Författare: Bodil Z

I den långa värmevågen

Bodil Z

Vi lever sedan länge i den där långa värmevågen. Dagarna finns inte riktigt. Morgonen är betydelsefull innan solen står för högt över parken. Men det är kvällarna in i nätterna som är den sanna livsluften. Det är då jag sitter med Vesna på bänken i parken och hundarna leker omkring i det höga gräset eller ligger på vägen eller under bänken. Då och då passerar långsamma promenader av människor och hundar förbi. Ibland blir det lek, ibland blir det bråk mellan hundarna. Jag förtiger vad Miki gjorde igår natt.

Men igår gjorde jag också det där omöjliga: Jag tog spårvagnen till Most mladosti och sedan trampade jag på under solen längs nasip.

Det gick bra för det var ännu förmiddag. Fast när jag kom fram till Bundek var jag i vattnet så gott som genast. Och jag märkte att vattnet börjar förlora sin svalka, men lite är kvar. (När jag fått min andra dos AZ och väntat lite ska jag till Jarun…När jag fått min andra dos…blabla)

Inga hundar i eller vid vattnet den här gånger – för varmt. Jag tog inte med någon bok, badade fem gånger utan större uppehåll. Mitt mål var att jag skulle tillbaka innan det blev 35° i skuggan – vilken skugga? Jag vet inte om jag lyckades. Tillbakavägen blev tung – bilden här får berätta hur.

Nu ska jag inte bada på ett tag. (Jag är inte missnöjd, bara lite trög.)

Corona – jämförelser

Bodil Z

För en tid sedan sa presidenten på tv att Kroatiens restriktioner mot corona varit för hårda och att de inte gett några vidare resultat. Och så jämförde han lite siffror, främst dödstal och klämde till sist i med Kroatien har 2000 döda per miljon medan Sverige – som knappt haft några restriktioner alls – har 1400 per miljon.

Jag kanske måste säga hur våra restriktioner sett/ser ut: Under den första vågen våren 2020 var lokaltrafiken i Zagreb indragen och man fick inte lämna sin kommun, mycket snart kom regler om avstånd, uppmaningar till handtvätt, handsprit i affärer, masktvång i livsmedelsaffärer och apotek m.m. kom, minns inte exakt när, och ”tvång” betyder tvång, alltså att man straffas om man bryter mot regeln. Vi hade ingen första våg, bara mycket få fall. Sedan kom sommaren och då öppnade man en del och det gick ganska bra, så kom hösten och någonstans i november började läget försämras och restriktionerna hårdnade. (Under år 2020 hade vi också två svåra jordbävningar.) Vintern medförde många dödsfall. Och våren blev svår. Nu är det mycket bättre men masktvång i lokaltrafiken och i affärer gäller fortfarande.

Nå, detta går säkert att kontrollera mer i detalj, men nu vill jag inte bli långrandig.

Jag minns också att jag flera gånger hörde från svenska epidemiologen att Sverige ju klarat sig bra med sina frivillighetsregler och att det dött många fler i olika länder i Europa till exempel.

Nu kommer jag till mitt ärende:

Det finns inget direkt samband mellan restriktioner och dödsfall. Däremot finns det ett direkt samband mellan restriktioner och smittspridning. Det är där det är meningsfullt att göra jämförelser.

Sedan finns det naturligtvis annat som borde tas med i beräkningarna vid en jämförelse. Ekonomi, sjukvårdssystem, genomsnittlig bostadsyta och en rad annat som rör ekonomi men också sådant som umgängestraditioner.

En jämförelse mellan Sverige och Kroatien när det gäller antal smittade ser ut så här:

Sverige: 10 miljoner invånare, 1 088 014 smittade (senaste siffrorna på covid worldometer)
Kroatien: 4 miljoner invånare, 359 259 smittade (senaste siffrorna på covid worldometer)

Sedan är det kanske mer relevant att jämföra Sverige med övriga nordiska länder, eftersom man då utgår från liknande ekonomiska förhållanden. Men det tar jag inte med nu.

Innan linddoften bränns bort

Bodil Z

Ännu har hettan inte bränt bort linddoften. Den stiger ännu från natt till natt och överrumplar mig om och om med sin tunga, sötmedrypande trolldom. Den är en egen dimension – ännu några nätter, men sedan kommer hettan att bränna sönder den och utplåna den för den här sommaren.

Miki och jag lever under hettans makt, men vi hittar hål i dygnet. Vi går upp allt tidigare om morgnarna (nej, inte särskilt tidigt ändå) och vistas länge under parkens träd och på gatornas skuggsidor. Eftermiddagarna sover vi bort. Ibland äter jag gazpacho och Miki tuggar helst bara på ben han hittar. Sent på kvällarna går vi ut och stannar ute länge, in i natten.

Den här veckan är Tama hos Vesna, så vi är med dem i parken. Hundarna leker eller vilar eller promenerar värdigt under catalpor och lindar och då och då dricker de vatten. Vesna och jag går så där sakta som luften bjuder och ibland sitter vi en stund på en bänk. Jag undrar vad vi talar om.

De varma nätternas sötma

Bodil Z

Dagarna är heta och Miki och jag lever med hettan på vårt vis. När natten och mörkret faller går vi riktningslöst omkring i oändligt tänjbara öglor, mest under lindar – att gå under lindar om natten vid den här tiden på året ger en tumlande smak av himlajorden. Lindblommornas doft bedövar till djupaste vakenhet. Trolldom och lust.

Och månen hänger gärna rund eller halvrund bland lindens grenar och ingenting saknas. Det är inte tyst för vi bor i en stad men ljuden är svaga och avlägsna.

Men i gräset kan det prassla lite när nattliga djur söker sig fram längs sina hemliga stigar. Med ens viskar jag besvärjande till Miki: Jež…

Opolitiskt om svensk politik

Bodil Z

Mitt behov av att höra till en stor grupp (bara för att den är stor) är obefintligt. Och när jag funderar på vilken av de här svenska partiledarna jag skulle tycka det vore intressant att prata med (inte främst politik, verkligen inte, men om existensen, vad det är att vara människa…), så hittar jag bara en: Nyamko Sabuni. (De övriga vill jag inte alls träffa.)