Kategori: Bilder/bildkonst

La favola degli aironi

È là che la terra si è chinata
a raccogliere ogni cosa
che il tempo ha abbandonato
lasciato dietro a sè…
E il vento senza fine
che logora le dune
di spiagge così grigie…
e i corvi dell’inverno
si sono ormai posati,
è là dove svanisce l’orizzonte.

È là che l’ultimo dei semi
non ha lasciato frutto
e la terra ha ormai scordato
che tanti anni fa
a un vento profumato
distesero gli aironi
le ali colorate…
e i corvi dell’inverno
si sono ormai posati,
è là dove svanisce l’orizzonte.

Angelo Branduardi

Där horisonten försvinner… Lyssna på Angelo Branduardi här.

Novembermörker, novemberljus – dags att vända blicken inåt.

Igår hittade jag ett fint inlägg om Ivar Arosenius hos Keri på Mondschnee och det fick mig att tänka på min barndoms första riktiga bok: ”Kattresan”. Kanske är det den mest spännande bok jag upplevt i hela mitt liv. ”Efter tvåårsåldern upplever man inget särskilt mer”, låter det här kanske som, tja, möjligen är det i alla fall så att de allra märkligaste sakerna händer först i livet.

Här ska ni få se några av bilderna från Lillans och kattens resa (några av er känner säkert igen dem):

Men den på ett hemskt sätt bästa bilden visar jag inte, för en sida med en sådan bild kan inte få ligga uppslagen hela tiden. Den måste avnjutas med försiktighet. Någon gång ibland och väldigt snabbt.

I kvällsdunklet blir en vandring över bron mellan Frankfurt och Słubice till något mera fantasieggande än i dagsljus. En liten ilande känsla av fara smyger sig på vandraren.

Men vi kommer till andra sidan. Från en plats vid ett broräcke i Słubice söker sig våra blickar över Oder till Frankfurts mörka silhuett med dess spridda punkter av ljus som sänker djupa guldröda ovaler ner i flodvattnet. Francoforte magica.

Vom Feinsten. Abends und nachts. Leider verwackelt, verschwommen.

Synd att mitt kameragrepp är så lamt och att kameran inte vet att kompensera mig bättre…