Hur blir det om putin tycker att han har verkligt stora framgångar i Ukraina? Hur blir det om han tycker att framgångarna är för små? Vad blir nästa steg om han tycker att han har stora eller små framgångar? Moldavien, där han ju sedan länge har fotfäste i Transnistrien? Eller är Moldavien för obetydligt? Polen? Frankrike? Eller kanske Europas storstäder enligt ett oförutsägbart mönster?
Igår kväll hördes en kraftig smäll från Zagrebs västra del, Vesna hörde det fast hon som jag bor i öster. Jag hörde det inte eller förstod inte vad jag hörde:
Från Norsk Forsvarspolitikk:
"STOR RUSSISK DRONE STYRTET I KROATIA?
Kl. 23.00 torsdag (10.3) kunne beboere i bydelen Jarun i den kroatiske hovedstaden Zagreb høre et kraftig smell. Det kroatiske nyhetsbyrået Hina melder at politiet har funnet et stort krater og to fallskjermer.
Foto fra stedet tyder på at det er en rekognoseringsdrone av typen Tupolev Tu-141 "Strizh". I foreløpige meldinger heter det at dronen trolig kom fra Ukraina (eller Hviterussland), og at den følgelig kan ha krysset hele Ungarn og deler av nabolandene før den kom inn mot hovedstaden Zagreb i Kroatia.
Det er 600 kilometer fra den ukrainske grensen til Zagreb. Det er fortsatt uklart hvor dronen egentlig kom fra, men den kan være fanget inn på ulike radar – som også er satt opp nylig av beredskapshensyn. Akkurat det kan også være meningen, for å eskalere spenninger og, ikke minst, teste hva som så skjer. Med andre ord, dette kan være ett av flere Putin-russiske tiltak.
Foto:
1) Fra nedslagsfeltet til dronen, 3 meter langt og 1 meter dypt. Foto tatt på stedet, ca. kl. 23.45 torsdag. (jag publicerar annan bild)
2) Foto av en tilsvarende drone, Tupolev Tu-141.”
Tillägg:
För några veckor sedan vägrade den kroatiske militärattachén i Moskva att ta emot en protestnot från den ryska regeringen rörande misstankar om att kroatiska frivilliga deltar på den ukrainska sidan:
För att det inte ska bli alltför verkligt här nu får mina samtalspartner heta X och Y. Dessutom täcker jag av diskretion över lite annat.
jag: Jag undrar en sak, xxx, när du var xxx i Moskva så läste jag en del av vad du skrev på fb, för jag undrade hur det kunde vara att inneha en sådan post i Ryssland efter Rysslands erövring av Krym och de första anfallen på Donbass. Var det farligt för dig att tala klarspråk? Eller var det farligt för någon i din omgivning?
X: Nej, vi talade alltid klarspråk om brotten mot folkrätten och den olagliga annekteringen av Krim och de facto inblandningen i Donbas (låt oss skriva med ett s utifrån ukrainskan). Vi var alltid tydliga. Men vi sökte då klart en dialog med de vi kunde nå med argument.
jag: OK: Donbas och Krym
Y: Krim heter Krym på ryska också
jag: Det viktiga är väl vad det heter på ukrainska?
X: Nja. Eller på krimtatariska, om du frågar mig: quirim
jag: Nu har det här visst kantrat något – du sa att jag skulle skriva Donbas och det gör jag gärna. Och jag la till det om namnet Krym. Men det jag ville veta var hur fri du var att tala om kriget i Donbas och erövringen av Krym under dina år i Ryssland och kanske också om hur du utnyttjade denna eventuella frihet.
X: Jag förklarade bara varför jag skriver Krim. Inget mer.
Y: Det här illustrerar att saker och ting inte är så enkla. Byter man från Donbass till Donbas kan man argumentera att man frångår en rysk form till förmån för en ukrainsk. Men byter man till Krym frångår man inget ryskt, utan bara en traditionell västlig form till förmån för en mer lokal. Det här är inte en fråga som kan belysas rättvist i en kortfattad kommentar. Det finns myriader snärigt motsägelsefulla historiska och aktuella exempel. Jag tycker att man ska erkänn att saker knte är enkla och akta sig för att hamna för djupt i Freedom Fries-träsket så här två veckor efter att Sverige har lärt sig att Ukraina finns.
jag: (till X) Jag menar min ursprungliga fråga.
jag: (till Y) Vem har sagt att saker är enkla? Jag bor inte i Sverige så jag har inte följt det man vet om Ukraina där. Jag har intresserat mig för Ukraina och ukrainsk litteratur i åtminstone tjugo år.
jag: Nu börjar jag undra vad det är för tå jag har trampat på.
X: Ingen alls. Jag förklarar bara hur jag tänker eftersom de här frågorna har betydelse.
jag: Klart de har betydelse.
Y: Det hojtas och härjas så mycket nu och alla vet och tycker så mycket. Precis som det var med pandemin. Om du noterar någon irritation hos mig så är den snarast riktad mot detta övermått.
jag: Jaha.
I Sverige finns det något som heter Alliansfriheten. Där är man också upprörd. Men inte över krigsförbrytelserna. Anders Björnsson skriver så här:
”Under krig och krigsliknande tillstånd bryter konsensus och lagstiftning samman. Det händer också med språket. Man debatterar inte, man attackerar. Så har det blivit inför och under Ukrainakriget. Den erfarna ledarskribenten Barbro Hedvall tycker sig ha urskilt ”ett drag av illvilja […] i den politiska diskussionen” (Dagens Nyheter 7/3) Den mindre erfarna Paula Neuding citerar (Svenska Dagbladet 7/3) med gillande en brittisk Rysslandshatare som anser att förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder ”stinker” och att han borde förvägras inresa i Storbritannien och USA. Anledningen är att han har lett ett ryskt-europeiskt energikonsortium, och alla vet ju att ryssar stinker – av vitlök, eller hur?”
Vad vill den här Anders Björnsson? Och vad är han upprörd över? Inte anfallskriget, inte morden på den ukrainska civilbefolkningen, inte bombningar av barnsjukhus och förlossningskliniker, nej, han är upprörd över… nej, jag vet faktiskt inte vad han är upprörd över, kanske något med ordval eller russofobi, ni vet? Jag ser här att det inte är våldet och morden han upprörs över.
Zelensky vädjar till västvärlden: Slut himlen över Ukraina! Låt inga fler oskyldiga slaktas.
Kort därefter hör jag Justin Trudeau säga: But we want de-escalation blabla.
Jaha, nedtrappning vill du eller ni ha? Men så klokt, så försiktigt. Jag föreslår att du, Justin Trudeau (eller någon liknande, finns många), omedelbart reser till Ukraina, tar dig till någon svårt sargad förort till Kyjiv eller till Mariupol. Ta med dig en vit flagga och gå sedan mot de ryska stridsvagnarna (kanske en sådan som körde över den där bilen med människor i, den har vi ju sett på bild rätt ofta). Vifta med flaggan och säg något om ”de-escalation”. Det blir säkert bra.
Nej, jag visar av ”hänsyn” inte någon av de hemskare bilderna. Bara en vanlig bild.