Verklig fred är förmer än frånvaron av krig. Fred utan frihet kan lätt bli till förkvävt våld och förkvävt våld bär inom sig fröet till krig.
Om det funnits frihet i Ryssland hade ingen andligen så förkrympt varelse som putin kunnat få denna oinskränkta makt att mörda och lemlästa människorna i Ukraina. Ryssarna är sedan länge kuvade – frivilligt eller ofrivilligt – och deras underkastelse släpper figurer som putin lösa att mörda allt i sin väg. Också freden.
De som säger nej till no fly-zone och samtidigt vill vara trovärdiga bör göra detta från en sönderbombad stad i Ukraina, helst tillsammans med sina barn eller andra de vill skydda.
(Tyvärr misslyckades jag med att infoga klippet, så ni får bara kommentaren.)
Utifrån ett klipp från Odesa där sångarna sjunger för fred och för ett slutande av himlen över Ukraina, vill jag säga något. Det som hörs är ett slags bön för ett slutande av himlen över Ukraina. En bön riktad till Väst.
De som säger att vi i Väst inte kan bifalla detta, de som säger att om vi sluter himlen över Ukraina kan det bli ett större krig, kanske med kärnvapen och att vi därför inte kan eller vill, de gör detta från en tryggad plats. Jag skulle vara beredd att lyssna till dem som säger så, men bara om de säger detta från Mariupol eller någon annan av Ukrainas svårt sargade städer som står under ständigt återkommande bombangrepp. Jag är beredd att lyssna till dem om de stannar där och lever där.
De länder som säger sig stödja Ukraina har ett stort ansvar. Stöd är inte liktydigt med symbolgester – jag ska inte räkna upp några sådana här. Verkligt stöd är att agera som om vi vore Ukraina. Vi riskerar just nu att dra på oss en fruktansvärd skuld antingen vi – i hemlighet? – hoppas att Ukraina ”äntligen ska ge sig” eller om vi hoppas att putin ska bli nöjd om vi offrar Ukraina för att vi ju vill ha vår bekvämlighet, ”vårt vanliga liv”, våra saker och för att vi inte vill ha krig – hos oss.
Död åt putin.
Hur blir det om putin tycker att han har verkligt stora framgångar i Ukraina? Hur blir det om han tycker att framgångarna är för små? Vad blir nästa steg om han tycker att han har stora eller små framgångar? Moldavien, där han ju sedan länge har fotfäste i Transnistrien? Eller är Moldavien för obetydligt? Polen? Frankrike? Eller kanske Europas storstäder enligt ett oförutsägbart mönster?
