Det är bara ytterst sällan jag tagit mig in till stan efter mörkrets inbrott, men härom kvällen hade jag anledning att lämna Sigečica, mitt utkantskvarter. Att det är föga upplyst eller belyst här ute är väl inte så konstigt, men jag blev allt lite överraskad över innerstans mörka gator. Jag tyckte både om det och inte. Gatlyktornas sken fick en särskild skönhet genom det, men mörkret blev stundtals alltför stort och kompakt att bära för en ensam vandrare.
Jag hörde röster men såg bara skymtar av människorna som släppte ut dem ur sig. Lite snubbligt blev det också över gatstenar och trottoarkanter. Sockeln till Tomislavstatyn syntes, men inte ryttaren själv. Han red där uppe ett med mörkret.
Bara Glavni Kolodvor (Centralstationen) läskade sig med både fasadljusbad och juldekorationsljus.
PS Nyligen talades det om städers belysning respektive ljuslöshet på annan plats.






















