Norskens brygga – maj 2008

Den här helgen har badsäsongen vid Norskens brygga börjat – för Londi och mig i alla fall.

brygga kväll

Det har hänt ganska mycket här omkring under vintern och våren. Det som förut var ett slags risig urskog har förvandlats till något som på ett nästan oroväckande sätt börjar likna ett parklandskap. Med oroväckande menar jag att jag är lite rädd att det kommer att bli svårare att leva ett fritt hundliv här.

park

Nere vid själva bryggan ser det ut som vanligt, i alla fall så som det sett ut sedan bryggföreningen lagade bryggan för två år sedan.

bryggan

Och vi har fortfarande en botten av tegelstycken efter tegelbruket som fanns här en gång. Den här taggiga botten är väl kanske något som talar emot att det blir till en allmän badplats. När jag skriver det här känner jag fortfarande tegelstenshörnen i fotsulorna.

tegel

Londi simmar outtröttligt efter käppar och pinnar. Jag badar och simmar jag också, men inte lika hängivet; det blir några simtag fram och tillbaka och sedan kastar jag pinnar från bryggan. Ännu är det inte tid för de långa simturerna på två-man-hund.

bad

Roccolodikt

![ord](/wp-content/PICT2/PICT2495.jpg @alignright)”Med ord och utan” är i första hand en lyrikantologi med dikter av fyra italienska poeter, Luciano Erba, Guido Oldani, Daniela Marcheschi och Maura del Serra. På vänstersidorna i boken finns originaltexten och på högersidorna finns dikterna i svensk tolkning. Direkt efter dikterna kommer en kort presentation av varje författare. Sedan följer ett avsnitt i boken som bär namnet ”Vid ordets gräns” och som rymmer några mycket korta texter, ett slags bilder i text. Allra sist kommer avsnittet ”Utan ord” som innehåller avbildningar av fyra mer eller mindre abstrakta konstverk. Tanken med sammanställningen är enligt förordet att visa hur nära varandra ord och bild befinner sig. Bokens utgivare är förlaget Tranan.

Jag väljer att läsa en dikt av Luciano Erba här och mitt främsta skäl till detta val är att den bär titeln ”Il roccolo”. Under förra sommaren hade jag mycket med roccoli att göra och jag skrev bland annat den här texten om roccolofenomenet.

roccolo

Il roccolo

Su uno sperone di monte cresceva
un’erba né gialla né nera
un casotto neppure si vedeva
verde tra faggi e betulle
né lontani né troppo vicini
finché da una feritoia partì un colpo
e apparve un lungo essere nero
a raccogliere un uccellino caduto da un ramo secco
un essere come quei magri che nei western portano un cilindro
e fabbricano casse da morto sulla main street:
ma questo era bergamasco e coadiutore
e se vado ancora per preti
è più che mai per una questione di equilibri
direi qui per un gusto di colori
di verde di polenta e di nero.
Che se poi volete saperne di più
andate a trovare il Pfarrer Johann Hämmerle
che in una certa valle delle Alpi
coltiva fiori di altissimo stelo
di petali azzurri e stellati:
devo dire che il miele delle sue api ha un sapore sui generis.
Pare che questi fiori
(ma chi si fida dei preti)
siano stati trapiantati
da non so qual pianoro dell’Asia Centrale.

Översättningen till svenska är gjord av Andreas Sanesi:

Fågeltornet

På en bergskam växte
ett gräs varken gult eller svart
ett skjul syntes där knappt
grönt bland bokar och björkar
man var varken för långt bort eller för nära
till slut sköts ett skott ur en springa
fram kom en lång svart varelse
att plocka upp en liten fågel, fallen från en torr gren
ett väsen likt de magra typer som i Vilda Västernfilmerna bär cylinder
och tillverkar likkistor på main street:
men den här var Bergamo-bo och adjunkt
och om jag fortfarande går och letar präster
är det mer än någonsin en fråga om balans
här närmast ett sinne för färger
grönt majsgrötsgult och svart.
Vill ni så veta mer om detta
skall ni besöka Pfarrer Johann Hämmerle
som i en viss dal i Alperna
odlar blommor på mycket hög stjälk
med blå stjärnlika kronblad:
hans bins honung har en säregen smak måste jag säga.
Dessa blommor lär vara
(fast vem kan lita på en präst)
inplanterade
från någon höglandsslätt i Centralasien.

Översättarens anmärkning:
Titeln: it. roccolo betecknar ett torn eller skjul från vilket man förr bedrev numer förbjuden småfågelsfångst eller -jakt; då termen saknar en verdertagen sv. motsvarighet och inte heller är känd för en oinsatt italienskspråkig läsare har jag valt att översätta den med ”fågeltornet”, som kan vara passande tvetydigt i sammanhanget.

PS Annars har Bengt O. också tangerat roccolofrågan i någon av sina texter; jag kommer bara inte på vilken.

Igelkottar

Jag fick syn på dem alldeles intill muren, en brunaktig och en mera grå. De verkar bo här i trädgården eller så är det bara den ena som bor här; den andra är kanske bara på besök. Jag vet inte riktigt hur det går till bland igelkottar. Vilken är honan och vilken är hanen? Hur snart kommer ungar att födas?

1

2

3

4

En guldålder

Under några decennier av det förra århundradet nådde skolbildningen i Sverige ett höjdläge beträffande en kombination av god nivå och god spridning eller klarare uttryckt många fick en god skolbildning. Fick och förstod att ta emot en sådan, kanske jag ska tillägga för att skärpa bilden. Det var vid ungefär den tiden – om denna relativa samtidighet är en slump eller inte tål att funderas över – som de flesta avhandlingar i Sverige skrevs på svenska. Före den tiden skrev de på latin, franska och tyska och efter den tiden skrevs/skrivs de på engelska.

Guldåldrars glans syns bäst på avstånd.

Lev Hrytsyuk – ukrainsk lyrik

Idag vill jag introducera en nystartad blogg om ukrainsk lyrik och förmodligen om svensk lyrik också så småningom och kanske om annat. Lev Hrytsyuk heter mannen bakom bloggen, som bär namnet Whytranslator (i min lista hittar ni bloggen under namnet "Lev i Lviv") . Språken är – hittills – ukrainska, svenska och engelska. Lev är också – bland mycket annat – Salongens inofficiella korrespondent i Lviv och vi (Jelena, Lev och jag) har genomfört flera små översättningsprojekt av ukrainsk lyrik i Salongen. Här är en flik av ett av dem och här hamnade översättningen av Natalka Bilotserkivets’ dikt ”Repetitionstid” efter samarbetet mellan oss och några av våra läsare:

För varje gång blir förälskelsen intimare och innerligare
Floret och dimman är broderade med en dödsbringande nål
Vänd månen så att dess ljus faller på det älskade ansiktet
och darra som en målare och gråt som en mördare

Det är repetitionstid och träden uppenbarar sig på scenen
den gamle aktören blöder och det är november, november
Å naiva publik som tror att den här döden är äkta!
Döden är alltid äkta lär Skådespelet dig

På trädgården som nu dör för att återuppstå om våren
på det gamla bergets vissnande och nakna axlar
och på det älskade ansikte som bleknat framför dig
lägger Konsten sin allting döljande sminkning

Det är repetitionstid men läpparna har för mycket
av Det stora dramats ord – replikerna glöder i mörkret
Låt de roller vi valt slippa kärlekens förbannelse
Vi är som träden redan förberedda för vintern.

På bokmässan i Göteborg hösten 2006 framträdde Lev Hrytsyuk tillsammans med Salongen med bland annat olika läsningar av den dikten. Och så här såg Lev ut efteråt:

Lev

PS I Salongen pågår just nu ett annat översättningsprojekt. Det gäller några dikter av Else Lasker-Schüler. Ni är välkomna dit – och kom gärna med förslag på förbättringar av försöksöversättningarna!