Alldeles nyss satte jag in den andra texten i Salongens serie om översättande. Det rör sig om intervjuer med skönlitterära översättare, främst sådana som översätter till svenska, men vi har också velat ta med några som översätter ”åt andra hållet”. Dagens intervju är med den unge ukraniske översättaren Lev Hrytsyuk. Lev lever i Lviv (jag kunde låta bli att sätta ihop den lilla frasen) och bland mycket annat som upptar hans tid ägnar han sig åt att översätta engelskspråkig och svensk lyrik till ukrainska. Innan han går in på att svara på Salongens frågor, ger han han liten inledning om översättarens belägenhet i dagens Ukraina. Jag citerar här början av det han berättar:
Ett av de senaste numren (det från den 16 januari) av den ukrainska veckotidskriften Ukrajinskyj tyzjden som jag läser ibland har som ett av sina teman situationen med skönlitterär översättning i Ukraina. Jag fick syn på den här texten dagen efter att Salongen skickade mig sina frågor kring översättandet: en av dessa märkliga sammanträffanden av olika omständigheter som förföljer oss i det här livet.
Skapliga upplagor och låga honorar präglar samtida skönlitterär översättning i Ukraina. En kvalitetsöversättning kräver av översättaren inte bara att vara professionell och att ha talang. Ett av den ukrainska översättningens största problem idag är brist på professionella redaktörer som kan olika språk och har koll på aktuella filologiska och kulturella frågor.
Här finns hela intervjun.
Men i Salongens översättarverkstad har Lev tillsammans med Jelena och mig och en rad läsare också givit sig på att översätta ukrainsk lyrik till svenska eller i alla fall att ta fram försöksöversättningar som så småningom kan slutföras av någon som professionellt översätter åt det hållet.
Vi började med ”Repetitonstid”, en dikt av Natalka Bilotserkivets, och här kan ni se hur det såg ut i denna verkstad i inledningsskedet. Efter en hel del prövande nådde vi fram till den här versionen av dikten:
…
Repetitionstid
För varje gång blir förälskelsen intimare och innerligare
Floret och dimman är broderade med en dödsbringande nål
Vänd månen så att dess ljus faller på det älskade ansiktet
och darra som en målare och gråt som en mördare
Det är repetitionstid och träden uppenbarar sig på scenen
den gamle aktören blöder och det är november, november
Å naiva publik som tror att den här döden är äkta!
Döden är alltid äkta lär Skådespelet dig
På trädgården som nu dör för att återuppstå om våren
på det gamla bergets vissnande och nakna axlar
och på det älskade ansikte som bleknat framför dig
lägger Konsten sin allting döljande sminkning
Det är repetitionstid men läpparna har för mycket
av Det stora dramats ord – replikerna glöder i mörkret
Låt de roller vi valt slippa kärlekens förbannelse
Vi är som träden redan förberedda för vintern.
…
Den här dikten läste vi – Lev, Jelena och jag – också upp på bokmässan i Göteborg 2006, i olika verisoner, på olika språk. För dem av er som vill se och läsa originalet, så finns det här.
Jag kan tillägga att jag nu samtidigt "fiskar" efter en översättare som vill ta sig an att översätta Natalka Biloserkivets’ poesi till svenska "på riktigt".
PS Lev Hrytsyuk har också en blogg där han skriver om översättande på ukrainska, svenska och engelska: Whytranslator
