Ur min vardag

Dagen började som så ofta med kaffe på ”Pumpa” med Đurđica, naturligtvis i sällskap av Hajdi och Miki, som trivs bra där på den stora ofta tomma terrassen där det dessutom finns gott om plats att vänta på något gott.

På sista tiden, efter diktöversättandet, har vi satt mig på skolbänken där och jag läser under Đurđicas ledning böcker för mindre och större barn. Just nu läser vi ”Priče ispod didove brčine” – Berättelser under farfars mustascher. Ja, inte vilka mustascher som helst utan verkligt rejäla. Jag läser om det hårda herdelivet på Velebits sluttningar och jag lär mig om tillvaron, djuren och landskapets karghet och jag lär mig märkliga dialektala eller ålderdomliga ord, som jag både behöver och inte behöver. För vad är väl detta att behöva när det kommer till orden?

Och här hemma målade jag igår kväll en liten blomsterranka just där väggen byter färg efter dörrbytet. Jag har nu en protuprovalna vrata, en säkerhetsdörr, efter att jag låtit byta ut den där vackra dörren med alla glasrutorna som vem som helst kunnat sparka in. Det är bättre så här och blomsterrankan försonar mig med förlusten av den gamla dörrens skönhet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *