Författare: Bodil Z

Igår kunde man i Aftonbladet läsa hur Daniel Suhonen ställer sig – eller snarare slingrar sig – till ett svenskt Nato-medlemskap. Han har fyra krav. (Undrar till vem dessa är riktade?)

”Frågan då är inte om, utan hur och under vilka villkor Sverige ska gå med. Jag har fyra krav:

1. Inga NATO-baser eller kärnvapen i Sverige i fredstid.
2. Norden skall vara en kärnvapenfri zon.
3. NATO-medlemskap och stärkt försvar skall bäras av de rikaste i samhället, vars fastigheter och företag unga män och kvinnor kommer riskera sitt liv för att skydda.
4. Full solidaritet med vanliga människor i Ryssland. Fokus på att stödja oppositionen och demokratirörelsen. Ett framtida demokratiskt Ryssland ska erbjudas plats i EU.”

Jaha, andra får sköta grovjobbet. Jaha, han vill ställa krav även för andra länder. Jaha, ”de rikaste”, varför inte vara lite modigare och säga ”sådana som är lika rika som jag eller rikare”? Jaha, ”vanliga människor i Ryssland”. Vilka är det? Tycker Suhonen i samklang med den dolt putinistiska grenen av den ryska propagandan att det är ”putins krig, inte ryssarnas”? Vet han att Ryssland blir demokratiskt? Tror han det? Och varför medlem i EU? I så fall får väl Rysslands alla asiatiska kolonier befrias först?

Till sist kommer några halkiga meningar som ska verka vara ett smart försvar mot kritik från vänster, men som egentligen bara är fega krumbukter. Vilken tur att han kan skylla på världen. (Och ändå har det ryska mördandet i Ukraina pågått i åtta år.)

”Innan vi avslutar samtalet, jag och 68:an, frågar hen. ’Daniel. Varför har du ändrat dig?’
Efter en stund svarar jag: ’Världen gjorde just det.’”

Någon sa så här hos mig för ett par dagar sedan: ”Ibland behöver vi kanske en paus från krigsrubriker?” Inget unikat precis, sådant här hör man dagligen och stundligen från fåtöljer i Västvärlden: ”Vi behöver en paus från det här.” Alla kan tänka så i sin lilla slöa värld och det är inget särskilt med det, men om det proklameras som något tänkvärt eller som något andra ska höra, då faller det sönder i ynkedom.

I Mariupol finns förintelseläger eller förintelsekällare där människor svälter och törstar ihjäl varje dag, varje natt. På andra platser i Ukraina ligger döda civila på gatorna, avplockade allt som mördarna tycker om att äga. Och Väst hjälper ryssarnas offer lite med vapen och sanktioner. Tills vidare bara lite, tills det blir värre. Att säga ”slut himlen över Ukraina” har blivit tabu, för om Väst ingriper på allvar ”kan det bli värre”. Jag tror att ”värre” betyder att våldet och massakrerna drabbar också andra än ukrainarna.

Slut himlen över Ukraina så länge det finns något kvar under den ukrainska himlen.