I slutet av eftermiddagen igår kom Alex hit till oss med buss från Trieste. De duggregnade lite så först satt vi lite här i lägenheten och åt lite och pratade och kliade Miki som var överlycklig. Så småningom tyckte vi att duggregnet var obetydligt så vi gick en runda i kvarteret och hamnade till sist på Cooltura där musiken var på hög volym eftersom det var lördag kväll, men Almir, Coolturas fantastiska ägare slussade oss upp till övervåningen där ljudnivån var mildare. Och där satt vi sedan och lät samtalet vindla dit det ville. Jag drack en sportski gemišt, Alex drack det där montenegrinska ölet Nikšićko, som man gärna dricker, och Miki drack vatten och lät sig bjudas på Alex’ burek.
Och kvällen rann iväg och vi gick i sakta mak hemåt, satt uppe en stund till och så blev det natt, tyckte vi och det blev sovdags.
Morgonen var solig och vacker. Vi åt vår frukost och gick sedan en av rundorna man kan gå här under lindar, björkar, valnötsträd och lönnar. Och så hamnade vi på Cooltura igen och fick samme kypare som dagen innan – vi log lite alla tre och Alex och jag funderade över hur långa hans arbetspass kunde vara.
Miki var mest intresserad av gottor som han serverades då och då. Vi satt behagligt i halvskuggan och undan för undan fylldes terrassen alltmer.
Och nu har Miki och jag följt Alex till flygbussen. Ja, hon åker till Sverige, men snart tittar hon in här igen.