Författare: Bodil Z

Fjäll och älvar är väl något som bara finns här uppe i norr, egentligen bara i Skandinavien. Bergen här uppe är fjäll och floderna är älvar. Det är en alldeles särskild sorts översättning det här, för det är inte ord som översätts utan företeelser. Fast om man gör lite milt våld på tanken eller föreställningen kan man möjligen kalla fjällen för berg och älvarna för floder, men aldrig blir väl Nilen eller Donau älvar och Anderna eller Alperna är alls inga fjäll. Själv bor jag nog i gränslandet eller på den yttersta remsan av denna nordliga fjäll- och älvvärld, för det sydligaste fjället i världen är nog i alla fall Dalslands Kroppefjäll och den allra sydligaste älven är väl ändå Göta älv.

Göta älv strax söder om Brinkebergs kulle

Det tyska ordet ”mutterseelenallein” är mäktigt och djupt, det verkar gräva innanför allt. Ensammare och övergivnare än så kan ingen vara – moderssjälsensam. Till svenska översätter man det med ”mol allena”, men det blir något annat, fast ”mol” är dunkelt och hemlighetsfullt och kan kanske härbärgera åtminstone en strimma av det här moderssjälsensamma. Engelskans ”all alone” (finns det något bättre uttryck där?) och italienskans ”solo soletto” låter tunna eller lättviktiga bredvid den här djupa ensamheten.

Vad har det här ordet ”mutterseelenallein” för ursprung? Varför är moderssjälen så ensam? Och ”mol”, vad betyder det egentligen?