Urszula Kozioł: Från plagen

Snart är det bokmässa i Göteborg och Urszula Kozioł kommer att vara där. Jag förbereder mig inför hennes läsning i Rum för poesi på fredag klockan tre. Då ska jag sitta där och lyssna. Idag väljer jag att läsa hennes dikt ”Från plagen” i översättning av Anders Bodegård:

Från plagen

Solen sätter sig nu i båten
för att segla längs världens osynliga sida

dagen gömmer ansiktet
i nattens svarta händer
med rikt beringade fingrar

jag måste återigen
gå i gryningen på havsstranden
och bland de många stenarna
plocka ut några.

Stenen jag håller i handen
skall skänka mig sin evighet
stenen jag håller i handen
skall skänka orden förtätning
må dess sfär lägga sig över min
i ett asymmetriskt collage
vars hemlighet
skall beseglas av ett kinesiskt tecken
inritat i pennan
som ägs av den där fisktjuven
den svarta korpen

bärnsten

En dikt av Inese Zandere

Inese Zandere (född 1958) är en av de många lettiska författare som kommer till bokmässan i Göteborg den här hösten. Sedan 1997 är hon chefredaktör för tidskriften Rigas Laiks. Hon har givit ut flera diktsamlingar: ”Liten bok” (1983), ”Lyckliga lögner” (1988) och ”Svarta ormens bageri” (2003). Dessutom har hon skrivit ett flertal barnböcker.

Jag väljer nu att läsa en dikt ur samlingen ”Svarta ormens bageri” i översättning av Juris Kronbergs:

äpple

TÄNK DIG EN annorlunda mor
som kommer på trädgårdsgången med äpplen
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i förklädet
i sin lena hand håller hon ett svärd utan att veta om det
hon bär det så tryggt
som en gladiolus till skolan
och som för att skrämmas
faller ännu ett äpple
tungt i det långa gräset
de små änglarnas suckar i träden får de första löven att
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . spricka ut
hösten är bara en föraning
om det som ska komma för oss båda
och hur mycket det ska smärta
mörkrött svärd
sammetslent och milt i hennes lena hand
mor närmar sig hon bär bördor hon vet allt om
och bördor om vilka
hon inte vet någonting
jag vill fly och slippa födas
jag vill att vintern ska komma till trädgården
att isflak ska täcka oss
och rost och frost beblandas på svärdet
må vår smärta aldrig mogna
men jag går fram och kysser mor
en sorgsen besk doft
i vår septemberträdgård en röd droppe
på äpplets vita hud

äpple

PS Jag kommer tillbaka hit efter helgen. På återseende!

Eftermiddag vid Vänern

På sträckan mellan Timmervik och Sikhall stupar gråberget på sina ställen nästan lodrätt ner i Vänerns böljor. Londi och jag vill inte följa stigen som löper ett stycke från sjön, så därför får vi kravla oss upp och ner för stensluttningarna, hoppa över klippsprickor och klänga oss fast i ungekarna och tallarna. Vår gång är koncentrerad, det gäller att inte ramla ner. Plötsligt skjuter en råbock som ett guldbrunt spjut upp ur buskarna framför oss och så är han borta. Vi flämtar till men strax kämpar vi vidare.

Allt emellanåt får vi ge upp vårt företag och kava oss upp till stigen för att följa den en bit, tills vi liksom sugs tillbaka närmare vattnet igen:

Vänern

Londi på höjden

Londi och sjön

mossan och sjön