Kategori: Bilder/bildkonst

Hon sitter där i den mjuka mossan vid tjärnen under ljumma – så märkligt ljumma – vinterkvällar och begrundar sin spegelbild i djupet.

Så har då decembern kastat av sig den vita snömanteln och trampat och suttit sönder den till grå modd. December är nu en tvillingbror till november, bara ännu ljusfattigare (om man inte räknar de elektriska adventsstakarna och stjärnorna i fönstren). Allt kryper tillbaka in mot den egna ryggraden och jag fortsätter med att inte tycka att ”alla årstider har sin charm”.

Greifswald, 1981

•

Ich möchte etwas Sicheres sagen,
Das mich ein wenig höher hebt.
Aber die Stiefel sind zu schwer.
Ich bleibe in der Dimension:
Von außen kalt und innen leer.
Ein Klumpen unbehauchter Ton.

Eva Strittmatter (genom Keri)

Nej, det är inte en varning för Londi det här. Kanske är det ingen varning alls, för inte bits väl den här färgglada plyschvarelsen i jympasfinxpose, men den sitter ganska bra bland isblommorna och tittar säkert med sin blinda sida vakande ut över vinterträdgården.

Portalen till gamla rådhuset i Brno har en åtminstone delvis gåtfull utsmyckning.

Varför ormar sig det mittersta tornet på det här viset? Är det kanske just i färd med att veckla upp sig? Och Justitia strax under ”tornormen” verkar inte hon också lite yr eller förvildad? Hon svänger så sorglöst med svärdet och vågen omkring sig och inte täcks hennes ögon av någon bindel.

Här strax intill i portvalvet som för in till rådhusets innergård hänger förresten lindormen i sina kedjor. Kanske finns det något samband mellan lindormen och tornormen (för att nu irra in på ett barnsligt Umberto-Eco-spår).

I den här märkliga staden finns förutom de här ormarna flertusenåriga katakomber där man kan dricka vin i flackande ljussken med ett avlägset spårvagnsmuller i takvalvet och väggarna och vid det mäktiga slottet Špilberk som från sin höga plats ser ut över staden finns dessutom en så kallad gloriet. Och det vet vi ju vid det här laget nästan vad det är.

.

.

.

.

Visst är det svagt och trevande det här solljuset,men nog är det ändå skönt att komma ut ur den grå molnbubblan för några timmar i alla fall.

Kärret andas ett disigt skimmer. Det verkar nästan som om ljuset bodde där inne i mossan under de tunna björkstammarna.

Tjärnen i skogskanten har i hemlighet klätt sig blommigt och lövigt – den bär en blommig isklänning med små stänk av solljus.

Solen kryper genom granmörkret över isen

och längs snöfläckarna på vägen hem…