Fjodor Krasjeninnikov hävdar…

Jag har läst en text av Fjodor Krasjeninnikov, statsvetare och publicist från Jekaterinburg. Han skriver texten i fråga för Heinrich Böll-Stiftung (tankesmedja för klimatfrågor, människorättsfrågor mm). Texten är en spekulation kring vad som skulle hända om putin segrade i Ukraina. (Jag bortser nu ifrån att det jag hört om Krasjeninnikov är blandat, jag tänker enbart tala om texten eller det jag ser i texten.)

Jag har läst texten noga flera gånger. Efter första läsningen kände jag mig nedslagen, närmast förtvivlad, och jag tänkte ”det är ingen idé”. Denna reaktion får naturligtvis stå för mig, mina känslomässiga reaktioner, fast ändå tror jag inte att jag är speciellt ovanlig, så den står kanske inte bara för mig. Nå, när jag hade hämtat mig lite bestämde jag mig för att syna texten, syna den noga. Och idag kommer jag här att gå igenom valda delar ur den. Textens helhet lägger jag i en kommentar så att det hela blir transparent och kontrollerbart utan att det blir för stora textmassor. Låt oss se på den första meningen:

”Könnte Putin aus diesem Krieg in der Ukraine als Sieger hervorgehen und danach noch viele Jahre lang regieren, wobei er Russland völlig unter Kontrolle hielte und den Westen immer wieder angriffe?”

”Skulle putin kunna gå segrande ur ur kriget i Ukraina och efter det regera i ännu många år till medan han höll Ryssland under fullständig kontroll och gång på gång gick till angrepp mot Väst?”

Ingen så värst bra början om man vill få med sig läsaren i sina tankegångar. Vem tror att putin kommer att regera eller alls leva ”många år till”? En småsak kanske men en störning.

I nästa stycke byter Krasjeninnikov fot eller perspektiv och pratar om hur ett nederlag för putin skulle se ut. Här citerar jag ett lite längre stycke:

”Wie müsste denn eine militärische Niederlage Putins aussehen? Eine völlige Niederlage für Putin könnte nämlich nur darin bestehen, dass die ukrainische Armee Donezk, Luhansk und die Krim befreite. Ist so etwas in absehbarer Zeit denkbar?

Nichts deutet vorläufig darauf hin. Selbst wenn es Putin auch nur gelingt, den Donbass unter seiner Kontrolle zu behalten, kann er das allein als Sieg hinstellen, denn rein formell betrachtet hätte sich die von Russland kontrollierte Zone innerhalb der Ukraine dadurch ausgeweitet.”

”Hur skulle då ett militärt nederlag för putin se ut? Ett fullständigt nederlag för putin skulle nämligen bara kunna bestå i att den ukrainska armén befriade Donetsk, Luhansk och Krym. Är något sådant tänkbart inom överskådlig tid?

Inget tyder för tillfället på det. Även om putin bara lyckas behålla Donbas under sin kontroll, kan han ändå framställa redan detta som en seger, för rent formellt skulle det av Ryssland kontrollerade området i Ukraina därigenom ha utvidgats.”

Krasjeninnikovs resonemang här är slingrigt. Han börjar med att fråga hur ett nederlag för putin skulle se ut, men han besvarar inte sin egen fråga utan börjar prata om att han inte tror på ett sådant nederlag. Modellen ser ut så här: ”Hur ser ett putinnederlag ut?” ”Jag tror inte det blir något.” Ganska halt alltså. Låt oss gå vidare:

”Unterdessen folgt aus Interviews und aus Erklärungen der ukrainischen Führung, vor allem von Präsident Selenski selbst, dass ein Befreiungsfeldzug auf der Krim überhaupt nicht auf der Tagesordnung steht. Und es redet auch niemand im Ernst davon, die Regionen des Donbass von den russischen Besatzern zu befreien, die schon vor dem 24. Februar 2022 nicht mehr von der Ukraine kontrolliert wurden.”

”Under tiden framgår av intervjuer med och deklarationer av den ukrainska ledningen, främst president Selensky själv, att ett befrielsefälttåg till Krim inte alls står på dagordningen. Och ingen talar på allvar om att befria Donbas från den ryska ockupationsmakten, som inte heller före den 24 februari 2022 var under ukrainsk kontroll.”

Jag vet inte var Krasjeninnikov hämtar sin information, men kriget i Donbas pågår hela tiden och detta knappast för att ukrainarna eller Zelensky tror att det är utsiktslöst. Och att det har funnits ryska trupper i Donbas sedan 2014 vet vi. Att det inte så ofta talas om att återta Krym beror inte på att man givit upp men på att det finns andra strider att utkämpa, folkmord att förhindra. Nå, nästa:

”So hat Präsident Wolodimir Selenski bei einem Auftritt im staatlichen Fernsehen am 4. April erklärt, dass es schon ein Sieg für die Ukraine wäre, wenn sich Russland auf die vor dem 24. Februar 2022 eingenommenen Positionen zurückzöge. Sollten die Streitkräfte der Ukraine versuchen, die 2014 besetzten Teile des Donbass zu befreien, „könnten wir auf einen Schlag bis zu 50.000 unserer kampftüchtigsten Armeeangehörigen verlieren“.”

”President Volodymyr Zelensky förklarade vid ett framträdande för statlig tv den 4 april att det redan skulle vara en seger för Ukraina om Ryssland drog sig tillbaka till de positioner ryssarna innehade före den 24 februari 2022. Skulle ukrainsk militär försöka att befria det sedan 2014 ockuperade Donbas, ”skulle vi i ett slag kunna förlora upp till 50 000 av våra främsta stridskrafter”.”

Jag vet inte vad Zelensky sa just den gången, men han håller flera tal varje dag och vill man plocka ut något av det man letar efter så går det säkert. Det viktiga är att följa vad han säger hela tiden, att se grundlinjerna i det. Och att följa hur den ukrainska kampen fortgår dag för dag. Till det här avsnittet tillägger Krasjeninnikov att han tycker att Zelenskys uppskattningar i detta fall är ”optimistiska”.

Sedan uppehåller sig Krasjeninnikov en stund vid de ryska massakrerna, morden, våldtäkterna, plundrandet. Och att detta är en image-förlust för den ryska armén. Och texten fortsätter:

”Um weitere Skandale dieser Art zu vermeiden, hat man beschlossen, einmal eroberte ukrainische Gebiete nie mehr zu verlassen – jedenfalls nicht freiwillig. Deshalb werden in den nunmehr besetzten Gebieten alle Maßnahmen ergriffen, um sie Russland möglichst schnell einzuverleiben. So gesehen ist ein sowohl militärischer als auch politischer Sieg Putins leider schon jetzt eine realistischere Perspektive als seine Niederlage.”

”För att undvika vidare skandaler (massakaern i Butja etc) av detta slag har man beslutat att aldrig lämna en gång erövrat ukrainskt territorium – i alla fall inte frivilligt. Därför vidtas i de nu ockuperade områdena alla upptänkliga åtgärder för att så snabbt som möjligt införliva dem med Ryssland. Ur detta perspektiv är en såväl militär som politisk seger för putin tyvärr redan nu ett mer realistiskt perspektiv än ett nederlag för honom.”

Det här stycket är intressant och värt att skärskåda. Det här resonemanget håller inte. Förkortat ser det ut så här: ”åtgärder vidtas för att snabbt införliva ockuperade områden i Ryssland” – ”därför är det troligt att Ryssland segrar.” Nämen!

Vi fortsätter:

”Den gesamten ukrainischen Staat in so etwas wie das heutige Belarus zu verwandeln, ist zwar nicht mehr möglich. Aber eine Verpflichtung der Ukraine zur Neutralität und ihr Verzicht auf einen künftigen Nato-Beitritt erscheinen durchaus möglich. Und das alles wird man den Bürger:innen Russlands als Resultat einer erfolgreichen militärischen Aktion verkaufen – als die berühmt-berüchtigte Entmilitarisierung und Entnazifizierung.”

”Att förvandla hela den ukrainska staten till något som dagens Belarus är förvisso inte möjligt längre. Men att tvinga Ukraina till neutralitet och till att avstå från ett framtida inträde i Nato verkar fullt möjligt. Och allt detta kommer man att prångla ut till medborgarna i Ryssland som en framgångsrik militäraktion – som den berömda-beryktade demilitariseringen och avnazifieringen.”

Det är underligt men här verkar Krasjeninnikov försöka prångla ut ett scenario som får följderna av ett eventuellt ukrainskt nedläggande av vapnen att te sig närmast drägligt. Det här textstället behöver nog analyseras vidare.

Sedan går Krasjeninnikov över till att prata om att kriget kan stärka diktaturen i Ryssland. Och så kommer han in på sanktionerna och den ryska ekonomin men säger inte så mycket:

”Wie realistisch die Hoffnungen auf einen unausweichlichen Zusammenbruch der Wirtschaft und einen darauffolgenden Zusammenbruch von Putins System sind, kann man schwer einschätzen.”

”Hur realistiska förhoppningarna om ett oundvikligt sammanbrott för den ryska ekonomin och det därpå följande sammanbrottet för putins system är svårt att bedöma.”

Men så säger han i det han talar om putin:

”Allem Anschein nach hofft er, dass man nach der unausweichlichen Unterzeichnung eines Friedensvertrags zu ihm genehmen Bedingungen gewisse Sanktionen gegen ihn aufhebt (was er ebenfalls als seinen Sieg ausgeben wird).”

”Av allt att döma hoppas han att man efter det oundvikliga undertecknandet av ett fredsfördrag på för honom tillfredsställande villkor, upphäver vissa sanktioner mot honom (vilken han också kommer att utmåla som en seger).”

Här är kanske en varning att ta till sig. Här talar jag: Lätta inte på sanktionerna mot Ryssland! (Inte förrän det är besegrat.)

Krasjeninnikov fortsätter med att tala om Ryssland och att inte ens hungersnöd skulle föra till något större motstånd mot regimen. Han ser också de ryska krigsveteranerna som användbara om det skulle bli uppror trots allt. (Det här får jag kanske ta noggrannare senare.)

Sedan kommer ett avsnitt om det putiniserade Ryssland. Endast krafter utifrån kan påverka här…

”Aber auch ohne die mit Blut besudelten Veteranen des Ukrainekrieges sehen wir uns in Russland ganzen Generationen gegenüber, die unter Putin aufgewachsen sind oder zumindest einen entscheidenden Teil ihres Erwachsenenlebens unter ihm verbracht haben. Es wäre naiv zu erwarten, dass sich ohne aktives Einwirken von außen die Massen schnell enttäuscht von ihm abwenden.”

”Men också utan de blodbesudlade veteranerna från Ukrainakriget kan vi se hela generationer som vuxit upp under putin eller som har tillbringat en avgörande del av sin uppväxt under honom. Det vore naivt att vänta sig att massorna i besvikelse snabbt skulle vända sig bort från honom utan aktiv påverkan utifrån.”

Ska vi läsa detta som att det behövs ett angrepp på Ryssland? Nej.

”Daran müssen wir arbeiten, dafür müssen wir kämpfen. Und zu dieser Arbeit mit der russischen Gesellschaft müssen wir heute und morgen die talentiertesten und von deren Sinn überzeugtesten Spezialisten hinzuziehen. An Mitteln dafür dürfen wir nicht sparen. Denn hier handelt es sich schließlich um Investitionen in die Sicherheit und Stabilität Europas und der Welt in naher und ferner Zukunft.”

”Det måste vi arbeta för, det måste vi kämpa för. Och för detta arbeta med det ryska samhället måste vi idag som imorgon samla kring oss de mest talangfulla specialisterna som är övertygade om meningen med detta. Vi får inte spara på krafterna, För här handlar det när allt kommer omkring om investeringar i Europas säkerhet och stabilitet i en nära och fjärran framtid.”

Jag undrar vad det är för ”talangfulla specialister” han talar om. Och hur ska de kunna detta?

Nu fortsätter vi:

”Europa und die gesamte demokratische Welt müssen sich ihre gegenwärtige Unduldsamkeit gegenüber dem Putinismus bewahren und dürfen Putin auch nach dem Ende des Krieges nicht die geringste Chance einräumen, in der zivilisierten Welt wieder hoffähig zu werden.”

”Europa och den samlade demokratiska världen måste bevara sin nuvarande ofördragsamhet mot putinismen och får inte ge putin den minsta chans att efter kriget ges tillträde till den civiliserade världen.”

Svårt att säga emot Krasjeninnikov, men ändå är det något jag inte kan svälja. Så här fortsätter han:

”Auch die kleinste Inkonsequenz dem Kreml gegenüber, auch die kleinsten Konzessionen an ihn nach dem Ende der Kampfhandlungen werden Putins Regime nicht nur stärken, sondern auch seine Existenz noch verlängern und alle demoralisieren, die im Kampf gegen ihn ihre Freiheit und ihr Leben riskieren.”

”Också den minsta inkonsekvens i förhållningssättet mot Kreml, också den minsta eftergift till den efter att kamphandlingarna upphört kommer inte bara att stärka putins regim utan också ytterligare förlänga dess existens och demoralisera alla som i kampen mot den riskerar sin frihet och sina liv.”

Det som stör mig är att Krasjeninnikov pressar in läsaren i ett scenario där ingen kan tänkas göra slut på putin eller putinismen. Putinismen presenteras som vårt öde. Nu invänder någon att hela artikeln handlar om vad som kan hända om putin segrar. Jag svarar att jag tycker att det är något demoraliserande över texten, något som gång på gång – väldigt ”förnuftigt” – säger att det är ingen idé.

Snart är vi framme:

”Das zwangsläufige Ende der Kriegshandlungen in der Ukraine bedeutet keineswegs das Ende der Krise auf diesem Kontinent, sondern erlaubt lediglich eine Pause vor ihrer nächsten Phase. Solange Putin in Russland regiert, ist ein neuer Krieg unvermeidlich. Und sogar nach seinem Abgang dürfen wir uns auf keinen Fall mit kosmetischen Reparaturen zufriedengeben”

”Krigshandlingarnas oundvikliga slut i Ukraina betyder inte alls slutet på kontinentens kris utan erbjuder enbart en paus inför den nästkommande fasen. Så länge putin regerar i Ryssland är ett nytt krig oundvikligt. Och inte ens efter hans avgång kan vi i något enda fall låta nöja oss med kosmetiska reparationer.”

Så Krasjeninnikov ser detta framför sig: Ryssland segrar, dikterar fredsvillkoren, startar ett nytt krig. Och vi ska vara ståndaktiga.

Här är då slutraderna:

”Europa hat das Recht und die Pflicht, von neuen Machthabern in Russland tiefgreifende demokratische Umgestaltungen zu fordern. Dazu gehören die Entfernung von politisch belasteten Mitarbeiter:innen aus dem öffentlichen Dienst, die Bestrafung von Kriegsverbrechern und die Abschaffung von repressiven Gesetzen.”

”Europa har rätten och plikten att av nya makthavare i Ryssland kräva djupgående demokratiska omstruktureringar. Till dessa hör avlägsnande av politiskt belastade offentliganställda, bestraffande av krigsförbrytare och avskaffande av repressiva lagar.”

Varför så rosenrött här på slutet? Alltså: allt går åt helvete (Ryssland ska få vinna, diktera fredsvillkoren, påbörja ett nytt krig – och vi i Väst ska arbeta med eller kräva en omstrukturering.

Det är något med den här texten som jag är oerhört misstänksam mot och den värsta komponenten jag tills vidare ser är den här droppande smygande demoraliseringsmanipulationen som viskar ”det är ingen idé, det är ingen idé…” Vi stängs in i en burk, som är en värld där putin har segrat och vi ska pyssla lite med ”efteråt”.

Jag återkommer. Och jag är beredd att bemöta konstruktiv kritik.

Tillbaka till Sveta Nedelja

Så gick vi där på kullarna ovanför Sveta Nedelja igen, just vi fyra: Vesna, Miki, Tama och jag. Vesna och jag hade våra mål och det var att plocka medvjeđi luk (Bärlauch) och att gå under solen under himlen bland allt det ljusgröna. Hundarna skaffade sig mål undan för undan. Vi såg ner i dalarna på båda sidor om åsen vi följde och vi visste att detta är den vackraste tiden.

Vi pratade om kriget, om Ukrainas lidande och världens ondska, om cynismen hos Guterres, Milanović, Eliasson, påven, om Vučić och Dodik som nu spänner vapenmusklerna… Hela tiden tuggade jag på de gröna lökbladen och hundarna sprang ut och in i buskarna och snåren och marken doftade värme och must. Och vägen krökte och rätade på sig.

Vi kom förbi små bondgårdar och sommarstugor och skjul i vingårdarna.

Så småningom svängde vi ner i en skog med lövträd, mest bokar tror jag, och där var marken helt täckt med medvjeđi luk och vi människor började plocka de vackra tunna avlånga bladen och samlade dem i våra påsar. Till slut satt vi och plockade och Vesna sa hur hon brukar göra med löken: Först skär hon den tunt tunt, sedan saltar hon lite och låter den vila lite (kanske), sedan häller hon olivolja över den så att oljan täcker löken helt. Ja, och sedan trycker hon ner allt i glasburkar i kylskåpet och efter det äter man den gröna massan till ”allt” i veckor.

När vi hade vad vi tyckte vi behövde gick vi uppför backen igen och sedan gick vi en lite annan väg än förut, vet inte om vi gick rätt eller fel, men vackert var det och vi gick länge länge tills vi kom ner mot dalen – samma eller en annan. Där nere i dalen blommar syrenerna för fullt och allt är ett doftrus.

På något sätt kom vi så småningom till dungen där Vesna hade parkerat bilen. Och så for vi in i byn Sveta Nedelja, in till ”centrum”, köpte varsin burek och slog oss ner på ett kafé och åt burek med löken vi plockat och så drack vi kaffe. Tama luktade illa för hon hade rullat sig i något mörkt och kladdigt i ett dike. Miki var ganska ren. Alla vara ganska trötta.

Världens onda kräver offer

Här levde vi, här hade vi vårt hem. Vi kämpade, vi dog. Nu mumlar påven om ”fred”, Guterres väser anklagande om att vi inte odlar våra jordar för världens folk, ”prominent kulturfolk” i Tyskland skriver upprop om de-eskalering, vi får inte hota Ryssland, Jan Eliasson ”varnar” och vill ha diplomati i stället för vapen för oss (”mardrömmen blir annars värre för alla”) etc etc Världens ondska klär sig och klär sig i cyniska fredskoftor och kräver större och större offer på sina altaren. Man vill offra Ukraina för freden, så att man äntligen får lugn och ro i sina soffor och fåtöljer, på sina playor, vid sina poolkanter… Detta måste Ukraina förstå. Ukraina måste göra detta för freden. Freden är ju viktig.

Gårdagen började bra

Gårdagen började egentligen bra för Miki och mig. Vi travade in till stan i försommarvärmen och vi tyckte nog båda det var lite spännande för det var ju ett tag sedan sist (med undantag för vandringen längs Dubravkin put). Det var lätt att tycka om den grönskande solljusa staden. Jag såg att magnoliorna tappat alla de rosa-vita blommorna, men de täta ljusgröna löven gav en annan blomning.

Vi eller snarare jag hade ett bestämt mål: ”Burekhålet” under fruktmarknaden på Dolac. När vi kom dit fanns det bara ”burek sa sirom” – ja, med ost – kvar, men egentligen var det nog ost jag ville ha. Och strax fick jag mitt varma paket och Miki kände på lukten vad det var i det.

Vi korsade Dolac och jag tittade lite på frukten och grönsakerna där tills en man stoppade oss och frågade: ”Frun, får jag tala lite med er hund?” Det fick han förstås och jag tänkte att han och Miki var rätt lika varandra.

Sedan gick uppför de halvtrasiga trätrapporna till Kerempuh trg och vidare in på Opatovina där vi satte oss vid ett av borden på Carpe Diem och så kom Vesnas Dora ut med kaffe och vatten till oss och vi intog vår medhavda måltid.

Och så satt vi där en stund, växlade några ord med Dora och blundade lite mot solljuset. Sedan började vi gå neråt, hemåt, för så brukar vi ju göra. En stund satt eller låg vi på en parkbänk.

Sedan kom dråpslaget men det vill jag inte tala om. Jag annullerar det härmed.