Londi och jag har ganska uppjagade dagar just nu. Londi löper och trakten är full av lösgående hanhundar. Jag försöker saxa oss fram mellan farorna. Londi stretar emot och ylar när vi går in igen ”alldeles för tidigt”. I vårt kvarter finns en liten trebent hund som jag ibland har kallat för ekorrhunden. Han når inte upp, så med honom kan jag släppa Londi fri en stund då och då, om jag bara håller noga utkik efter andra hanhundar.
Det ser både rörande och lite sorgligt ut, men de båda verkar ändå få ut något slags glädje ur detta, fast sådant går väl inte att veta. Den lille är makalöst stark, det är däremot alldeles säkert.
Ett svar på ”Londi och den lille trebente”
Kommentarer är stängda.