Hur ska vänstern kunna lösgöra sig från putinismen?

Dag för dag sedan krigets början har jag iakttagit vänsterns hållning till putin, till Ryssland, till folkmordet, till hur vi kan hjälpa Ukraina, till Nato, till Västvärlden. Egentligen kan man inte kalla det ”hållning” för det rör sig om ett ändlöst slingrande och krumbuktande. Jag har utan att göra någon egentlig statistik tittat på hur mina fb-vänner förhåller sig till skeendena, vad de säger, vad de förtiger. Jag lägger märke till att mycket få ur vänstern på allvar talar om de ryska krigsförbrytelserna, massakrerna, ödeläggelsen. Några gör de men de är mycket få, står inte så långt ut på vänsterkanten eller så är de ukrainare eller känner till Ukraina sedan förr. Också sådana som annars gärna skriver om politik håller sig borta från huvudfrågan: det helt oprovocerade anfallskriget och alla förbrytelserna från rysk sida. Så gott som all rapportering, all upprördhet över övergreppen, alla uttryck för vilja att stödja Ukraina med vapen och pengar kommer från andra håll än vänstern. Vänstern i Sverige talar gärna om hur putinstiskt SD är, vad jag kan se sker detta för att man vill undvika att rannsaka sig själv. Jag känner några få SD-gräsrötter, ingen av dem är putinist utan de vill beväpna Ukraina mot Ryssland. SD:s ledning vet jag inte var den står, kanske rör den sig lite. Vänstern har nu slutat tala – särskilt mycket – om russofobi, men man vill gärna attackera Azov (tills vidare i alla fall – allt rör sig ju), även om det till stor del är Azov som försvarar Mariupol. Inte är det väl någon från vänstern som rycker in i deras ställe för att visa hur man gör det bättre? Man pratar fortfarande om ”fred” med den dolda betydelsen pax putinaina, men det går allt sämre. Ja, och man pratar mycket och upphetsat om vad Ebba Busch sagt i samband med den brutala islamistiska stenkastningen mot svensk polis. Man talar om Jimmie Åkesson och om SD. Så ser det ut inom vänstern på den del av facebook jag ser.

I pressen skrivs lättsamt raljerande texter om putins kortväxthet. Eller så kan man läsa sådant som Daniel Suhonens besynnerliga kravlista till vem? om Sverige skulle gå med i Nato. Kanske är denna lista ett slags snabböversikt över vänsterns dilemma. Låt oss skärskåda den igen:

”Jag har fyra krav:

  1. Inga NATO-baser eller kärnvapen i Sverige i fredstid.
  2. Norden skall vara en kärnvapenfri zon.
  3. NATO-medlemskap och stärkt försvar skall bäras av de rikaste i samhället, vars fastigheter och företag unga män och kvinnor kommer riskera sitt liv för att skydda.
  4. Full solidaritet med vanliga människor i Ryssland. Fokus på att stödja oppositionen och demokratirörelsen. Ett framtida demokratiskt Ryssland ska erbjudas plats i EU.”

ett – Andra länder får sköta grovjobbet.
två – Suhonen bestämmer inte bara om Sverige.
tre – Märklig syn på vad det innebär att försvara ett land. Suhonen verkar tänka på ett företag eller liknande. Och han vill att andra ska betala.
fyra – Han pratar om ”vanliga människor i Ryssland” och glömmer strategiskt att många vanliga människor i Ryssland är för kriget och förstörelsen av Ukraina. ”Full solidaritet” minsann. Han drömmer eller låtsas drömma om ett Ryssland som inte finns. Och han tycker att ett ryskt EU-medlemsskap har med ett svenskt Nato-medlemsskap att göra. Hur då?

Egentligen är hela listan ett uttryck för förvirring, den förvirring man grips av när man är helt rådlös och märker att allt man nyss trodde på är byggt på myter och våld. Den tänkta mottagaren för Suhonens lista är sannolikt hans partikamrater. Den betyder ur det perspektivet ”ok, nu blev det så här och jag får väl finna mig i det, men jag vill ändå säga att jag inte vill vara med, för nu är det för jobbigt”.

Och medan vänstern kränger hit och dit och kränger skit, så pågår övergreppen, morden, förstörelsen, våldtäkterna, lemlästandet i Ukraina, men sådant har vänstern inte tid med i sin ödesstund.

2 kommentarer till “Hur ska vänstern kunna lösgöra sig från putinismen?”

  1. Jag – vänster. Alldeles utmärkt frigjord från Putinismen. Och vilka var det som tvekade när det gällde vapenleveranser till Ukraina? Det var t att börja med Moderaterna. Så lite av din aggression kan du nog tippa åt ett annat håll. Även om jag förstår din vrede så är det storpolitiska läget allvarligare och större än en gammal vänster förstår, och större än vad en gammal höger förstår.

  2. Så här skrev jag för åtta år sedan (se speciellt avsnittet om ”Timbronarr”) efter att jag gång på gång kallats banderist, fascist etc för att jag stödde ukrainarnas befrielsekamp:

    __

    Har googlat lite på ”russofobi”:

    Jan Myrdal under rubriken ”På rysshatsfronten intet nytt”:
    ”Putin förresten, det var hans hustru Ludmilla som 1992 ansvarade för den ryska supportergruppen till den Östersjöförfattarnas kryssning som skulle öka fritt utbyte, yttrandefrihet och förståelse (hon hade egen hytt). Jag har aldrig sett ett ord om detta i svensk press. Det passar inte in i den svenskofficiella bilden av Putin och Ryssland.”

    Anders Romelsjö under rubriken ”Europa är ett historiskt faktum”:
    ”Russofobin, om den är ukrainsk eller tysk eller svensk, gör Europa som helhet skada, eftersom den minskar möjligheterna att dra in den ryska marknaden i ekonomin på ett fullskaligt sätt och möjligheterna att tillgodogöra sig den ryska kulturen som för de flesta människor, inte minst för illa underrättade russofober, återstår att upptäcka och tillgodogöra sig.”

    Hans Wåhlberg under rubriken ”Befogad rädsla eller russofobi”:
    ”Demoniseringen av Ryssland och Putin har pågått en längre tid i medier och bland västvärldens toppolitiker. Alltför ofta har media okritisk svalt det perspektiv som företrädare för EU, USA eller NATO har intagit och serverat den kost som gått att tillaga med de ingredienserna för sina nyhetskonsumenter. Vi ser hur en lätt hysteri piskas fram där Putin jämförs med Hitler och Ryssland med Nazityskland. Det är historielöst och, enligt min mening, ett farligt tillstånd som helt i onödan kan provocera fram en situation som verkligen faktiskt är så farlig som många menar att den nu är.”

    Bloggaren Wegdorf under rubriken ”Russofobi”:
    ”Rysshatet stärker rädslan, propagandan, dårskapen, lojaliteten, gemenskapen, karriären, privilegierna och pensionen för liberalerna
    Liberalerna tolkar likvärdig lagstiftning oliga beroende på om den är skriven av eller tolkas för stater i väst eller öst
    Liberalerna förfäras över saker och händelser som kommer från öst man förhärligar detsamma om det kommer från väst
    För liberalerna är det egennyttan och inte samhällsnyttan som gäller, som ställer och styr
    Liberalismen är en irrlära”

    Tanja Suhinina under rubriken ”Förslag på KBT-åtgärd mot russofobi”:
    ”Det är helt enkelt uppenbart att skribenten har, i sin kalla krigsfärgade barndom, har lärt sig att associera ”Ryssland” med hot och fara, och kan därför inte låta bli att tänka automatiska tankar av typen ”det här måste vara någon sorts hotsignal om att de ska ta över världen” och ”alla ryssar är onda” så fort hen ser någonting ryskt. På grund av sina dysfunktionella kognitiva scheman hamnar skribenten i tankefällor, exempelvis att selektiv uppmärksamma det som med lite vilja kan tolkas som signal om hot, eller att generalisera en ambassadtjänstemans uttalande om Tingeling till rimlig tolkningsgrund för Rysslands alla kulturyttringar. Eller att envist hålla fast vid tanken att ryssar inte har humor, och därför välja att uppmärksamma Tingelingreaktionen då den stödjer skribentens världsbild, men däremot inte kunna se möjligheten till självdistans i en spexig textomskrivning av en folkkär schlager.”

    Stefan Lindgren under rubriken ”Timbronarr fattar ingenting”:
    ”En Timbro-narr vid namn Johan Norberg försöker i Metro 10 april övertala
    oss att Putin har stöd från Europas fascister.
    Det vet inte jag. Hur som helst bör man inte låta det mindre perspektivet (Europas formellt nynazistiska partier) skymma det större. Den allvarliga fascistiseringen är
    en annan.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *