I vår trappuppgång här på Kornatska finns det fyra hushåll. Här bor stadigt två hundar och en katt och ganska ofta bor här också en hund och två katter till hos Ružica. Alla dessa bor inne i lägenheterna och Miki är förstås en av dem, men så finns också den lilla trappkatten. Ja, hon bor i trappen, fast troligen också någon annanstans; jag gissar att hon bor i det lilla huset med ”sockertoppstaket” snett över gatan från mitt köksfönster sett, men att hon inte blir särskilt väl omhändertagen där. Trappkatten bor hos oss för att min granne eller mina grannar på samma våningsplan – övervåningen – sedan snart ett år ger henne mat och en sovplats. Jag har förstås inget emot den lilla katten, men problemet är att Miki är jägare och att han kanske vill döda den och att katten bor en meter från vår dörr. För övrigt har jag, efter att grannarna en gång var borta i ett par dagar när det var dåligt väder, också börjat ge henne mat.
Det hela är särskilt riskabelt när det är mörkt för lyset fungerar sedan rätt länge inte i trappuppgången och jag har svårt att upptäcka katten då. Ett tag använde jag mobilen för att kasta ljus omkring mig, men det blev väldigt krångligt om jag dels måste hålla hårt i Mikis koppel, dels kanske också hade något att bära. Nu har jag visserligen sedan jul en pannlampa – ja, en julklapp – så jag har lite friare händer, men jag får inte gå och drömma eller slöa för rätt vad det är kan katten sitta någon annanstans, kanske på kistan utanför Darkos lägenhet.
När vi är hemma tillbringar Miki ofta långa stunder vid vår ytterdörr som visserligen är en ”protuprovalna vrata”, en säkerhetsdörr, men för en hund, särskilt en sådan som Miki är det lätt att genom den närmast obefintliga springan under dörren nosa sig till om katten är där.
