Kategori: Litteratur

För en tid sedan, jag vet inte riktigt när, stötte jag första gången på Nina Cassian. Hon tittade på mig från en tidningssida, så här:

och berättade något om tiderna och åldrarna, om att hon alltid rört sig fritt mellan dem. Nu har jag läst hennes diktsamling ”Mirakelkvinnan”, nej, egentligen är det ingen diktsamling utan en sammanställning av hennes dikter från olika delar av livet, från olika åldrar och tider.

Nina Cassian föddes 1924 i Rumänien, men sedan 22 år bor hon i USA. Hon skriver främst lyrik men har också givit ut barnböcker och dessutom är hon översättare. Av många betraktas hon som en av Rumäniens mest framstående poeter.

Dikterna i den lilla volymen ”Mirakelkvinnan” handlar om livet, kärleken, konsten, om att vara människa och om tidens gång. Texten är egensinnig och fylld av livligt färgsprakande bilder och djärva tankekast som gång på gång överraskar mig medan jag läser. Det är Dan Shafran som översatt de bångstyriga diktalstren och utan att kunna titta in över den rumänska kanten, vågar jag säga att han har lyckats.

Jag läser en av dikterna:

Bröllop

Ingen brudklänning.
Ingen frack.
Bara hon och han
i vardagskläder,
båda taniga, utmattade
av den intensiva älskogen före beslutet.

De märkte inte borgmästaren,
de märkte inte vittnena.
De såg på varann
i en orörlig inre dans.

De flydde efter ceremonin –
vilken ceremoni?

Som i en målning av Chagall flög de över staden.
De återvände aldrig.

Under det senaste året har jag åtminstone av och till sysslat ganska intensivt med Sibilla Aleramos texter och då särskilt med den självbiografiska romanen ”Una donna”, som gjorde henne känd för världen som en av Italiens feministiska banbrytare. Här och här har jag skrivit om henne. Sibilla Aleramo levde mellan 1876 och 1960. Förutom för sitt litterära verk kom hon också att bli omtalad för sina många och intensiva kärleksrelationer. Flera av hennes tids diktare och konstnärer kom att tillbringa något brinnande år med henne. En av dessa män var lyrikern Dino Campana. Av händelse kom jag att ”stöta på” honom den här sommaren. Vid infarten till den lilla staden Marradi i Toskanas nordöstligaste hörn finns det en skylt som säger ”Marradi – città di Dino Campana, città dei marroni” (Marradi – Dino Campanas stad, kastanjernas stad).

Jag frågade mig fram till hans hus. På var sin sida av det mittersta fönstret – bakom fönsterluckor i middagshettan – fann jag två stentavlor. På den ena står det några rader om poeten där han presenteras som stadens store olycklige son,

på den andra finns ett utdrag ur hans mest kända verk ”Canti orfici”:

Jag står en stund framför huset och tänker lite på några rader ur ett brev från Dino till Sibilla, som jag nyss läst.

Raderna finns i samlingen Un viaggio chiamato amore – Lettere 1916-1918. Lite senare läser jag brevet igen. Här är texten jag tänkte på:

Rina io potrei rinunciare a te, ma per sempre. Così bella ”comme un rêve” potrei dimenticarti solo per andare molto lontano e non tornare più. Davanti alle cose troppo grandi sento l’inutilità della vita. Il mare ieri era discretamente bello. Sono andato di notte al mare. Avevo visto i monti pisani velati da cui sorge la luna di Dannunzio senza foco in cui leggemo e due aeroplani che volavano sul treno. Mia vergine perché leggemmo d’Annunzio prima di partire? Nessuno come lui sa invecchiare una donna o un paesaggio… Pensa che per vivere l’assurdità del nostro amore hai bisogno di tutta la tua grazia.

Jag gör ett litet översättningsförsök av utsnittet:

Rina jag skulle kunna avstå från dig, för alltid. Vacker ”comme un rêve” skulle jag kunna glömma dig för gå långt bort och aldrig komma tillbaka. Inför de alltför stora tingen känner jag livets lönlöshet. Havet igår var ganska vackert. Jag gick till havet om natten. Jag hade sett de dimhöljda bergen vid Pisa, där d’Annunzios måne stiger upp utan eld och där vi läste och två flygplan flög över tåget. Min jungfru varför läste vi d’Annunzios innan vi gav oss av? Ingen kan som han få en kvinna eller ett landskap att åldras… Tänk, för att leva vår kärleks absurditet behöver du all din älskvärdhet.

Jag backar lite och ser på huset igen. "Det här är mitt Italien", tänker jag oförmedlat.

Marradi ligger vid Lamone, en flod jag stannat vid ibland. Så här skriver Campana om floden:

La valle canora dove si snoda l’azzurro fiume
Che rotto e muggente a tratti canta epopea
E sereno riposa in larghi specchi d’azzurro

Marradi är, som jag sa, också känt för sina kastanjer, äkta kastanjer alltså. På Bar Bianco finns världens godaste kastanjeglass och glassen av fichi caramellati con scaglie di pecorino är inte sämre…

Kanske är det här ett omöjligt företag, men jag kan inte låta bli att försöka ändå. Jag brottas vidare med Else Lasker-Schülers dikter i kampen för att ge åtminstone några av dem en svensk språkdräkt. Hennes egensinniga ordvärld glider gång på gång ur händerna på mig, men jag griper tag i den hala fiskstjärten igen. Här är gårdagens försök:

Den siste

Jag lutar mig mot nattens slutna ögonlock
Och lyssnar in i stillheten.

Alla stjärnor drömmer om mig,
Och deras strålar blir allmer som guld,
Och mitt fjärran ogenomträngligare.

Månen kretsar kring mig,
Ständigt mumlar han sitt blinda skimmer,
En dervisch är han i sin förvandlingsdans.

Vitgulungt hängde hans sken
Skumlätt mot natten,
Och plötsligt ovan molnen hans lavindån
Grått stup,
Vid min sida strök hans guld.

Mitt hemlandshav lyssnar stilla i mitt sköte,
Ljus sömn – dunkel vaka…
I min hand ligger tungt mitt folk begravet,
Och vädren drar skygga fram över mig.

Jag lutar mig mot nattens slutna ögonlock
Och lyssnar in i stillheten.

…

Och här är originalet:

Der Letzte

Ich lehne am geschlossenen Lid der Nacht
Und horche in die Ruhe.

Alle Sterne träumen von mir,
Und ihre Strahlen werden goldener,
Und meine Ferne undurchdringlicher.

Wie mich der Mond umwandelt,
Immer blindes Geschimmer murmelnd,
Ein Derwisch ist er in seinem Wandeltanz.

Weißgelbenjung hing sein Schein
Schaumleicht an der Nacht,
Und jäh über die Wolken sein Lawinengedröhn
Immer grauab,
Mir zur Seite streifte sein Gold.

Mein Heimatmeer lauscht still in meinem Schoß,
Helles Schlafen – dunkles Wachen…
In meiner Hand liegt schwer mein Volk begraben,
Und Wetter ziehen schüchtern über mich.

Ich lehne am geschlossenen Lid der Nacht
Und horche in die Ruhe.

På den grekiska ön Samos i den lilla byn Vathi finns sedan en liten tid ett kulturhus – ”Vänföreningen Vathis Kulturhus”. Så här – bland annat – skriver en av föreningens medlemmar om målsättningarna:

Föreningen vill värna om den mycket speciella miljön i Vathi, stödja kulturella aktiviteter på plats eller annorstädes och erbjuda sitt kulturhus för boende och aktiviteter av alla de slag som är förenliga med föreningens vidsynta ideal. Det är möjligt – men jag tvivlar! – att vi inte blir mer än en förening bland andra men vi kan också utvecklas till att bli ett livskraftigt alternativ när det gäller kurser och seminarier, en samordnande kraft på ön och en maktfaktor i utformandet av det nya Övre Vathi. Allt beror på er!

Ett viktigt inslag i verksamheten i huset i Vathi är kurserna som ges där. Här följer beskrivningar av några av dessa:

1900-talets grekiska litteratur:

Kursledare: Fil dr Ann-Margaret Mellberg och författaren Jan Henrik Swahn.
Kursbeskrivning: Den grekiska 1900-talslitteraturen är rik och skiftande. Märkliga episka romaner. Koncentrerade diktsamlingar. Nobelpristagare och avantgardism. Många äldre författare är välkända och älskade i Sverige, men det finns såväl nyare litteratur som många hos oss okända författare att upptäcka.
Ann-Margaret Mellberg har doktorerat i Sverige på 70-talsgenerationens grekiska poeter och är en idealisk ciceron i den grekiska samtidslitteraturen. Jan Henrik Swahn är svensk författare och översättare som översatt många av den grekiska litteraturens främsta namn.
Kursen består i morgonföreläsningar av kursledarna. Egen läsning av förmedlade texter samt diskussioner kring det lästa. En stor emfas läggs vid deltagarnas egna kreativa läsningar och medverkan i diskussionerna. Plats kommer att finnas för läsning på stranden, kulturhistoriska exkursioner och vandringar i naturen.
Kursen kommer att ge deltagarna en djupare inblick i den grekiska litteraturens specifika förutsättningar och uttryck.
Litteratur på svenska och engelska.
Kursavgift: 3 500 kr
Intresseanmälan sänds till: janhenrik.swahn@comhem.se

Skrivarkurs i Vathi:

Kursledare: Författarna Jan Henrik Swahn och Magnus William-Olsson.
Kursbeskrivning: Kursen omfattar såväl poesi som prosa, utifrån deltagarnas egna önskemål. Föreläsningar om litteratur och poetik. Eget skrivande. Gemensamma textdiskussioner. Personlig handledning.
Kursen ger deltagarna stor frihet att själva bestämma sitt sätt att arbeta. Vi betonar lusten i skrivandet, inte tvånget. Det ska kännas roligt och angeläget att följa kursen. För dem som vill finns många möjligheter till umgänge och upptäckter.
Kursen leder till ökad språklig medvetenhet och säkerhet.
Kursledarna är erfarna och etablerade författare, kritiker, översättare och lärare med mycket goda insikter i litterärt skapande.
Kursavgift: 3 500 kr
Intresseanmälan sänds till: janhenrik.swahn@comhem.se

Antik poesi och kultur:

Kursledare: Magnus William-Olsson
Kursbeskrivning: Med utgångspunkt i poeter som Homeros, Sapfo, Alkaios, Archilokos och filosofer som Pytagoras, Herakleitos, Platon och Epikuros tar vi oss an den tidiga grekiska litteraturen och kulturen. Föreläsningar av kursledaren följs av diskussioner kring konkreta texter. I kursen ingår ett besök i Efesos.
Kursen vill väcka lust och skapa förståelse för antikens litteratur och kultur.
Kursavgift: 3 500 kr + ca 1 000 kr för resa till Efesos
Intresseanmälan sänds till: magnusw_o@hotmail.com

•

Jan Henrik Swahn har dessutom berättat för mig att föreningen har täta kontakter med grekerna på ön och att man skapar kulturprogram även i samarbete med dem. Dessutom vill föreningen arbeta över andra kulturgränser. Här finns en länk till kulturhusets hemsida.

….

….

Som avslutning – lite grekiskt ur pausträdets textflora:

Hölderlin – längtan tillbaka till det klassiska Grekland

Greklands gudar

Vindarnas torn, Hefaisteion och tempelhundarna eller om att återvända

Orfeus

Förtrollad natt

Grekiska – marmorord mot blå grund

Till Akropolis

Zeustemplet

I gränden hos Kavafis

[Att läsa Kavafis]( http://www.bodilzalesky.com/blog/2007/04/19/att-lasa-kavafis/)

[Konstantin Kavafis: Joniskt]( http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/12/11/konstantin-kavafis-joniskt/)

Den olympiske Zeus’ kolonner: Nikitas Rantos

Papegojan

Jag har givit mig på det omöjliga igen. Jag försöker översätta dikter. Den här gången har jag valt en dikt ur samlingen ”Neue Wiener Mischung” av Elfriede Gerstl för mitt experimenterande. Rimmen har jag släppt för att slippa snubbla direkt:

mein faltbarer wald

ein zug fährt durch die ewigkeit
es schneit marillen von sommerbäumen
die sonnenbraunen horchen still
auf grillen und anderes getier
gern läg ich in der gartenruh
doch ohne mück und zeck (?)
drum bleib ich weg vom grünen fleck
kaum mach ich meine augen zu
erträume ich mir ferne welten
wenns sein soll auch mit rauhen zelten
mit wälder voll von känguruh

…

min ihopfällbara skog

ett tåg far genom evigheten
det snöar aprikoser från sommarträd
de solbruna lyssnar stilla
till syrsor och andra kryp
gärna skulle jag ligga i trädgårdsron
men utan mygga och utan fästing (?)
därför håller jag mig borta från det gröna
så snart jag sluter mina ögon
drömmer jag om fjärran världar
kanske också med grova tält
med skogar fulla av kängurur

Den här ihopfällbara skogen är väl en syster till pappersträdgården – ett sätt att avskilja det härliga hos naturen från dess faror och äckligheter.