Sverige
Rapsodi
Salzblog
Life de Luxe
The Loser

Gunnars bord:

Flarnfri scharlottenlök
WhyTranslator
il Funambulo
Vaka över ensamheten
… wir sind die Seinen

Karins bord:

Pressylta Redux
Counting in/out’s
bernur
lille blå ugle
Retrogarde.org

Håll till godo! Kanske lär ni känna någon ny. Och känn er absolut inte tvingade eller ens anmodade att skicka runt den rosa dockservisbilden fler varv. Ät upp alltihop.

Estate di San Martino på Tkalčićeva

Brittsommaren håller i sig och morgonpromenaden här var innesluten i en mild och mjuk luft. Igår sken solen härligt på Tkalčićeva, när Londi och jag flanerade där tillsammans med R. som var här på besök under veckan som gick.

Undrar vad ”brittsommar” heter på kroatiska. Jag måste nog fråga någon.

Tillägg: "Brittsommar" heter "Bablje ljeto" på kroatiska, alltså samma idé som tyskans "Altweibersommer". Och här är lite mer om brittsommarbegreppet.

°°
PS I Salongen finns en ny text.

Londi och den lille trebente

Londi och jag har ganska uppjagade dagar just nu. Londi löper och trakten är full av lösgående hanhundar. Jag försöker saxa oss fram mellan farorna. Londi stretar emot och ylar när vi går in igen ”alldeles för tidigt”. I vårt kvarter finns en liten trebent hund som jag ibland har kallat för ekorrhunden. Han når inte upp, så med honom kan jag släppa Londi fri en stund då och då, om jag bara håller noga utkik efter andra hanhundar.

Det ser både rörande och lite sorgligt ut, men de båda verkar ändå få ut något slags glädje ur detta, fast sådant går väl inte att veta. Den lille är makalöst stark, det är däremot alldeles säkert.

Vandrare och gloriet

En bit upp i Park šuma Tuškanac finns kantad av prunkande höstträd en ganska stor och gnistrande grön gräsrondell. Över den vandrar för alltid – i alla fall med mänskliga mått mätt – en lång mager man iklädd en löst hängande slängkappa, ett slags tuppkamsmössa och tunga soldatstövlar. Hans blick är dyster men ändå klar och envist framåtriktad. Han går aningen framåtböjd och det ser ur som om han fryser lite, men han bryr sig inte om det, verkar det som.

Strax bakom mannen i skuggan av höga träd finns en liten paviljong, kanske skulle man kunna kalla den en gloriet. Tog sig mannen kanske en kort rast där innan han gav sig ut på sin evighetsvandring över gräsmattan?

Färden till ”fakulteten”

Till ”fakulteten” åker jag spårvagn utmed den stora bilbullrande Vukovarska. Jag stiger på tre minuter från min port på Hvarska och tar jag nummer 3 eller 13 kommer jag hela vägen till korsningen med Ivana Lučića. (Det finns ingen tidtabell, eftersom spårvagnarna går ständigt.) Sedan är det bara ett par minuters gångväg och så är jag framme vid Filozofski Fakultet.


genom spårvagnsfönstret försöker jag, där det går, hålla blicken fästad vid Medvednicas kontur


förbi konserthuset


ja, det är katedralen ni ser där borta


jag zoomar lite


och här är jag då framme efter en kort promenad längs Ivana Lučića


ja, universitet heter ”sveučilište”