Det som sker nu i Svenska Institutets ledning sker i det fördolda. Ja, namnen på dem som håller i yxan är Madeleine Sjöstedt, Monika Wirkkala, Kurt Bratteby och Anna Rudels, om någon händelsevis skulle ha glömt dem. Dessa har fört UD bakom ljuset genom oklart prat om odefinierade ”ökade kostnader” och allmänt tomt surr om att fortsätta med ”brett stöd” och ”bred verksamhet” för svenskundervisningen i utlandet. I surret har de smugit in sina avsikter att ta bort en rad lektorat och på en mängd andra sätt beskära SI:s roll som förmedlare av svenska språket och kulturen.
Varje dag som går är en förlorad dag för dem som stödjer SI:s kärnuppgifter (språket och kulturen) samtidigt som det är en seger för dem som hellre vill syssla med ”talangmobilitet” eller räkna klick på sidan Sweden.se. Varför är det så? För att ledningen utnyttjar sin maktställning och sina propagandaredskap. Och vår letargi.
Vi måste vakna upp ur lättja och godtrogenhet. Vår passivitet är den lömska ledningens livsluft. De bygger sitt klickande och sin talangmobilitet på vår slöhet. De river ner det SI en gång var med hjälp av vår apati.
(Detta är egentligen riktat till gruppen ”Svensklärare i utlandet” men kan gott visas för andra också.)